Ny avhandling förändrar järnets historia
Arkeologen Carina Bennerhag har nyligen disputerat med avhandlingen ”Ståltillverkande jakt- och fångstgrupper i det forntida arktiska Europa”. Hennes forskning visar att jakt- och fångstsamhällen utvecklade tekniker för att framställa järn i norra Fennoskandinavien för över 2 000 år sedan – långt tidigare än vad forskarvärlden hittills hållit för sant.
Arkeologen Carina Bennerhag (foto: Luleå tekniska universitet) och karta över Fennoskandinavien med fynd av järnföremål och metallframställningsplatser från sen bronsålder till början av det första årtusendet e.Kr. (Karta: Carina Bennerhag © Norrbottens museum).
Carina Bennerhag är arkeolog vid Norrbottens museum och doktorand i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet. Hon deltar även i Jernkontorets forskningskommitté "Järnförsöken i Nya Lapphyttan", som arbetar med järnframställningsförsök vid den medeltida järnframställningsplatsen Lapphyttan nära Norberg.
Den 10 november försvarade Carina Bennerhag sin doktorsavhandling, Ståltillverkande jakt- och fångstgrupper i det forntida arktiska Europa, vid en disputation vid Luleå tekniska universitet. Opponent var professor Marianne Skandfer, The Arctic University Museum of Norway vid universitetet i Tromsö (UiT).
– Carina Bennerhags forskning är mycket intressant. Hennes kartläggning och analyserna av fynden i norr förändrar vår tidigare bild av järn- och stålframställningens historia, säger Catarina Karlsson, koordinator för Jernkontorets bergshistoriska forskning.
I avhandlingen lyfter Carina Bennerhag fram betydelsen av arktisk järnteknik i den globala forntida järnhistorien. Hon visar att jakt- och fångstsamhällen utvecklade tekniker för att framställa järn i norra Fennoskandinavien för över 2 000 år sedan – långt tidigare än vad forskarvärlden hittills hållit för sant.
Tidigare har järnhanteringen ansetts nå den nordligaste landsändan först i samband med 1600-talets bergsbruk, men järn och stål var alltså minst lika viktigt i jägar- och samlarsamhällen i norr, som det var för jordbrukssamhällena längre söder ut vid denna tid. Produktionen krävde en avancerad organisation och perioder av bofasthet, vilket forskarna inte tidigare har förknippat med jägar- och samlarsamhällen.