”Jag har alltid vetat att jag skulle bli ingenjör”
Med en stark drivkraft och passion för sitt arbete har Senad Dizdar gjort skillnad i sitt arbete på Höganäs. Som adjungerad professor inom maskinteknik ser han stora möjligheter. ”Forskning och utveckling hör ihop – tillsammans når vi resultat som gynnar hela samhället.”
Senad är en del av det nystartade nätverket Stålakademin.
Som en bro mellan industri och akademi – det är så Senad Dizdar beskriver sitt jobb som adjungerad professor i tribologi* vid KTH i Stockholm och som utvecklingsingenjör på Höganäs i den lilla skånska orten med samma namn. Vad han syftar på är att han genom sin kunskap kan bidra till att akademin får relevanta frågeställningar samtidigt som industrin utvecklas genom att ta del av den senaste och mest relevanta forskningen. Höganäs vill erbjuda sina kunder både hållbara och högpresterande metallpulver och genom att ligga i framkant inom den senaste forskningen kan de hela tiden utveckla sina processer.
– Genom samverkan kan vi hela tiden ha ett perspektiv som inkluderar både långsiktig utveckling och industriell kommersialisering.
Det pågår även flera intressanta innovationsprojekt mellan KTH och Höganäs, till exempel ”hur kan Höganäs bidra till att luften i tunnelbanan blir bättre?”. Samarbetet mellan KTH och Höganäs är något som verkligen gör Senad både stolt och glad.
Guldklockan på Senads vänstra handled vittnar om en lång karriär på Höganäs. Det har gått över tjugo år sedan han först kom dit.
– Tiden har gått otroligt fort. Samtidigt har jag hela tiden känt att jag varit på för mig rätt ställe med väldigt motiverande arbetsuppgifter, säger Senad.
Att han skulle bli ingenjör har Senad alltid vetat. Varför är han inte lika säker på, men tror att det hänger ihop med att hans pappa var låssmed och plåtslagare.
– Under hela min uppväxt höll han på med olika byggprojekt och jag har alltid tänkt att jag också vill jobba med att bygga något i metall.
Att han dessutom växte upp ett par kilometer från den maskintekniska fakulteten vid universitetet i hemstaden Mostar i Bosnien kan säkert ha spelat roll för hans framtida yrkesval.
Steget till universitet var alltså bokstavligen talat inte långt. Valet föll på studier i maskinteknik och efter att ha förverkligat sin dröm om att bli ingenjör fortsatte han den akademiska banan och blev forskningsassistent och nästan licentiat. Men plötsligt ändrades livet drastiskt.
– Kriget i forna Jugoslavien, 1992–1996, var som värst i Mostar, som förblev en delad och sönderbombad stad där civila drabbades hårt. Mina planer på att disputera byttes snabbt ut mot flyktplaner. Jag var tvungen att fly.
Senad följde flyktingströmmen norrut genom Europa och kom till slut fram till den polska hamnstaden Świnoujście. Klockan var strax efter elva på förmiddagen och i hamnen låg två färjor. Den ena just i färd med att kasta loss för färd mot Danmark, den andra skulle strax avgå i riktning mot Sverige.
– Den andra båten kom jag med. Det är därför jag är här.
28 år gammal steg Senad i land på svensk mark i juni 1994. Det var i Ystad som han mötte sitt nya hemland. Två veckor senare skulle Sverige komma att stänga sina gränser för flyktningar från kriget i forna Jugoslavien. I väntan på asyl fick Senad plats på en flyktingförläggning i Malmö.
– Det var en evighetslång väntan och det gällde att hålla sig sysselsatt, berättar Senad. Jag gick till biblioteket i Malmö och lånade ”Goda grunder”, en grundkurs i bok/kassett-form i svenska för invandrare (SFI) och satsade på att lära mig svenska, en nyckel för att komma in i samhället.
Nio långa månader senare fick han beskedet att han skulle få stanna i Sverige. Väntan var över och med sin ”bibliotekssvenska” klarade han den ordinarie SFI-kursen genom en särskild prövning och på började kursen ”Svenska som andra språk”. Det gav möjlighet att leta efter en riktig sysselsättning.
– Jag fick en praktikplats på Benzlers i Helsingborg, ett företag som tillverkar kuggväxlar där tribologi är en viktig aspekt. Kort efter ansökte jag om och fick en doktorandtjänst i maskinelement/tribologi på KTH i Stockholm.
Efter att 1999 ha disputerat inom maskinelement/tribologi på KTH i Stockholm var Senad redo att söka jobb inom industrin. Som av en slump slog han upp en tidning och såg en helsidesannons som tycktes vara skriven just för honom.
– Ja, det kändes som Höganäs letade efter just mig. De sökte en person som förstod sig i tribologi – och det passade ju mig bra!
Höganäs anläggning vid kusten i västra Skåne. Foto: Höganäs.
Den 15 december samma år steg Senad för allra första gången in på forsknings- och utvecklingsavdelningen på Höganäs, företaget som nu varit hans arbetsgivare i drygt tjugo år.
– Jag fick en tuff men bra introduktionsperiod. Höganäs, som är världsledande på marknaden för järn- och metallpulver, har en lång tradition av att jobba strukturerat med forskning och utveckling, vilket passar mig väldigt bra. Jag har kunnat kombinera mitt arbete med att publicera forskningsartiklar och det blev en naturlig karriärväg för mig att bli adjungerad professor.
Senad, som 2014 dessutom utsågs till docent** i tribologi vid KTH, berättar att han inom en överskådlig framtid kommer att leda en doktorandkurs inom hårda pulvermetallurgiska beläggningar, något som han ser mycket fram emot.
– Nu har jag så mycket kunskap och erfarenhet som jag gärna delar med mig av. Jag är glad om jag kan stötta andra genom att vara handledare.
Kunskapsdelning ligger nämligen Senad varmt om hjärtat. Med sitt stora driv för sitt yrke tror han också stenhårt på kommunikation och nätverkande. Därför välkomnar han det nya nätverket Stålakademin som initierats av Jernkontoret för adjungerade professorer inom branschen.
Senad känner många med beröringspunkter inom både industri och akademi och menar att personer inom det nya nätverket kommer att kunna skapa synergier.
– Vi behöver nätverka och samarbeta. Tack vare ett mer strukturerat sätt att träffas kommer vi att kunna driva viktiga frågor tillsammans och få ett gott utbyte.
Innan vi avslutar intervjun frågar Senad om jag sett hans mejlsignatur. Istället för hälsningar läser jag ”Utan friktion”, något som kanske kan te sig en smula obegripligt för den som inte är insatt, men som visar sig ha en finurlig förklaring.
– Det är ju jag – det är ju så jag är. Jag kommer inte med fördomar eller förutfattade meningar. Jag vill möta andra och omvärlden utan friktion. Och sen är det ju just friktion som jag jobbar med.
Namn: Senad Dizdar
Ålder: 55
Utbildning: Diplomerad maskiningenjör från Universitet ”Dzemal Bijedic” in Mostar, Bosnia och Herzegovina, sedan Tekn. Dr., docent och adjungerad professor på KTH.
Expert på: Tribologi och pulvermetallurgiska hårda beläggningar.
Jobbar på: Höganäs fyra dagar i veckan, på KTH i regel på onsdagar.
Motto: Utan friktion!
* Tribologi är vetenskapen om ytor i glidande eller rullande kontakt och omfattar friktion, nötning och smörjning. Ordet kommer från grekiskans tribo, som betyder gnida.
**Docent är en titel inom akademin som innehas av personer som disputerat och har kompetens att handleda, undervisa och examinera inom sitt område.
