EU-kommissionens förslag till förändringar i förnybartdirektivet (RED II)

Synpunkter till Infrastrukturdepartementet
Jernkontorets diarienr: 3521

Yttrande över EU-kommissionens förslag till förändringar i förnybartdirektivet (RED II), COM(2021) 557 final

Sammanfattning

Jernkontoret anser att förslaget till ändringar i förnybartdirektivet överlag är alltför detaljerade och riskerar att inskränka på medlemsstaternas suveränitet i val av energimix. Systemperspektivet och leveranssäkerheten får generellt stå tillbaka till förmån för att uppnå ett förnybartmål oaktat kostnadseffektivitet, marknadens funktion, samt effekter på utsläppen av växthusgaser. Kommissionen tar ingen hänsyn till den roll som kärnkraften har för försörjningstrygghet, låga klimatutsläpp och möjligheten att producera den vätgas som samhället kommer att efterfråga.

Genom att lägga en större vikt vid att styra utbudet av förnybar el via efterfrågesidan, bygger man upp ett detaljstyrt system som i en i övrigt marknadsbaserad miljö riskerar att bli ineffektivt, otydligt och tillkrånglat. Förnybartmålet görs i och med ändringsförslagen allt mer centralt, och riskerar att innebära suboptimeringar i förhållande till det övergripande klimatmålet.

Vi är också bekymrade över de begränsningar som direktivet kan få på industrins möjligheter att använda resurser från svensk skogsnäring för sitt energibehov i ett läge där omställningen för en minskad klimatpåverkan står i fokus. Det är ett svenskt intresse som bör bevakas noga genom kommande förhandlingar.

Jernkontoret lämnar i detta yttrande sina första kommentarer i förhållande till ett antal enskilda artiklar i direktivet, och ser fram emot en fortsatt dialog under arbetet med Sveriges kommande förhandlingar i EU.

Artikel 2, Definitioner

(18 a) "Industry". Definitionen av "industry" är mycket bred då den omfattar både processindustri, informationsserviceföretag och datacenter. Det får konsekvenser i förhållande till de krav som ställs på industrin i förhållande till användning av förnybar energi eftersom olika kategorier av industrin har olika förutsättningar. Det saknas en tydlig konsekvensanalys av vad en sådan bred definition får för betydelse när det kommer till kostnader mm.

(36) "Renewable Fuels of Non Biological Origin". Den nytillkomna definitionen omfattar den vätgas som produceras av el från förnybara källor. Det ensidiga fokus på vätgas från förnybar el som användningen av den här definitionen ger upphov till är ett bekymmer. Användningen av vätgas kommer att öka i samhället, och betydelsen av att kunna producera den på ett kostnadseffektivt sätt i ett elsystem med så låg klimatpåverkan som möjligt kan inte underskattas. För svensk del är det centralt att även kärnkraften, eller annan koldioxidfri elproduktion ska kunna användas i det syftet.

Artikel 3, Målet

De krav som ställs på medlemsstaterna i den tillkommande paragraf 4a, behöver bevakas och anpassas genom processen med förhandlingar om direktivet. Kraven på ramverk och styrning av utbyggnad av förnybar energi kan gå i en riktning som starkt inkräktar på den nationella kompetensen att bestämma sin el- och energimix utifrån marknadsförutsättningar och kostnadseffektivitet.

I nämnda paragraf (4a) återfinns också en hänvisning till additionalitet, dvs att tillkommande behov av el för produktion av RFNBO (grön vätgas via elektrolys) ska komma från ny förnybar elproduktion. Det är en orimlig begränsning för den industriella utvecklingen. Begränsning av utsläpp från elproduktionen styrs redan via ETS, och för svensk del är det återigen nödvändigt att el från kärnkraft inte missgynnas i strävanden mot att elektrifiera industrin och göra den klimatneutral. Att kräva förnybar elproduktion, som förväntas tillkomma via ett system av subventionerade PPA snedvrider marknaden, påverkar teknikneutraliteten och begränsar medlemsstaternas möjlighet att själva styra över sin elmix.

Artikel 7, Beräkningar av andel förnybart

I och med förändringar i artikelns andra subparagraf, ändras beräkningsgrunden från produktion av förnybar energi till användning. Syftet ser ut att vara att undvika dubbelräkningar, men det är oklart vilken betydelse den här förändringen kan få i övrigt. Det behöver klargöras och bevakas. Generellt leder det fel att politiskt styra utbudet av förnybar energiproduktion via efterfrågesidan.

