Debatt: Bättre lösningar finns för EU:s utsläppshandelssystem

Regeringen föreslår dramatiskt dyrare utsläpp

Regeringen skriver att de vill ta ledarskap i klimatfrågan genom att se till att minska den totala mängden utsläppsrätter. De vill även dra ner på den fria tilldelningen av utsläppsrätter för konkurrensutsatt industri. På så vis ska priset på utsläppsrätter gå upp och utsläppen ner.

Tyvärr finns en stor risk att en sådan politik leder till precis motsatt effekt med ökade globala utsläpp och försämrad konkurrenskraft för industrin.

Rimligt med viss fri tilldelning för konkurrensutsatt industri

Konkurrensutsatt industri, som till exempel stålindustrin, får viss fri tilldelning av utsläppsrätter för att inte drabbas av orimliga kostnader som konkurrenterna utanför EU inte har. Detta är logiskt och rimligt om vi vill ha den här typen av industri kvar i EU. Grundprinciperna för den fria tilldelningen är acceptabla. Företagen får utsläppsrätter baserat på riktmärken som är i nivå med de bästa anläggningarna som tillverkar ungefär samma produkt; det är tufft men det finns en logik i det. De anläggningar som inte är lika effektiva ska drivas mot att investera i känd teknik för att minska utsläppen.

ETS driver inte ny teknik

Däremot så driver inte ETS fram ny teknik. De tekniksprång som skulle behövas för att komma vidare med minskade utsläpp inom till exempel stålindustrin kräver långsiktig forskning och i slutändan stora investeringar. I det sammanhanget är ETS bara en kostnad som tar resurser från forskning och utveckling och därmed bromsar utvecklingen.

Utsläppshandelssystemet har sedan 2009 haft ett överskott på utsläppsrätter. Detta beror på den kraftiga nedgången i produktion som skett till följd av den ekonomiska krisen och på att utdelningen av utsläppsrätter fram till 2012 var generösare än det är nu. Idag är systemet mycket skarpare - en stor del av överskottet äts upp fram till 2020 och dessutom kommer utsläppsrätter läggas i en reserv från 2019 för att reglera marknaden.

Industrin får redan idag tilldelning som är lägre än behovet hos även de bästa anläggningarna. Det beror på att volymen för fri tilldelning är alltför begränsad. De förslag som nu förhandlas för perioden från 2021 innebär en ännu snävare ram för fri tilldelning. Det kommer att leda till att företagen måste köpa utsläppsrätter när de inte får tillräckligt, oavsett hur effektiva de är. Då finns två val: antingen minska utsläppen, om man kan, eller minska produktionen. Minskad produktion leder i förlängningen till sämre ekonomi och färre jobb. Utsläppen däremot kommer fortfarande att ske och bli högre, någonstans i världen, för världen behöver fortfarande stål och andra material.

Bättre lösningar finns

Finns det då någon bättre lösning för EU:s handelssystem för utsläppsrätter? Ja, att öka volymen för fri tilldelning så att konkurrensutsatt industri kan växa i EU. Det betyder minskad volym som auktioneras ut, främst till kraftproducenter. Det innebär något minskade intäkter för utsläppstunga medlemsstater, men syftet med ETS kan knappast vara att fylla medlemsstaternas budgetar. Priset skulle gå upp och driva på kraftproducenternas omställning men de tar förstås också ut kostnaden på sina kunder.

Så här borde regeringen stärka ETS:

• Öka volymen för fri tilldelning så att industrin kan använda utsläppsrätter för utsläpp i effektiv produktion som gör samhällsnyttiga produkter,
• Verka för att grundprinciperna för den fria tilldelningen hålls, med relevanta riktmärken, aktuell produktionsnivå och respekt för den globala konkurrensen,
• Se till att kompensation för utsläppshandelns påverkan på elpriset görs och görs lika inom EU,
• Låt de befintliga marknadsmekanismerna verka i systemet, låt bli att ta bort utsläppsrätter från marknaden.

Då får vi ett system som fungerar samtidigt som vi tar ett reellt ansvar för klimatet.

Läs mer om Jernkontorets ställningstaganden i ETS-frågan

Kontaktperson:

Helén Axelsson, energi- och miljödirektör Jernkontoret
helen.axelsson@jernkontoret.se, 08 679 17 39