Ser och skapar nya möjligheter – resulterat i över 380 patent
En stor dos nyfikenhet och en stark vilja att hitta oväntade lösningar på problem. Det är det som, enligt Susanne Norgren själv, har fört henne dit hon är idag. Med ena foten i den akademiska världen och den andra inom industrin hittar hon lösningar som bidrar till att forma framtidens industri.
På universitetet så kan Susanne återvända till forskningen och kan undersöka och försöka förstå hur det fungerar egentligen. Här vid mikroskopet med Lisa Toller Nordström. Foto: Fredric Ericsson.
– Jag vill alltid lära mig något nytt. Att interagera och träffa andra intresserade personer och lära oss mera tillsammans, det är så vi kan göra skillnad på riktigt.
Det säger Susanne Norgren som är adjungerad professor inom tillämpad materialvetenskap, koncernexpert inom materialdesign på Sandvik samt vice ordförande i IVA avdelning V för Bergs och Materialteknik. Susanne är också medlem i nätverket Stålakademin för adjungerade professorer som drivs av Jernkontoret.
Hur naturen fungerar egentligen, har alltid intresserat Susanne som gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet. Ämnena matematik, fysik och kemi var också anledningen till att hon valde att läsa till civilingenjör inom materialdesign på KTH. Där fick hon nämligen läsa alla tre. Och att hon skulle jobba med material har hon alltid vetat.
– På materialdesign fick jag möjligheten att studera matematik, fysik och kemi! Jag kunde därmed kombinera de ämnen jag tycker är mest intressanta och samtidigt lära mig mera om material. Jag har alltid varit intresserad av olika material och deras skilda egenskaper. Intresset har övergått till en fascination för de unika funktioner som material kan användas till.
Att universitetet var en plats för Susanne förvånade nog ingen. Själv säger hon att hon uppskattade tiden där och att hon haft mycket stor användning av sin utbildning. Men som färdig civilingenjör kände hon att hon ville fördjupa sig mer.
– Det fanns många saker jag inte hade lärt mig så jag fortsatte som forskarstudent inom materialdesign. Det passade mig utmärkt. Nu kunde jag lära mig ännu mer.
När Susanne disputerade vid KTH var det lågkonjunktur och hon trodde det skulle bli svårt att få anställning. Men där hade hon fel. Flera företag hörde av sig och till slut blev hon övertalad till att tacka ja till en anställning på Sandvik. Det var precis vid millennieskiftet och hon har idag jobbat på alla Sandviks affärsområden, Sandvik Materials Technology, Sandvik Machnining Solutions och Sandvik Mining. Efter anställning som Senior material specialist på Sandvik Mining Rock Tools utsågs hon till Group Expert 2013, vilket är den högsta nivån inom Sandviks specialistkarriär.
– Jag har haft förmånen att arbeta på flera av Sandviks bolag och jag tycker fortfarande det är lika intressant och utvecklande. Problemen, utmaningarna, lösningarna och möjligheterna är mycket olika inom bergborrning, materialutveckling eller skärande bearbetning vilket ökar komplexiteten i arbetet som därmed blir ännu mera givande.
Några år senare, efter det att hon doktorerat och börjat jobba på Sandvik Coromant, kände Susanne att hon saknade kontakten med forskningen och den akademiska världen.
– Det var en komponent som jag saknade i mitt arbete. Kombinationen industri och forskning är bra eftersom det i det akademiska arbetet går att ha ett mer långsiktigt perspektiv på problemlösning. I det långa loppet gynnar det hela industrin så alla har något att vinna på det.
Att bli adjungerad professor har aldrig varit ett mål i sig, berättar Susanne. Men hon kan tydligt se vad som har drivit henne i den riktningen.
– Jag vill hela tiden veta varför jag gör något och varför saker förhåller sig på ett visst sätt. Det kombinerat med min nyfikenhet och min vilja att se andra utvecklas har fört mig fram dit jag är idag.
Genom att handleda doktorander får Susanne se människor utvecklas. Utbyte med studenter och doktorander inspirerar och ger nya tankar.
– När jag blev docent visste jag att jag skulle få handleda doktorander, men som adjungerad professor är jag också första handledare och med och leder forskningsprocessen. Det tycker jag är väldigt utvecklande.
Genom att ha ett ben i industrin och ett i forskningen kan Susanne vara med och skapa nytta för företagen, men hon kan också vara med och skapa något större. Det kan till exempel handla om att byta ut material till mer miljövänliga, vilket gynnar både vår planet och oss som bor här.
– Min doktorand Lisa Toller-Nordström som disputerade i slutet av 2019 studerade förslitningsmekanismer hos skär där vi substituerat kobolt mot en nickel-järn bindefas i svarvning. Att ersätta kobolt som är klassat som cancerogent och bryts i konfliktområden är viktigt.
Genom att ha med oss både forsknings- och industriperspektivet kan vi bidra till att få fram ett möjligt substitut som uppfyller de krav som industrin har och samtidigt få fram nya material för framtiden, berättar Susanne och tillägger, men det förutsätter förstås att samma prestanda uppnås vilket Lisa Toller-Nordstöm doktorerade på, delvis finansierat av Metalliska material-projektet NoCo. Lisa är idag post-doc/forskare på Oxford University England.
Att Susanne stävar efter att se nya möjligheter och innovativa lösningar är tydligt. Hon är också uthållig och klarar av att driva ideerna ända fram till produkter som har introducerats över hela världen. Detta är självklart ett lagarbete där alla är lika viktiga säger Susanne, och vill tacka alla fantasktiska kollegor hon samarbetat med.
– Självklart är jag är stolt över alla de patent jag har, men ännu mera stolt är jag över de produkter som de genererat. Det är en lång process som kräver ett stort och omfattande lagarbete och där är alla kollegor på Sandvik är enastående med stort kunnande och en vilja att vinna och göra det möjligt!
Idag arbetar Susanne främst med tribologi och förslitning hos skär och bergborrar samt med 3D-printning av av diamantkomposit, ett av världens hårdaste material: