FRÅN BRIST TILL ÖVERSKOTT

Likt slakterinäringen eller halvledarindustrin har stålbranschen en beryktad benägenhet att röra sig i cykler av uppgång, överinvestering och krasch. Nyheten att Kina ska besluta om nya stålverk kan därför skicka kalla korar utmed stålindustrin rygg.Kina som varit både storproducent och storimportör de senaste åren håller snabbt på att fylla igen sitt importberoende av stål. Landet kan vara helt oberoende inom ett par år och dessutom lite längre fram bli en nettoexportör att räkna med. Sedan Asien och framförallt Kina vaknat till liv har den globala stålproduktionen efter millennieskiftet ökat med 100 miljoner ton per tvåårsperiod för att nå 1 miljard ton i år. Samtidigt har stålpriset skjutit i höjden. Om detta efterfrågesug nu börjar avta på grund av Kinas importsubstitution, kommer mängder av bland annat ryskt, koreanskt och kazakiskt stål att söka sig till nya marknader, och pressa priserna.I skuggan av Kinas beslut vore det ytterst oklokt av stålbolagen att jaga fram kapacitetsutbyggnad om de nu inte kan ta sig in på den kinesiska marknaden, vilket är vad Mittal Steel och Arcelor försöker att göra.Samtidigt finns ingen anledning till panik. Efterfrågan i övriga Asien ser ut att bli fortsatt hög. Men branschen har historiskt sett inte varit särskilt bra på att hålla tillbaka produktionen och hålla uppe priset när marknaden vänder nedåt. Mellan åren 1992 och 2001 beräknas den globala stålindustrins intäkter ha varit 100 mdr euro lägre än dess investeringskostnader. Det återstår att se om nya globala koncerner som Mittal och Arcelor kan uppvisa tillräckligt ledarskap för att inte falla i fällan när marknaden blir tuffare, skriver Financial Times.

Financial Times (Eur), 2004-12-07