Tekniksprång behövs för att minska koldioxidutsläppen
I jämförelse med många andra länder är svensk stålproduktion koldioxideffektiv. Dock behövs det ett tekniksprång för att ytterligare kunna minska utsläppen. Forskning pågår och många tror att vätgas är nyckeln till tekniksprånget. Ny Teknik sammanfattar läget i intressant artikel.
Bild: Jonas Askegren/Ny Teknik.
Dagens stålproduktion genererar stora mängder koldioxid
Stål tillverkas dels med malm och dels med skrot som råvara. Koldioxidutsläpp från ståltillverkning kommer främst från den del av tillverkningen som är malmbaserad. Stålindustrins totala koldioxidutsläpp följer därför huvudsakligen produktionen av malmbaserat stål. Det är framförallt i masugnen där kol används för reduktionen av malm (järnoxid) till järn som koldioxid bildas.
Våra svenska masugnar är mycket koldioxidseffektiva, dvs. den teoretiska gränsen för hur mycket man kan minska utsläppen är i princip nådd. Det är alltså inte möjligt att sänka utsläppen mer.
Varför använder man då inte endast skrot som råvara? Svaret är att skrotet helt enkelt inte räcker till att producera de mängder stål som efterfrågas − trots att återvinning av stål pågått sedan 1800-talet och återvinningsgraden idag är väldigt hög. På grund av att stål världens mest använda metalliska konstruktionsmaterial så måste både produktionsvägarna finnas, både malm och skrot måste alltså användas som järnråvara. Globalt sett är omkring tre fjärdedelar av stålproduktionen malmbaserad. I Sverige svarar den malmbaserade produktionen för ungefär två tredjedelar.
Ny Teknik beskriver tekniksprång som kan minska utsläppen
Några effektivare alternativ till kol som reduktionsmedel finns inte i dagsläget, men intensiv forskning pågår. Enligt en artikel som tidningen Ny Teknik publicerade 17 februari tror flera bedömare att vätgasteknik kommer att bli tekniksprånget som radikalt kan minska utsläppen. Det pågår forskning i Japan där man också genomfört försök vid LKAB:s experimentmasugn tillsammans med stålforskningsinstitutet Swerea MEFOS i Luleå. Dessa tyder på att koldioxidutsläppen kan minskas med 30 procent genom att använda vätgas i stället för en del av kolet i masugnen. Det kommer dock ta tid och kräva mycket stora investeringar.
I artikeln intervjuas Göran Carlsson, vd för Swerea MEFOS. Han har ännu större förhoppningar knutna till vätgasen. Genom en så kallad direktreduktion skulle vätgas kunna användas för att skilja järnet från syret helt utan kol. Slutprodukterna skulle då bara bli vatten och järn.
– Om 30–40 år tror jag att vi använder väte i stålindustrin. Väte är en alldeles utmärkt regulator, säger Göran Carlsson.
Swerea uppskattar att det skulle kosta omkring två miljarder kronor att utveckla och testa vätgastekniken upp till stor skala.
– Ambitionen är att Sverige ska leda teknikutvecklingen, men det är en gigantisk utmaning som kräver stora investeringar. För att göra det krävs ett bra samarbete mellan industrin och staten, säger Bo-Erik Pers, vd för Jernkontoret.
Läs hela artikeln (nyteknik.se)
Kontaktpersoner:
Bo-Erik Pers, vd
bo-erik.pers@jernkontoret.se, 08-679 17 01
Anna-Karin Nyman, kommunikationschef
anna-karin.nyman@jernkontoret.se, 08-679 17 10
