Rapport om klimatfärdplan 2050 (NV 6537)
Till Miljödepartementet
Stina Gustafsson
Jernkontorets diarienr: 1/13
Jernkontoret har fått möjlighet att yttra sig över rubricerade rapport och lämnar följande synpunkter.
Sammanfattade synpunkter
• Klimatfrågan måste ses i ett globalt perspektiv och ett större globalt ansvarstagande måste vara högsta prioritet i klimatpolitiken.
• För industrin måste klimatpolitiken kopplas ihop med en bredare utveckling av näringslivet och samhället i stort. Konkurrenskraft är en förutsättning för att industrin ska kunna satsa på utveckling av sin verksamhet till gagn för både klimat och ekonomi.
• Omfattande satsning på forskning, utveckling och innovation är en förutsättning för att stålindustrin ska kunna minska sina klimatutsläpp både i Sverige och globalt.
• Stålindustrin vill vara en del av Sveriges utveckling på vägen mot 2050.
Inledning
Stålindustrin har stor respekt för klimatfrågans allvar. Branschens verksamhet bidrar väsentligt till de utsläpp som påverkar klimatet men också till lösningar som kan minska klimatpåverkan i än högre grad. Stålindustrin i Sverige vill vara med och forma en bättre värld genom satsningar på produktutveckling och hög kompetens parat med stor hänsyn till miljön. I det arbetet måste det finnas en koppling till den globala utvecklingen och möjligheten att behålla konkurrenskraften på en global marknad. Det ställer krav på en ansvarstagande politik på både svensk, europeisk och global nivå.
Övergripande synpunkter
Regeringens vision för färdplanen är ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser 2050. Jernkontoret har två huvudsakliga synpunkter på den visionen: dels det rent nationella perspektivet, dels fokuseringen på enbart direkta utsläpp.
Klimatproblemet är internationellt, och reella förändringar kan bara nås om det finns ett globalt ansvarstagande och ett globalt ramverk. En färdplan för Sverige bör ha som syfte att beskriva hur Sverige bäst kan bidra till att minska klimatpåverkan ur ett globalt perspektiv. I det ligger då inte bara de direkta utsläppen som sker innanför Sveriges gränser utan också hur verksamhet i Sverige kan påverka utsläppen i resten av världen. Det gäller både den svenska konsumtionen och export av produkter producerade i Sverige. Ett alltför smalt synsätt riskerar att leda till att klimatpolitiken reduceras till en räkneövning i stället för att leda till åtgärder som ger reella resultat.
Klimatfrågan påverkas av den allmänna utvecklingen i samhället, och i gengäld påverkas utvecklingen inom t ex industrin av hur klimatpolitiken bedrivs. Därför vore det önskvärt att visionen och färdplanen inte bara omfattar klimatfrågan utan också har ett bredare perspektiv på hur vi vill att Sverige ska se ut 2050 och på vad som krävs för att nå dit. En bredare färdplan skulle omfatta flera områden inom politiken och påverka t ex energi- och näringspolitik.
För industrin är konkurrenskraften på den globala marknaden helt grundläggande för överlevnad. Att stärka svensk industris konkurrenskraft och ge möjlighet till tillväxt i industrin är en förutsättning för att Sverige ska kunna bidra till minskad klimatpåverkan.
Specifika synpunkter på underlaget
Naturvårdsverket menar i sin rapport att visionen om nettonoll-utsläpp kan nås genom inhemska utsläppsminskningar, ökat upptag av koldioxid i skog och mark och inköp av internationella krediter. Förutsättningen för den bedömningen är att resten av världen också agerar för att nå det s.k. tvågradersmålet. Det hade varit intressant om rapporten också hade omfattat scenarier där det globala agerandet inte går i samma takt. Det vidare färdplanearbetet måste även ta hänsyn till den uppenbara risken att alla världens länder inte agerar parallellt.
