Vissa punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016

Till Regeringskansliet
fi.registrator@regeringskansliet.se
Jernkontorets diarienr: 5/2015

Svensk stålindustrin verkar på en global marknad i stark konkurrens med ståltillverkare från många olika länder. Ståltillverkningen i Sverige är effektiv och koldioxidsnål genom kontinuerlig energieffektivisering i processerna, klimatneutral el och framförallt genom att de produkter som tillverkas är resurseffektiva i sin slutanvändning. Starkare stål gör att mindre material kan användas till samma funktion, produkterna får längre livslängd och industriprocesser kan köras effektivare. En ökad svensk stålexport bidrar kraftfullt till minskade globala klimatutsläpp och även till Sveriges ekonomi.

Sammanfattande synpunkter på förslagen

Jernkontoret ifrågasätter den miljö- och klimatmässiga grunden för flera av promemorians förslag. Skattehöjningarna ger intryck av att vara rent fiskala utan att de miljö- och klimatmässiga effekterna har analyserats ordentligt.

Jernkontoret avstyrker förslaget om begränsningar av nedsättningar från den generella skattenivån för uppvärmningsbränslen. Sverige har världens högsta koldioxidskatt och det har varit möjligt genom principen om nedsättningar för konkurrensutsatt industri. Den principen måste gälla även fortsatt för att det svenska skattesystemet ska bibehålla rimlig trovärdighet.
Förslaget läggs också med en orimligt kort framförhållning.

Jernkontoret avstyrker förslagen om höjda skatter på drivmedel och uppräkning av skattesatsen med två procent årligen för bensin och diesel med hänvisning till BNP-utvecklingen. Höjningen är godtycklig och blir för industrin enbart fiskal. Industrins transportbehov förändras inte av skattehöjningar och industrin kan inte nämnvärt påverka transportörernas koldioxidutsläpp.

Konsekvensanalyserna i promemorian är bristfälliga och ger ingen bild av faktiska konsekvenser för industrin.

Jernkontoret stödjer också det remissvar som Näringslivets transportråd lämnat tillsammans med TransportGruppen och Svenskt Näringsliv.
Se remissvar från Svenskt Näringsliv m.fl. (svensktnaringsliv.se)

Kommentarerna nedan refererar till numreringen i promemorian.

3. Höjd koldioxidskatt för uppvärmningsbränslen inom vissa sektorer

Differentiering av skattenivåer är en viktig princip

Principen med höga generella skattenivåer och nedsättningar för industrin har varit en ledstjärna för hur Sverige har hanterat energi- och koldioxidskatter under lång tid. Det har varit lösning för att hantera skillnader i betalningsförmåga inom skattekollektivet och värna industrins konkurrenskraft.

De senare åren har dock denna princip urholkats och från och med 2015 så är nedsättningen enbart 40 % för koldioxidskatten av den generella nivån från att under lång tid varit 79% fram till 2011. Det innebär att industrin i Sverige, som inte ingår i utsläppshandelssystemet har den högsta koldioxidskatten i världen. Sverige är globalt sett en liten ekonomi och industri som verkar i Sverige måste, för att kunna vara effektiv och lönsam, kunna exportera. Det innebär att alla kostnader som är specifikt svenska påverkar konkurrenskraften. 

Förslaget har ingen framförhållning

Upptrappningen av koldioxidskatten som skett fram till 2015 har varit känd sedan 2009 vilket har givit företagen en viss möjlighet att göra de eventuella åtgärder som är möjliga. Förslaget att nu helt ta bort nedsättningen ger intryck av att vara en rent fiskal åtgärd. Att på mindre än ett år kunna göra några åtgärder som minskar utsläppen är fullkomligt omöjligt för industri som har avsevärt längre investeringscykler. En ökad skatt innebär istället enbart en ökad kostnad som inte de konkurrenterna på marknaden har. Denna höjning drabbar framförallt de små företagen eftersom dessa inte är med i utsläppshandeln. 

