DN Debatt: ”Här är nio klimatpolitiska krav på nästa regering”

FN:s klimatmöte i Katowice visade med all önskvärd tydlighet att det behövs länder som kan visa att ökad välfärd och fossilfrihet går att förena. Sverige har ett blockövergripande mål om att vara klimatneutralt år 2045, och oberoende av vilken regering som tillträder har de till uppgift att genomföra en politik som gör att målet nås.

Industrin har tagit fram färdplaner för fossilfri konkurrenskraft inom ramen för Fossilfritt Sverige och är beredd att vara med och driva på utvecklingen, men då måste den kommande regeringen snabbt ta beslut som möjliggör en sådan transformation. Vi erbjuder en unik chans att stödja transformationen på ett sätt som både gynnar klimatet och konkurrenskraften. Förutsättningarna att nå målet är goda.

De klimatpolitiska frågorna har de senaste åren ändrat karaktär. Det handlar inte längre bara om miljö utan är nu en viktig del av Sveriges närings- och exportpolitik. Därför bör Sverige investera i olika transformativa lösningar så att vi kan vara en permanent världs­utställning för ny teknik.

Enligt de nio färdplanerna kan till exempel stålet vara fossilfritt senast 2045, bygg- och anläggningssektorn halvera utsläppen till 2030, den första gruvan vara helt elektrifierad 2035 och flyget fossilfritt 2045 för att nämna några av våra egna mål. Det är dock inga villkorslösa löften från vår sida utan det bygger på att riksdagen tar de beslut som möjliggör att färdplanerna blir genomförda. Det här är en ny, omvänd ordning där näringslivet går före och politiken har svårt att hänga med. Här är våra nio krav på den nya regeringen:

1.
Den allra viktigaste förutsättningen för att industrin ska bli fossilfri är tillgång till fossilfri el. Det behövs mycket mer el än i dag när flera industrier och transporterna ökar sin elanvändning. Staten och energimyndigheten bör utforma en elektrifieringsstrategi som visar hur elförsörjningen kan garantera stabil effekttillgång och tillräcklig nätkapacitet till konkurrenskraftiga priser.

2.
Industriklivet bör utvecklas och förstärkas. Att göra stora tekniksprång som fossilfritt stål, eller att utveckla klimatneutral cement är riskabla projekt i en öppen ekonomi. Även om det finns medel till forskning och pilotanläggningar behövs det också statligt stöd för att minska risken vid själva uppskalningen av tekniken. Det behövs ett direkt ekonomiskt stöd och inte bara skatteavdrag eftersom dessa avknoppade nya företagskonsortier ofta inte har någon vinstskatt att dra av. Idag har Industriklivet 300 miljoner att fördela per år och bör minst tredubblas för att kunna stödja transformation i flera industribranscher under mycket kort tid.

3.
Klimatklivet bör behållas och utvecklas för att bli mer relevant även för den exporterande industrin, till exempel för investeringar och uppskalning av ny teknik för produktion av biodrivmedel. 70 procent av utbetalningarna har gått till näringslivet och har varit viktigt framför allt för små och medelstora företag.

4.
Ta fram en CCUS-strategi (Carbon capture, utilisation and storage). Enligt IPCC måste vi nolla våra utsläpp och dessutom binda och lagra kol­dioxid under lång tid.

För att få till stora investeringar i CCUS-teknik bör Sverige snabbt ta fram en strategi och lösa upp de internationella regler som i dag förhindrar ett nära samarbete med Norge, som har möjligheten att lagra koldioxid i de gamla oljefälten.

5.
Tillståndsprocesserna måste vara mer förutsägbara, effektiva och rättssäkra om industrin ska kunna ställa om. Utdragna men framför allt osäkra processer försvårar centrala investeringsbeslut i kapitalintensiva verksamheter såsom kraftindustri och gruvor. Naturvårdsverkets utredning (Ds 2018:38) visar att potentialen för effektivisering finns hos både myndigheter och företag. Ska långsiktiga klimatstrategiska åtgärder vidtas inom basindustrin måste bland annat regelverk bli tydligare för att inte äventyra företagens möjlighet att överleva och utvecklas. Till exempel måste möjligheten att få ändringstillstånd för en befintlig verksamhet underlättas.

6.
Lägg fram en bioekonomisk strategi med fokus på att råvaror från jord och skog ska ge ökad andel bioenergi och förnybara material i samhället inklusive i förpackningar som i dag är fossilbaserade. En strategi där utbud, efterfrågan och politik hänger ihop så att företagens risker sjunker och investeringarna ökar. Flera färdplaner visar att efterfrågan på biodrivmedel kommer att öka dramatiskt och därför behövs det ökade investeringar i bioraffinaderier i Sverige. I dag används cirka 17 TWh biodrivmedel och sannolikt behövs minst det dubbla om Sverige ska nå transportsektorns klimatmål om 70 procents minskade utsläpp av växthusgaser till 2030.

7.
Genomför den framlagda godsstrategin. Godstransportpolitiken har varit eftersatt i många år och nu är det viktigt att stora investeringar genomförs för att underlätta handeln. Exempel på viktiga åtgärder i strategin är ökade incitament för sjöfart och järnväg, att godstågen och lastbilarna tillåts vara tyngre och längre, att isbrytningen anslagsfinansieras samt omlastningsstöd mellan de olika trafikslagen.

8.
Den offentliga upphandlingen på cirka 700 miljarder måste användas för att köpa fossilfria och klimatneutrala tjänster och varor så att vi som går före får betalt för de stora riskabla investeringar som vi genomför.

9.
Staten måste utveckla åtgärder som sänker risken för de som investerar i transformativa lösningar. Det kan till exempel handla om investeringskrediter som vissa former av garantipriser i samband auktionering av olika industrikoncessioner likt den som finns för vindkraftsetableringar i många länder.

Sverige är ett litet exportberoende land i en gränslös ekonomi och har under lång tid lyckats balansera miljökraven på industrin så att det gynnat både teknikutveckling och konkurrenskraft. Därför har Sverige i dag också flera av världens mest energieffektiva och klimatsmarta industriföretag.

Detta har varit möjligt genom ett nära och konstruktivt samarbete mellan näringsliv, fackföreningsrörelse, myndigheter och politiker. Det är tack vare detta kulturkapital som Sverige också har möjligheten att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Vi måste lyckas förena vårt klimatarbete med ökad konkurrenskraft för att kunna bli ett bra internationellt exempel.

Med en klok och väl avvägd klimatpolitik har Sverige en chans att påverka andra länder genom att visa på det positiva sambandet mellan fossilfrihet och välfärdsutveckling. Bara så kan vi få till en internationell konkurrens om att snabbast bli fossilfria. Det är vårt hopp!

Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige
Per Ahl, vd, Svemin
Karin Brynell, vd, Svensk Dagligvaruhandel
Catharina Elmsäter-Svärd, vd Sveriges Byggindustrier
Rickard Gegö, vd, Sveriges Åkeriföretag
Carina Håkansson, vd, Skogsindustrierna
Malin Löfsjögård, vd, Svensk Betong
Niklas Nordström, ordförande, Svenskt flyg
Magnus Ohlsson, vd, Cementa
Bo-Erik Pers, vd, Jernkontoret

Artikeln publicerades på DN Debatt 2019-01-04

Läs mer: Stålindustrins klimatfärdplan