”Jag har alltid varit nyfiken och envis!”

Som barn gillade Mikael att skruva sönder saker. Allt möjligt från motorer till väckarklockor, något som föräldrarna inte alltid tyckte var jättekul. Men de var alltid förstående och uppmuntrande.

En händelse i skolan hade däremot kunnat få ödesdigra konsekvenser för hans framtida karriär.

– Jag var elva år och gick i femman. Vi hade en temadag om framtiden och på utställningen fanns gestaltningar av framtidens hus och fordon. Jag tyckte det var superspännande, men reagerade över att det var oljepannor och vedpannor i husen. Det tyckte inte jag kändes som framtiden.

Mikael kände till fenomenet geotermisk värme nära jordskorpan från Island och visste att där använde de sig av markvärme för att värma upp husen. Han fylldes av en härlig känsla när han insåg att det skulle gå att använda samma princip här, och skyndade sig att berätta för sina lärare.

–  Till min förvåning så bara skrattade de åt mig. Det var de dummaste de hört och tyckte att jag skulle vara mer realistisk.

Flera gånger efteråt har Mikael känt sig förvånad över hur lärarna kunde uttrycka sig så klumpigt, men han lät sig inte nedslås. Istället blev händelsen en sporre att fortsätta att vara nyfiken och ta reda på hur saker och ting fungerar.

–  Känslan att ha kommit på något var så häftig! Även om jag inte visste hur det skulle gå till praktiskt, så var det en härlig känsla. Jag var ju något på spåret och det dröjde inte många år innan just jordvärmepumpar blev en verklighet.

Intresset för fysik och kemi höll i sig. I mitten på nittiotalet, när Mikael tog studenten från teknisk linje på gymnasiet i hemstaden Tibro, valde han att flytta norrut. Han sökte sig till Luleå tekniska universitet (LTU) i Norrbotten med en spännande inriktning på energiteknik.

När han 1999 tog examen var det enligt honom själv med en stark känsla av att ”det är nu det händer”. Han letade jobb med stimulerande arbetsuppgifter och utvecklingsmöjligheter, ville resa runt i världen och kombinera arbetet med sitt stora miljöintresse. Då fick han ett erbjudande han inte kunde motstå.

–  Jag hade gjort mitt examensjobb på SSAB om energianalys och utvecklat en matematisk processintegrationsmetodik för energianalys när jag fick frågan om jag ville fortsätta forska. Det var inte vad jag först tänkt mig. Jag skulle ju börja jobba och inte plugga! Men jag kunde inte motstå. Det var en för spännande utmaning och jag hade en mycket bra handledare.

Så kom det sig att Mikael blev forskningsstudent med placering på SSAB och nära kontakt med universitetet.

–  Det blev inte riktigt som jag hade tänkt men det blev superbra! Vi kom fram till riktigt bra frågeställningar som vi kunde applicera på forskningen. Det var en mycket lärorik tid.

Med tiden växte ett forskningsområde kring industriell energianalys fram på Luleå tekniska universitet och 2005 doktorerade han inom just detta område. Industriell Energianalys handlar om hur industrins insatsvaror kan nyttjas och användas på ett effektivt sätt, och hur industrins energisystem kan optimeras och förbättras för att öka industrins energieffektivitet.

Att ha ett ben inom industrin och det andra inom akademin är något som Mikael fortsatt med och sätter värde på. Sin nuvarande roll som affärsområdeschef på metallforskningsinstitutet Swerim och adjungerad professor på Luleå tekniska universitet beskriver Mikael som mycket stimulerande. Ett formaliserat samarbete leder till många synergier.

–  Genom att arbeta tillsammans får akademin relevanta frågeställningar och industrin kan utvecklas hållbart och långsiktigt. Vi får också möjligheten att söka gemensam finansiering och kan driva fler projekt.

En annan viktig aspekt som Mikael tar upp är möjligheten att delta i undervisningen. Det betyder mycket för honom på flera olika plan.

–  Lärare har en stor betydelse för många elevers karriärval och i mitt liv har de spelat en avgörande roll. Att jag valde att doktorera berodde till stor del på de lektorer och professorer som undervisade i energiteknik vid LTU under min utbildning. De hade bra kunskap men kunde också entusiasmera och engagera.

Att nyfikenheten har tagit Mikael lång är uppenbart. Just nu är han väldigt nyfiken på det nya nätverket Stålakademin som initierats av Jernkontoret för adjungerade professorer inom stålbranschen.

–  Jag tycker det är ett jättebra initiativ som kommer att göra skillnad för hela branschen. Jag har höga förväntningar och hoppas vi kan uppnå en god lärandeprocess. Genom att lyfta fram oss som är aktiva inom akademin kan vi visa vår kompetens och vår styrka. Det finns så mycket kunskap – både praktisk och teoretisk. Sedan tror jag vi personligen har mycket att lära av varandra!

Att jobba tillsammans för att uppnå goda effekter är ingen dum idé, resonerar Mikael och skrattar till. Han kommer att tänka på hur det gick när han som liten kille försökte hitta en alldeles egen lösning på ett problem.

–  Det är mitt första minne, jag är tre år och det är fredag, berättar Mikael. Vi ska äta lasagne och på bordet står tända ljus.

Mikaels pappa och äldre bror sitter och diskuterar hur varm lågan är i det tända ljuset. De diskuterar länge fram och tillbaka, tittar på färgerna på lågan, men kommer inte fram till något.

–  Jag minns att jag blev less på deras diskussion, hoppade ner från stolen och hämtade termometern som hängde på väggen och stoppade in den i lågan för att mäta värmen.

Pang! Termometern sprängdes och det blev ingen lasagne den kvällen. Istället tändes en drivkraft att fortsätta att vara nyfiken och ta reda på saker.

–  Det gick inte som jag tänkt mig. Jag gjorde rätt men det blev fel – men det förde mig framåt. Känslan att känna att jag är något på spåret, att jag vill veta mer. Den känslan kan jag känna än idag. 

Namn: Mikael Larsson

Ålder: 44

Utbildning: PhD i Energiteknik, Luleå tekniska universitet

Expert på: Energianalys och energisystem

Motto: Med nyfikenhet kommer man långt