Ökad vindkraftsutbyggnad kräver stabila incitament och långsiktiga spelregler
Jernkontoret ser positivt på regeringens senaste initiativ för att stärka incitamenten för vindkraftsutbyggnad, ett avgörande steg för att möta industrins växande elbehov fram till 2035. Avgörande är dock en politisk enighet och stabila spelregler för att säkerställa långsiktiga investeringar i både vindkraft och andra fossilfria energikällor.
Jernkontoret har, tillsammans med övrig industri, länge framhållit behovet av att snabbt bygga ut elsystemet, i synnerhet den fossilfria elproduktionen, för att möta de växande behoven som förväntas fram till 2035. Inom denna tidsram har vindkraften störst potential att leverera en betydande mängd el, under förutsättning att nödvändiga investeringsvillkor och samhälleligt stöd för utbyggnaden finns på plats.
Regeringens senaste förslag, som syftar till att stärka incitamenten för kommuner att godkänna vindkraftsprojekt, är ett välkommet steg i rätt riktning. En kommunal ersättning motsvarande fastighetsskatten för vindkraft kan vara ett effektivt verktyg för att öka acceptansen. Det är dock av största vikt att detaljerna i förslaget utformas noggrant, då behovet av att vända den negativa trenden av ökade kommunala avslag är påtagligt. Formerna för ersättningen måste alltså säkerställa att kommunernas vilja att godkänna projekt ökar omgående och sedan kan upprätthållas under en längre tid.
Precis som vid investeringar i kärnkraft, är den politiska stabiliteten och marknadens förtroende för långsiktiga och förutsägbara regler avgörande även för vindkraftens utveckling. De incitament som sjösätts för att trygga investeringsbeslut behöver därför ha alla förutsättningar att överleva flera mandatperioder med skiftande majoriteter i riksdagen.
Ökade satsningar på forskning samt de delar som hamnar under rubriken ”Kraftlyftet” är välkomna besked. Systemsyn för den fortsatta utbyggnaden av el- och energisystemen kan inte nog poängteras eftersom det är systemets som helhet förmåga att leverera utifrån efterfrågan som måste vara energipolitikens målsättning.