Artikel 15 och 19, om PPA, ursprungsgarantier mm

Det är uppenbart att man från KOM vill premiera användningen av "Producer Purchase Agreement" och "Guarantees of Origin" för att öka efterfrågan och göra direkta kopplingar till produktion av förnybar el. Behovet av den typen av administrativa och kostnadsdrivande system uppstår till följd av att ställa krav på andel förnybar energi på användarsidan.

Medlemsstaterna åläggs samtidigt att underlätta för användning av PPA, samt analysera möjligheter till att minska den ekonomiska risken i detta. De ska också i sin nationella energi- och klimatplan beskriva hur man stöttar PPA, samt uppskatta hur stora volymer som det instrumentet bidrar till i produktion av förnybar energi.

Jernkontoret ifrågasätter starkt om det är nödvändigt eller ens klokt att styra och premiera användningen av den här typen av instrument så hårt. På en fungerande marknad finns alltid den här möjligheten, och en generell satsning på marknadsutveckling borde i stället prioriteras.

Det finns risker med en stark utveckling av en efterfrågestyrd utbyggnad med PPA och GO, eftersom det inte tar utgångspunkt i systemfunktion eller kostnadseffektivitet. Att dessutom från statligt håll subventionera användningen av PPA på något sätt för att minska riskerna, vore att störa marknadsfunktionen.

Kraven borde i stället fortsatt ställas direkt på producenter och kopplas till krav på minskade utsläpp av växthusgaser. Det ger en tydligare koppling till åtgärder, minskar administrationen och ger utvecklingen bättre förutsättningar att ske i relation till systemfunktionen.

Artikel 20a, systemintegrering

En ny paragraf ålägger TSO/DSO att ge information om växthusgasavtryck och andel förnybar energi i olika områden.

Här skulle även en skyldighet kunna åläggas TSO/DSO att analysera och föreslå åtgärder för att möta utvecklingen av elsystemets stabilitet och funktion utifrån kostnadseffektiviet och försörjningssäkerhet, i samband med att andelen förnybar och intermittent kraftproduktion ökar. Det finns annars inget i direktivet som tar hänsyn till elsystemets funktion och kostnadseffektivitet som konsekvens av en stark utbyggnad av förnybar och intermittent kraft.

Artikel 22a – Förnybar energi i industrin

Genom den här nytillkomna artikeln ställs sektorkrav på användande av förnybar energi på ett helt nytt sätt. Medlemsstaterna åläggs uppmuntra industrin att öka sin andel förnybar energi med 1,1 % per år. Dessutom ska medlemsstaterna säkerställa att industrins användning av vätgas till minst 50 % ska bestå av RFNBO.

Det saknas en tydlig konsekvensanalys kring dessa förslag. Förslagen måste därför ifrågasättas utifrån vad det gör med marknaden för vätgas utifrån behov och olika möjligheter inom ”industrin”. En sektor som definieras mycket brett med vitt skilda förutsättningar.

Det finns en uppenbar risk att sektormål på det här sättet driver kostnader och begränsar tillgången, vilket leder till förseningar i åtgärder inom den del av industrin som står inför störst behov av investeringar. Detta bör därför ifrågasättas och motarbetas.
Åtgärder för en ökad andel förnybar energi bör underlättas på producentsidan, och att utarbeta sektormål på användarsidan är inte acceptabelt.

Artikel 24 – fjärrvärme och -kyla

I huvudsak ställer sig Jernkontoret positiva till de förändringar i texten som leder till en ökad möjlighet för industrin och andra att leverera överskottsenergier till system för fjärrvärme och fjärrkyla. Även här behöver det bättre analyseras vad konsekvenserna blir av att ha en så bred definition av industri. Förutsättningar och konsekvenser skiljer sig mycket åt mellan olika branscher som föreslås omfattas.

Artikel 29, 30 – Besparingskrav för förnybara bränslen och återvunna fossila bränslen

Kraven på "economic operators" att visa hur bränslen lever upp till kriterier för hållbarhets och minskade växthustgasutsläpp föreslås kunna skötas via ett certifikatsystem. Konsekvenserna av ett sådant system vad gäller kostnaderna för industrin behöver bedömas.

Angående delegerade akter

Jernkontoret vill särskilt rikta Sveriges uppmärksamhet mot de områden där kommissionen genom delegerade akter kommer att ta fram olika kriterier och definitioner. Till exempel för hållbarhetskriterier för förnybara bränslen och återvunna fossila bränslen, samt för definitioner av "grön vätgas". Utifrån den vikt den här typen av definitioner kommer att ha för den nationella energipolitiken och elsystemet, går det att ifrågasätta om delegerade akter för svensk del är den bäst lämpade processen för att ta fram dem.

 

Jernkontoret

Pär Hermerén, handläggare

Bo-Erik Pers, verkställande direktör