Naturvårdsverket konstaterar att de inhemska utsläppsminskningarna främst kan ske inom industrin och i transportsektorn. Det är en rimlig analys eftersom kraftproduktionen i Sverige redan har minimala utsläpp. I ett 2050-perspektiv måste dock även kraftproduktionen tas med i bilden. De använda energiscenarierna tar inte hänsyn till elsystemets stabilitet och effektbehov eller till vilka produktionssätt som kommer att krävas för att garantera en stabil baskraftnivå. Det är en viktig aspekt för industrin som använder el under dygnets alla timmar, alla dagar om året. Även kostnaden för el är styrande för hur industrin kan utvecklas. För att kunna minska de direkta utsläppen kommer mer el att behövas i framtiden. En sådan utveckling förutsätter att företagen ser en stabil elmarknad med konkurrenskraftiga priser i framtiden. Vi anser att kärnkraft måste finnas kvar som en del i elproduktionsmixen även 2050 för att kunna uppnå denna stabilitet.
Naturvårdsverkets underlagsrapport ger en relativt nyanserad bild av de tekniska förutsättningarna för att minska utsläppen. För stålindustrin är huvuddelen av utsläppen kopplade till reduktionsprocessen i malmbaserad produktion där alternativ teknik med avsevärt lägre utsläpp är långt ifrån kommersiellt tillgängliga. Den tekniska utvecklingen måste ske tillsammans med internationella partner och kräver stora satsningar under lång tid. I Naturvårdsverkets rapport antas en mycket kraftig utsläppsminskning mellan 2040 och 2050. Med tanke på de långa omställningstiderna som finns i industrin ställer vi oss tveksamma till att så stora steg ska kunna tas på endast 10 år.
Naturvårdsverket poängterar i rapporten att behovet av stöd till forskning och innovation är stort och att de svenska satsningarna behöver öka. Den slutsatsen stödjer vi och det gäller stålindustrin i allra högsta grad eftersom utveckling inom processindustrin ofta är mycket kostsam. Stöd till forskning, utveckling och demonstration ger möjlighet att öka takten vid övergången till ny teknik.
Styrmedelsförslag
Jernkontoret delar Naturvårdsverkets syn att det behövs breda politiska uppgörelser för att ge stabilitet i klimat- och energipolitiken. Dessa kan dock inte hanteras separat utan måste kopplas ihop med näringspolitik och ekonomi. Den nationella politiken (propositioner, utredningar) bör alltid konsekvensbedömas ur alla aspekter, inte bara ur miljö- och klimatsynpunkt utan även t ex vad gäller påverkan på konkurrenskraft.
Vi ställer oss tveksamma till nyttan av att sätta upp svenska utsläppsmål för 2030 och 2040. Det bidrar enbart till att göra klimatfrågan till en räkneövning utan att se till den globala nyttan.
Naturvårdsverket föreslår att Sverige ska verka för att utsläppstaket i EU-ETS ska sänkas i snabbare takt. Eftersom ETS är ett europeiskt styrmedel finns det ingen garanti för att utsläppen minskar just i Sverige, vilket gör förslaget lite märkligt med tanke på det strikt nationella perspektiv som rapporten har i övrigt. För industrin är ändå ETS ett mycket viktigt styrmedel och det är rimligt att utvecklingen av ETS behandlas i en klimatfärdplan för Sverige. ETS, i den utformning som det har nu, innebär för stålindustrin en indirekt begränsning av produktionen. En skärpning av ETS skulle inte påskynda utvecklingen av ny teknik utan enbart innebära en ökad kostnad på marginalprodukten. Den ökade kostnaden skulle snarare minska utrymmet för investeringar vilka är en förutsättning för bibehållen och ökad konkurrenskraft och därmed för möjligheten att bidra till minskad klimatpåverkan.
Naturvårdsverket föreslår att uppföljningen av växthusgasutsläpp ska kompletteras med konsumentperspektivet för att stärka kopplingen mellan konsumtion i Sverige och utsläpp globalt. Vi stödjer detta men anser att även nyttan av svenskproducerade produkter som används i andra länder bör ingå i bedömningen av Sveriges utsläpp. Produkter som producerats i Sverige i effektiva produktionsprocesser och med i det närmaste utsläppsfri el bidrar till lägre utsläpp globalt. Nya beräkningsmodeller som tar hänsyn till detta bör utvecklas.
