Debatt: Löfven har tappat visionen

Regeringen har sagt att den vill utarbeta en industrialiseringsstrategi för att få fart på tillväxten. Tyvärr har vi sett exempel som är raka motsatsen till den politik som har möjliggjort återindustrialisering i omvärlden, skriver Bolidens vd Lennart Evrell och SSAB:s vd Martin Lindqvist.

Genom bland annat bättre energipolitik och stärkt kompetensförsörjning kan en industriell renässans genomföras i Sverige. I en ny rapport från Industriarbetsgivarna visar vi att det inte bara är nyckeln till tillväxt och jobbskapande, utan också till integration och att möta det växande utanförskapet utanför storstäderna.

Industrin står för merparten av exporten. Dessutom bidrar den med huvuddelen av den forskning och utveckling som sker i näringslivet.

Trots det underskattas ofta i samhällsdebatten industrins potential att bidra till Sveriges framtid. En anledning är föreställningen att rika länder inte kan möta konkurrensen från länder med lägre lönenivåer.

Under senare år har vågen av så kallad reshoring, återindustrialisering, i framför allt USA stärkt optimismen för industriell utveckling. Företag som tidigare har flyttat ut sin produktion till utvecklingsländer har nämligen börjat vända hem.

Apple, Boeing och General Electric är exempel på företag som brutit trenden med utländsk etablering för att i stället lokalisera nya jobb till framför allt södra USA.

Vi ser att jobbtillväxten har skett i delstater som drar nytta av god transportinfrastruktur samt skatter och energiresurser som är kostnadseffektiva.

En studie från MIT visar att en tredjedel av de amerikanska företagen med tillverkning i andra länder funderar på att flytta tillbaka produktionen.

Trenden med återindustrialisering är inte begränsad till USA. En aktuell rapport från PWC visar att återindustrialisering kan bidra till mellan 100.000 och 200.000 nya industrijobb i Storbritannien under kommande år. Insikten att rika länder kan bli vinnare i den industriella konkurrensen har snabbt spridit sig runt om Europa.

Stefan Löfven har uppenbarligen hämtat inspiration ur denna diskussion. Men internationell erfarenhet visar att han borde göra betydligt mer inom flera viktiga politiska områden för att stimulera utvecklingen. Enligt regeringsförklaringen ska en ”industrialiseringsstrategi” få fart på Sverige. Miljöpartiets inflytande har dock lett till att regeringen för en industrifientlig politik.

De rödgröna verkar för att stoppa viktiga investeringar i transportinfrastrukturen. Kärnkraften ska fasas ut, utan att några realistiska alternativ finns. Kilometerskatt ska göra den svenska industrisektorn mindre lönsam. Alternativet, att liksom Finland tillåta tyngre lastbilar som kan transportera mera klimatsmart, stöter än så länge på patrull. Detta är tyvärr exempel som är raka motsatsen till den politik som har möjliggjort återindustrialisering i omvärlden.

Som vi lyfter fram i vår rapport har industrins förutsättningar en social dimension som ofta glöms bort. I dag dräneras de flesta kommuner som inte är eller befinner sig nära tätorter på invånare, arbetstillfällen och framtidshopp. Industrins potential att motverka framväxten av det nya utanförskapet bortom storstäderna och verka för integration är påtaglig. Vår rapport visar att tre arbetstillfällen skapas i icke-exporterade näringar för varje person med eftergymnasial utbildning som anställs i den lokala exportsektorn.

I Västerbotten, i Jönköping, i Örebro, i Norrbotten på många platser finns industriföretag med potential och vilja att växa. Så varför uteblir de nya industrijobben? En bromskloss är att företagen inte får tag på de nyckelmedarbetare som krävs för expansion. Sverige har en påtaglig brist på ingenjörer, tekniker och andra experter som krävs för att driva industriverksamheter. De experter som finns föredrar att jobba i storstäderna, vilket gör att andra delar av landet inte kan förverkliga sin potential. Enligt Ingenjörsvetenskapsakademien kommer Sverige 2030 att ha ett underskott på hela 50.000 ingenjörer. Utan ett rejält kompetenslyft kommer industrier runt om i Sverige att få svårare att möta sina utmaningar.

Stefan Löfvens vision om industriell utveckling är fullt möjlig att uppnå. Vi pekar på några faktorer – det rör bland annat infrastrukturen, energipolitiken och inte minst kompetensförsörjningen – som kan få Sveriges välstånd att växa genom återindustrialisering liksom genom framväxten av nya industriföretag.

Med nuvarande politik är risken för industriell stagnation och ökat regionalt utanförskap påtaglig. Är det inte dags att Stefan Löfvens politik börjar hänga samman med visionen?

Martin Lindqvist, ordförande, Industriarbetsgivarna och koncernchef, SSAB
Lennart Evrell, vice ordförande, Industriarbetsgivarna och koncernchef, Boliden