Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning om skydd mot dumpad import och om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i EU

Remissvar till Utrikesdepartementet 
Jernkontorets diarienr: 26/2016

Jernkontoret har i remiss från Utrikesdepartementet ombetts att lämna synpunkter på rubricerade förslag senast den 10 januari 2017. Med anledning härav vill Jernkontoret framföra följande synpunkter.

Inledningsvis kan konstateras att de skäl som presenteras och ligger bakom förslaget om att ändra metoden för att fastställa det s.k. normalvärdet vid antidumpningsberäkningar är så luddigt formulerade att det är närmast omöjligt att bilda sig en uppfattning om varför en ändring överhuvudtaget är önskvärd. För den som följt den allmänna debatten i frågan är det dock ingen hemlighet att vissa bedömare har uppfattat rättsläget som att EU:s gällande regler på antidumpningsområdet inte är förenliga med bestämmelserna i Kinas anslutningsfördrag till WTO i den lydelse de får efter den 11 december 2016, samtidigt som andra gjort en tolkning i diametralt motsatt riktning. Det hade definitivt underlättat förståelsen kring förslaget och varför det lagts fram om kommissionen uttryckligen förklarat att gällande regelverk kommer att hamna i konflikt med Kinas anslutningsfördrag till WTO – förutsatt att kommissionen gör denna tolkning. Något sådant klarläggande görs emellertid inte från kommissionens sida, vilket innebär att skälen bakom förslaget i betydande utsträckning är fortsatt höljda i dunkel. Enligt Jernkontorets uppfattning borde denna tolkning av rättsläget fastställas av WTO – och ingen annan – i en panel innan EU går fram på egen hand och ändrar sina regler.

Vad gäller det materiella innehållet i kommissionens förslag så är det fortsatt möjligt att tillämpa en alternativ metod vid antidumpningsberäkningen om prisbildningen i det aktuella exportlandet är snedvriden (av statligt stöd m.m.) och inte ske sker på marknadsmässiga grunder. Detta är naturligtvis bra eftersom antidumpningsinstrumentet enligt förslaget då inte riskerar att bli verkningslöst mot illojal och ojuste konkurrens. Däremot är förslaget utformat på ett sätt som inte gör skillnad mellan marknadsekonomier och icke marknadsekonomier, vilket är en distinktion som upprätthålls i gällande lagstiftning på området. För marknadsekonomier fastställs enkelt uttryckt normalvärdet på grundval av faktiska och verkliga förhållanden medan normalvärdet för icke marknadsekonomier fastställs med hjälp av en alternativ metod som inte utgår från de faktiska priserna i landet som exporterar – eftersom prisbildningen där är snedvriden och inte sker på marknadsmässiga grunder.

I det förslag som presenterats skall som huvudregel faktiska och verkliga priser användas när normalvärdet fastställs, men om det föreligger s.k. ”betydande snedvridningar” i prisbildningen m.m. så kan en alternativ modell användas istället för att fastställa normalvärdet. Frågan är emellertid hur detta nya begrepp skall tolkas. Begreppet ”betydande snedvridningar” är både nytt och vagt och inte heller definierat i vare sig WTO:s antidumpningsavtal eller Kinas anslutningsfördrag till WTO, vilket kan göra det besvärligt att förstå den närmare innebörden. Det är också väldigt svårt att veta hur stor en ”betydande snedvridning” måste vara för att kommissionen skall tillämpa den alternativa modellen när normalvärdet skall fastställas. Kort sagt innebär detta att det nya förslaget leder till att ett väldigt stort manöverutrymme lämnas öppet till kommissionen och frågan är huruvida detta är önskvärt. Den nya vaga skiljelinjen mellan när ”betydande snedvridningar” föreligger eller inte föreligger kommer naturligtvis också att påverka möjligheten för företagen att förutse var kommissionen kommer att landa i sina beslut.

Ytterligare en nyhet i kommissionens förslag handlar om bevisbördan, dvs. vem som skall visa att marknadsekonomiska förhållanden inte råder och att det förekommer betydande snedvridningar. Av dom delar av artikel 15 i Kinas anslutningsfördrag till WTO som finns kvar och skall tillämpas även efter den 11 december i år framgår att kinesiska priser skall användas vid fastställandet av normalvärdet om företagen där/exportören klart visar att marknadsekonomiska förhållanden råder. Bevisbördan ligger följaktligen på företagen/exportörerna i Kina. Enligt kommissionens nu presenterade förslag har bevisbördan kastats om så att denna nu ligger på företagen i EU respektive kommissionen. Det är alltså upp till företagen i EU och till kommissionen att bevisa att ”betydande snedvridningar” föreligger och vad detta beror på. Det kan inte uteslutas att det många gånger i länder där icke marknadsekonomiska förhållande råder också saknas transparens och därmed möjligheter att få in korrekt information. Detta innebär att det sannolikt kommer att bli väldigt svårt att bevisa förekomsten av statligt stöd m.m. för både EU-företagen och kommissionen. Denna omkastade bevisbörda är en väldigt olycklig del i kommissionens nya förslag, som Jernkontoret definitivt inte kan ställa sig bakom.

I vad mån förslaget kommer att kunna få en politisk acceptans är svårt att förutse, särskilt när det gäller mottagandet i EU-parlamentet. Det kan konstateras att förslagets utformning avviker från EU-parlamentets begäran i resolutionen från maj 2016. I denna resolution framhölls att alternativa beräkningsmetoder vad gäller antidumpning skall användas mot Kina till dess landet uppfyller samtliga EU:s fem krav på en marknadsekonomi. I kommissionens förslag finns inte längre någon skiljelinje mellan marknads- respektive icke marknadsekonomier, vilket innebär en brist i förslaget visas parlamentets begäran. Istället används samma system för alla länder och det är långt ifrån klart när de olika metoderna kommer att användas. Vidare framhålls i EU-parlamentets resolution att det som finns kvar av art 15 i Kinas anslutningsfördrag till WTO och skall tillämpas även efter december i år skall beaktas av kommissionen. Som nämnts ovan uttrycks där i art 15 att kinesiska priser skall användas vid fastställandet av normalvärdet om företagen där/exportören klart visar att marknadsekonomiska förhållanden råder – dvs. bevis bördan ligger på företagen/exportören i Kina. Kommissionen har i sitt förslag nu övervältrat denna bevisbörda på företagen i EU/Kommissionen. Även på denna punkt fallerar kommissionens förslag visavis EU-parlamentets resolution.

Jernkontoret

Bo-Erik Pers, verkställande direktör

Mathias Ternell, handelspolitisk direktör
mathias.ternell@jernkontoret.se