En annan fördel med nordisk produktion är möjligheten att nyttja industrins restenergier för t ex fjärrvärme, dels på grund av ett kallare klimat, dels för att det finns en etablerad fjärrvärmeanvändning. Det bör också finnas med i bedömningarna och diskussionen kring styrmedel.
Stålindustrins bidrag
Av stålindustrins utsläpp i Sverige kommer det mesta från reduktionsprocessen och i övrigt från användningen av fossila bränslen vid värmning. När det gäller utveckling av nya processer för reduktion som kan ge väsentligt lägre utsläpp så pågår forskning inom framförallt ett stort EU-projekt, ULCOS (Ultra low carbon dioxide steelmaking), där många olika tekniker har utvärderats och där de mest intressanta utvecklas vidare. Flera av dessa tekniker förutsätter dock möjligheten till koldioxidinfångning och lagring (CCS) för att få ner utsläppen radikalt. En sådan stor processteknisk förändring skulle innebära stora investeringar och är självklart beroende av företagens strategiska beslut. Möjligheten till CCS är också mycket beroende av vilken acceptans som finns i samhället för lagring.
När det gäller bränsleanvändningen så kan vi i Sverige se ett tydligt skifte från olja till gas för värmningsändamål och på senare tid också en övergång till flytande naturgas. Det är en positiv utveckling som både sänker koldioxidutsläppen och minskar andra utsläpp till luft. Det skapar även förutsättningar för en enkel övergång till biogas när det finns tillgängligt.
Naturvårdsverket föreslår att det ska tas fram färdplaner för forskning och innovation specifikt inom basindustrin. Jernkontoret har, i samarbete med andra metallbranscher, tagit fram en strategisk forsknings- och innovationsagenda för att beskriva branschens forskningsbehov, bilaga 1. Agendan beskriver läget, möjligheter och utmaningar för branschen och visar på de områden som är viktiga att arbeta med för att behålla och öka konkurrenskraften hos svensk stålindustri. Agendan kommer att vara ett centralt underlag för prioritering av forskningsinsatser i samverkan med t ex Energimyndigheten och Vinnova. Vi ser även gärna en fortsatt diskussion med regeringen om hur svensk stålindustri kan stärkas genom satsningar på forskning och innovation.
Den europeiska stålindustrins branschorganisation, Eurofer, håller också på att ta fram underlag för en färdplan för lägre koldioxidutsläpp inom stålindustrin. Den kommer att presenteras den 16 maj i samband med European Steel Day och innehålla branschens rekommendationer för klimatpolitiken.
Det globala perspektivet är förstås viktigt för svensk stålindustri eftersom våra produkter säljs på en global marknad, och både vi och våra konkurrenter producerar och säljer över hela världen. I Sverige produceras endast 3 ‰ av världsproduktionen, men de produkter som tillverkas är avancerade och bidrar t ex till energieffektivare byggnader och energiutvinning, resurs- och energieffektivare transporter och modern informationsteknologi. Exempel på detta är höghållfasta stål som i sin användning kan minska mängden stål i slutprodukten och därigenom minska både de direkta utsläppen vid produktion och utsläppen i samband med transport och användning av produkten. Avancerade stål kan även möjliggöra högre produktivitet i t ex energianläggningar genom att materialen klarar högre påkänningar och aggressiva miljöer vilket kan vara en förutsättning för utvecklingen av förnybar energi. Avancerade stål kommer också vara en del av lösningen för innovativa konstruktioner i en värld där klimateffekterna blir mer och mer påtagliga . De svenska produkterna kan på så sätt bidra till klimatnytta runt om i världen och det är en aspekt som måste finnas med när Sveriges bidrag till klimatarbetet bedöms.
Svensk stålindustri vill vara en del av Sveriges ekonomi 2050 och grundförutsättningarna är goda. Konkurrensen är dock mycket hård och det innebär att de politiska förutsättningarna som påverkar företagens strategiska beslut måste vara genomtänkta och bygga på ett helhetsansvar.
JERNKONTORET
Bo-Erik Pers
Verkställande direktör
Helén Axelsson
Miljö- och energidirektör
Tel.08-679 17 39
