Ny utgåva i Jernkontorets bergshistoriska skriftserie: Förlorat järn
Doktorsavhandlingen med rubriken ”Förlorat järn” försvaras vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Ultuna den 8 maj av doktoranden Catarina Karlsson. Avhandlingen handlar om medeltida konsumtion av järn inom jordbruket.
Medeltidens bönder var direkt beroende av det järn som producerades vid hyttor och blästerugnar runt om i Sverige.
– Många och stora slaggvarp är kända från Riksantikvarieämbetets fornminnesinventeringar. De vittnar om en mycket omfattande produktion av järn, men hur såg det ut hos en typisk slutanvändare – hur mycket järn behövde en enskild bonde för sitt dagliga arbete, funderar doktoranden Catarina Karlsson.
Avhandlingen redovisar den arkeologiska bakgrunden och sedan hur författaren väljer ett par åderbillar och liar ur Statens Historiska museums samlingar för metallurgiska analyser. Moderna repliker av föremålen tillverkas av en smed och doktorand vid Göteborgs universitet. Smidesförsöken visar hur viktiga smedens kunskaper om material och teknik var för att ge föremålen rätt egenskaper. Replikerna användes sedan vid faktiska experiment med plöjning och lieslåtter. Försöken visade att förvånansvärt mycket järn försvann vid normal användning inom jordbruket.
– Min avhandling ger helt nya kunskaper och perspektiv på de medeltida människornas relation till järn. Fram ur avhandlingen träder det medeltida samhället – den avgörande betydelsen av väl fungerande jordbruksredskap, smedernas yrkesskicklighet, men också fakta om hur mycket av det tillverkade järnet som nöttes bort, säger Catarina Karlsson.
Studien utmynnar i ett djärvt försök att uppskatta hur mycket järn som förbrukades enbart genom slitage under ett år i det medeltida Uppland och Sverige. Den sätter faktiska siffror på hur mycket järn som måste produceras bara för att hålla det livsnödvändiga jordbruket igång.
För ytterligare information:
Catarina Karlsson, doktorand och blivande doktor i agrarhistoria, 070-331 11 99, catarina.karlsson@slu.se
