Svenskt järn och stål 1800–1914 utgör den andra delen av ett sammanfattande arbete över den svenska järnindustrins historia. Denna del skildrar den kraftiga industriella utvecklingen som skedde under 1800-talet, och i vilken järn- och stålhanteringen hade stor del. Boken är författad av Artur Attman

I det följande presenteras här utdrag ur en jordebok från 1400-talets sista år, nämligen Jöns Ulfssons, daterad 1498. Totalt omfattar jordeboken 66 sidor och finns på Riksarkivet med beteckningen C 36 (tidigare Tidösamlingen). Först nämnes ett trettiotal gårdar i Ervalla socken med avrad i pengar oc

Ar 1979 påbörjades undersökningar av en reduktionsugn för järnframställning i Harhyttan, Silvbergs sn, Dalarna. Avsikten var, att undersökningarna då också skulle slutföras, men dåligt väder och bristande ekonomiska resurser omöjliggjorde detta. Anledningen till undersökningarna var en diskussion me

Denna konferens behandlade flera ämnen som har stor betydelse för vården av de bergshistoriska lämningarna. Dokumentationsfrågorna utgjorde ett viktigt tema. Man diskuterade metoder för en dokumentation av teknisk utveckling och för bebyggelse- och landskapsförändringar. Ett annat viktigt tema var a

Den forskning som inom Jernkontoret bedrivits i bl.a. Osmundgruppen och projektet Svenskt medeltida järn har aktualiserat en rad frägor rörande det äldre järnets framställningssätt och förädling. Genom tekniska analyser har man kunnat påvisa olika karakteristiska strukturtyper och kvalitativa drag.

Innehåll:Nils Björkenstam: Reaktionsförlopp vid reduktion av järnmalmer i låga schaktugnar.Sven Fornander: Diskussionsinlägg.Karin Calissendorff: Skriftliga källors vittnesbörd om järn.

En kort berätelse om Avesta krono-bruk 1723 hör till den svenska bergslitteraturens klassiker. Den är här utgiven för första gången i sin helhet. Konkret och detaljerat skildras kopparframställningen och arbetet vid garhärden och i smedjan. Vattenhjul, blåsbälgar och hammare finns avritade liksom de