Järn- och stålindustrins energianvändning – forskning och utveckling
Anna Ponzio, Robert Vikman, Gert Nilson & Robert Eriksson
Järn- och stålindustrins energianvändning – Forskning och utveckling (JoSEn) var ett samverkansprogram som Energimyndigheten och Jernkontoret genomförde under perioden 2013–2018. Programmet finansierade totalt 20 projekt, varav 19 hämtades in via tre öppna utlysningar medan tilläggsfinansiering av ett projekt med RFCS-finansiering (Research Fund for Coal and Steel) beviljades som ett enskilt projekt.
Alla projekt i programmet har genomförts i samverkan mellan företag och minst en forskningsorganisation (högskolor och institut). Resultat från fler än hälften av programmets projekt har publicerats vetenskapligt och flera forskarstuderande har kunnat använda forskning genomförd i projekten i sina avhandlingar.
Programmets projekt har fört utvecklingen framåt längs en rad för järn- och stålindustrin viktiga utvecklingsspår. En majoritet av projekten i programmet handlade om tekniska förbättringar i olika produktionssteg på vägen från malm till produkt, även om några projekt innehöll forskningsfrågor eller hela arbetspaket som rör systemnivå.
Bland projektens resultat finns såväl industrirelevant grundläggande forskning om teknik och metoder som med relativt lite ytterligare utveckling och anpassning kan användas i ordinarie drift och verksamhet när rätt tillfälle uppstår. Företagsförankringen i programmet har varit mycket god; i alla projekt finns engagerade industriparter som kan omsätta resultaten i effekter om och när det blir tekniskt möjligt och ekonomiskt gynnsamt. Flera projekt lett till fortsättnings- eller spin-off-projekt.
Programmet fokuserade kommunikationsarbetet på en effektiv kommunikation inom innovationsområdet via ett sammanhållet arbetssätt och resultatspridning via flera kanaler, såväl Jernkontorets Teknikområden och Energiråd som webb och konferens i samordning med det strategiska innovationsprogrammet Metalliska material.
Programmets genomförande och samverkan mellan Jernkontoret och Energimyndigheten har fungerat bra. Det största mervärdet av att driva programmet som ett samverkansprogram har, som Jernkontoret ser det, varit den industriella förankring som kanslifunktionen och dess koppling till Jernkontorets teknikområdesverksamhet gett, medan Jernkontoret inte själva kan bedöma i vilken grad den administrativa effektivisering av bedömnings-, besluts- och rapporteringsprocesser som var myndighetens huvudmotiv för att lägga kanslifunktionen externt har uppnåtts.
Sammantaget har programmet har nått sina resultatmål och har goda möjligheter att över tid bidra till effektmålen, d.v.s. effektiviserad energianvändning, minskade koldioxidutsläpp, resurseffektivare processer med minskat spill, bättre tillvaratagande av restvärme från processerna och excellens i forskningen.