Förlorat järn – det medeltida jordbrukets behov och förbrukning av järn

Catarina Karlsson

Förlorat järn handlar om hur mycket järn som faktiskt behövdes för den expansion inom jordbruket som skedde under medeltiden. I denna avhandlling beskrivs och analyseras de jordbruksredskap som då användes. För att kunna besvara den övergripande frågan behöver man veta vilka järnredskap som användes och hur mycket de vägde, men också hur stort slitaget på redskapen var.

I fokus står frågor kring slitage. Forskningen bedrivs genom en egenutvecklad slitageberäkningsmetod i fem steg. Där ingår metallurgiska analyser och faktiska experiment med ärjande och slåtter. Förlorat järn är en avhandling i agrarhistoria som behandlar medeltida förhållanden. Den har sin utgångspunkt i arkeologisk forskning och experimentell arkeologi, men är samtidigt en levande och praktisk beskrivning av smide, slåtter och åkerbruk.

Catarina Karlsson är arkeolog och har under sitt yrkesliv främst sysslat med forskning och försök kring medeltida järn och järnframställning. Under sin tidigare verksamhet vid Riksantikvarieämbetets undersökningsverkssamhet, Kalmar läns museum, Södra Rådaprojektet och Örebro Läns museum har hon arbetat med exploateringsarkeologi, förmedling, experimentell verksamhet och kulturmiljöer. Förlorat järn är hennes doktorsavhandlling vid Avdelningen för agrarhistoria vid SLU, Uppsala.