Energimyndighetens föreskrifter om energikartläggning i stora företag

Till Energimyndigheten
registrator@energimyndigheten.se

Jernkontorets diarienr: 14/14 

Jernkontoret har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerat förslag och också underhand deltagit i diskussioner med Energimyndigheten. Vi lämnar synpunkter enligt nedan och står också till förfogande för ytterligare diskussioner. Vi ser gärna att myndigheten återkommer med ytterligare en avstämning innan föreskriften beslutas.

Vi anser att energikartläggning är ett bra sätt att öka kunskaperna om verksamhetens energianvändning. Vi är därför angelägna om att lagstiftningen utformas så att kartläggningen kan göras på ett resurseffektivt sätt och vara till nytta för företagen.

 

Sammanfattning

Processindustrin har ofta anläggningar med omfattande energianvändning i ett stort antal byggnader och utrustningar. Anläggningarna kan tillhöra olika företag som i sin tur ingår i större koncerner. Energi- eller miljöledningssystem finns ofta på anläggningsnivå eller företagsnivå men sällan på koncernnivå. För denna typ av verksamhet är det viktigt att energikartläggningen går att genomföra på ett sätt som;

• innebär en rimlig arbetsbörda och inte leder till ett kontinuerligt kartläggningsarbete
• fokuserar på de viktigaste områdena för energianvändning
• kan göras av intern personal för att nyttja och behålla kunskaper och resultat från kartläggningen på ett bättre sätt
• integrerar kartläggningen i befintliga ledningssystem
• ger möjlighet till flexibilitet map omfattning, detaljeringsgrad och rapportering av kartläggningen

Detaljerade synpunkter

Definition av stora företag

Definitionen av stort företag ligger i direktivet och baseras på antal anställda och ekonomiska nyckeltal. Om företag ska räknas i relation till enskilda organisationsnummer eller läggas ihop i koncerner är oklart. I förarbetena till den svenska lagstiftningen anges att om kartläggningskravet omfattar ett företag som är en koncern så ska kartläggningen omfatta all verksamhet inom koncernen. Förslaget innebär också att mindre företag som ingår i internationella koncerner omfattas av kartläggningskravet. Det finns en risk att detta kan vara svårt att hantera för små företag och eventuellt också konkurrenssnedvridande. Likaså är det oklart hur koncerner som har anläggningar i olika länder ska hantera kraven.

En koncern kan ha många dotterbolag varav endast en del i sig omfattas av direktivets definition av stora företag. Av dessa stora dotterbolag kanske vissa har minimal energianvändning i relation till koncernen totalt medan några står för huvuddelen av koncernens energianvändning. Många anläggningar som har betydande energianvändning har energi- eller miljöledningssystem och det är vettigt att kartläggningen för dessa anläggningar görs inom ledningssystemen. I vissa fall omfattar anläggningen flera företag (dotterbolag) som har gemensamt miljötillstånd och gemensamma ledningssystem. Å andra sidan kan det inom en koncern finnas dotterbolag/anläggningar som inte har energi- eller miljöledningssystem.

Ett förslag för att få till en så effektiv och relevant kartläggning som möjligt inom en koncern är att:

• De anläggningar som står för merparten av energianvändningen väljs ut för kartläggning
• På dotterbolag/anläggningar som har energi- eller miljöledningssystem görs kartläggningen inom ledningssystemet med intern personal.
• På dotterbolag/anläggningar som inte har energi- eller miljöledningssystem kan kartläggningen göras med hjälp av personal från anläggningarna enligt punkten ovan.
• På koncernnivå görs enbart en övergripande sammanställning som motiverar urvalet och hänvisar till de kartläggningar som gjorts på de utvalda anläggningarna.

Rapportering

Det är viktigt att den rapportering som ska göras till myndigheten är enkel och begränsad så att det inte innebär för mycket administrativt arbete. Hänsyn måste också tas till eventuellt känsliga uppgifter.

Kartläggningens omfattning, 4§

Vi bifaller förslagets beskrivning av omfattning av energikartläggningen, där den ska "omfatta en övergripande beskrivning av företagets totala energianvändning och sedan en mer detaljerad beskrivning av de delar som motsvarar företagets betydande energianvändning". Detta möjliggör det urval av relevanta anläggningar som vi föreslagit ovan.

Standard SS-EN 16247-1:2012 Energikartläggning del 1: Generella krav, 5,6§

Föreskriften anger att kartläggningen och rapporteringen ska göras enligt kraven i standarden eller motsvarande krav. Standarden är mycket detaljerad och vi ser en risk med att föreskriften pekar ut den som i det närmast obligatorisk. Standarden är skriven med utgångspunkten att man använder en extern person för kartläggningen och är också mer passande för enklare verksamhet. För företag med stora anläggningar, omfattande processutrustningar och egen personal som utför kartläggningen är standarden orimligt byråkratisk.