Det finns en övertro på möjligheterna till åtgärder

I promemorian anges att;”Genom att öka kostnaderna för koldioxidutsläpp kommer de aktörer som kan minska sina utsläpp till förhållandevis låga kostnader att göra detta….. De aktörer som väljer att inte genomföra åtgärder för att minska sina koldioxidutsläpp får i stället genom beskattningen betala för sin miljöpåverkan.” 

Detta ger ett intryck av att företagen antingen kan göra åtgärder för att minska utsläppen eller inte vill. Energieffektivisering är ett kontinuerligt arbete inom industrin men det leder inte självklart till mindre energianvändning. Förnybara bränslen som är användbara för de industriella processerna är inte en enkel lösning varken vad gäller tillgänglighet i rätt kvantiteter eller kvalitet som passa användningen. Det är förvånande att konsekvensbedömningen i promemorian anger att möjligheterna till övergång till förnybara bränslen är goda. Användning i processindustri innebär ofta behov av höga temperaturer och krav på renhet hos förbränningsgaserna. En förändring som skett de senaste åren är övergång från olja till naturgas vilket minskar koldioxidutsläppen med ca 30 % och även minskar andra utsläpp. Övergången till naturgas har framförallt drivits fram genom att möjligheten till transport av flytande naturgas, LNG, nu finns tillgänglig. Övergången har inneburit investeringar i anpassningar av processteknik vilket också ger möjlighet till framtida användning av biogas om det finns tillgängligt. Möjligheten för förnyelsebar energi att ersätta fossil energi i avancerade applikationer bygger på att det finns väl utbyggd infrastruktur med låga kostnader för t ex gasformiga biobränslen. I uppbyggnadsskedet kan förnyelsebart inte självt bära kostnaderna för infrastrukturen och det är därför en fördel om användningen av naturgas inte motverkas av ökade skatter.
 
Slutsatsen blir att högre punktskatter på fossil energi inte förbättrar utbudet av förnybar energi och samtidigt minskar industrins förmåga och vilja att investera i Sverige. Kostnaderna för förnyelsebart riskerar därmed att ökar och försämra konkurrenskraften även där. 

2.3 Höjd skatt på bensin och diesel

Promemorian föreslår en avsevärd höjning av skatten på bensin och diesel med motiveringen att det ska minska transporterna, driva på utvecklingen av bränslesnåla fordon och leda till övergång till andra transportmedel. 

För industrins transporter hänger detta resonemang inte ihop. 
Svensk industri är höggradigt beroende av fungerande och konkurrenskraftiga transporter eftersom vi har en stor andel export och långa avstånd både inom landet och till kund. Transportbehovet kommer inte att minska om vi fortsatt vill ha tillväxt i industrin. Val av transportmedel styrs i många fall av rent geografiska faktorer och utbyggd infrastruktur. En sammantagen konsekvensanalys av olika styrmedels effekter på transporter skulle behöva göras som inkluderar alla transportslag och t ex banavgifter, farledsavgifter, svavelkrav på fartyg och koldioxidskatt. Den måste också ta hänsyn till effekter på industrins konkurrenskraft.

2.4 Omräkning av skattesatserna på bränslen

Skattesatserna på diesel och bensin föreslås höjas med 2 % årligen med referens till BNP-utvecklingen. I linje med ovanstående resonemang ger detta enbart en ökad kostnad för transporter för industrin. På längre sikt, vilket inte redovisas i promemorian, så innebär det avsevärda ökning för bränslekostnaderna utan hänsyn ekonomins faktiska utveckling eftersom indexeringen är satt som en schablon på 2 %. Industrins planeringshorisont för framtida investeringar är 10-15 år och vetskapen om kommande kostnadsökningar påverkar investeringsbesluten i negativ riktning för Sverige.

JERNKONTORET

Bo-Erik Pers, Verkställande direktör
Helén Axelsson, Energi- och miljödirektör
e-post: helen.axelsson@jernkontoret.se, tel. 08-679 17 39