Vi anser att kraven på kartläggning som finns i ISO 50001 ska vara tillräckliga. Skrivningen i 5§ kan ändras till:
5 § Energikartläggningen kan göras enligt kraven i standarden SS-EN ISO 50001:2011
Energiledningssystem – krav med vägledning för användning, utgåva 1 eller SS-EN 16247-1:2012
Energikartläggning – del 1: Generella krav eller motsvarande krav. 

Motsvarande tillägg kan göras i 6§.

Omfattningen av platsbesök måste bedömas av företaget. Vi föreslår ändring i 5§ enligt:
”Energikartläggningen ska ske genom besök på plats i av företaget utpekade representativa byggnader och verksamhet för att säkerställa en representativ bild av företagets energianvändning”.

Energikartläggning inom ledningssystem, 8§, 15§

Kraven enligt 8§ om att certifierade ledningssystem ska tillämpas ser vi som rimliga och ger tillräcklig flexibilitet map val av system.

Vi tolkar föreskriften så att de företag som väljer att göra sin kartläggning inom ett ledningssystem (dvs enligt 4§ i lagen) omfattas av §§ 4,5,6,7 och 8 i föreskriften. Däremot berör inte kompetenskraven i 9§ föreskriften detta fall och inte heller kraven på oberoende i 7§ förordningen då båda dessa hänvisar till 3§ i lagen. Det anser vi är bra eftersom möjligheten att använda intern kompetens i företagen är en förutsättning för att energikartläggningen inom processindustrin ska kunna göras på ett relevant sätt så att resultaten kommer till nytta. Föreskriften behöver därför justeras i 15§ där den andra meningen bör tas bort. Att kartläggningen gjorts på ett relevant sätt kontrolleras vid certifieringen av ledningssystemet, det finns dock inget behov av att kontrollera kompetensen i företaget.

Kompetenskrav, 9§

Kraven på person som skall genomföra energikartläggningen är höga i den föreslagna föreskriften. God kompetens är naturligvis bra och borgar för hög kvalitet på arbetet. När så många nya energikartläggningar skall genomföras med denna höjd på kompetens och kvalitet, kan dock brist på godkända energikartläggare uppstå. Det är extra problematiskt med tanke på att det är kort tid till december 2015 när kartläggningarna ska vara genomförda.

För processindustrin är det absolut viktigaste att den som ska göra kartläggningen är insatt i processerna. De är högst osannolikt att det skulle finnas någon extern expert som har den kompetensen och i det fall intern personal används för kartläggningen finns ofta kompetensen uppdelad på flera personer inom företagen. Det är önskvärt att kompetenskraven formuleras så att intern kompetens kan användas.

Vi är tveksamma till att certifiering av en fysisk person är den bästa lösningen för att garantera kompetensen, det är bättre om 5§ i lagen antas hänvisa till juridisk person.

Av kraven i 9§ anser vi att punkt 5, 6 och 9 är de relevanta. Kravet i 9§6 om att ha kunskap om "effektivisering av verksamhetsenergi i olika typer av företag", kan dock tolkas väldigt långtgående och i det närmast ouppnåeligt. Det bör kunna bortses från när person på det egna företaget gör energikartläggningen. Det väsentliga måste då vara att på ett kompetent sätt kunna identifiera viktiga energieffektiviseringsåtgärder inom det egna företaget.

Kravet om oberoende i 9§5 täcks redan i 7§ i förordningen.

Egentligen är punkt 9§9 det enda som myndigheten skulle behöva kontrollera för att försäkra sig om att kartläggningen utförs i enlighet med regelverket. Eftersom de företag som omfattas av kartläggningskravet är stora företag bör man kunna anta att dessa är vana att köpa in konsulttjänster. I det fall företaget köper kartläggningstjänsten av extern expert bör man kunna bedöma kompetensen och ställa krav på samma sätt som när man köper andra tjänster tex miljöutredningar.

Transporter

I Energimyndighetens frågor och svar-dokument anges att de transporter som företaget har rådighet över ska ingå i kartläggningen. Det är inte tydligt vad det innebär vilket skapar osäkert hos företagen och revisorer. För processindustrin är det rimliga att enbart interna transporter ingår och externa transporter i egen regi. Transporter som köps är däremot inte rimligt att kartlägga, det skulle kräva stora resurser till mycket liten nytta.

Kostnader

Vi bedömer att de kostnader som presenteras i konsekvensbedömningen är kraftigt underskattade för energiintensiva företag. De siffror som anges kan stämma för en kartläggning av en enskild delanläggning/byggnad inom ett industriområde som har flera tiotals delanläggningar. Till det kommer sedan att ett företag kan ha flera anläggningar.

Ytterligare vägledning

För processindustrin ser vi inte något behov av ytterligare vägledningsdokument för hur kartläggningen ska genomföras. Det är viktigt att företagen själva kan bestämma omfattning och utförande för att kartläggningen ska kunna genomföras på ett så effektivt och relevant sätt som möjligt.

 

JERNKONTORET

Bo-Erik Pers, Verkställande direktör 

Helén Axelsson, Energi- och miljödirektör, tel. 08-679 17 39