Förslag till uppdatering av Vägledning om industriutsläppsbestämmelser

Remissvar till Naturvårdsverket (NV-04496-21)
Jernkontorets diarienummer: 36/21

Yttrande över NV-04496-21 Vägledning IED - utkast

Sammanfattning

Jernkontoret delar Naturvårdsverkets bedömning om behovet av en allmän vägledning men inte att uppdateringen skulle behövas i år. Det är bättre att vänta tills det nya direktivet om industriutsläpp finns på plats om några år, eftersom vägledningen då (igen) kommer att behöva uppdateras. Jernkontorets allvarligaste invändning är att vägledningen säger att BAT-AEL intervallets nedre gräns skulle visa vad de bästa verksamheterna i en bransch klarar av. Det finns ingen enskild anläggning som har allt som beskrivs i en BATC utan det är ett ”hopkok” av olika anläggningars resultat för olika parametrar och processteg framplockade genom analys av dataunderlag från många europeiska anläggningar. Jernkontoret rekommenderar att man genomgående använder texter från Industriutsläppsdirektivet och/eller BREF Guidance 2021/119/EU istället för egna tolkningar. Dessutom ser vi allvarlig på att man likställer BATAEL med begränsningsvärden, dessa värden är ju de associerade utsläppsnivåer som man når om man har BAT på plats. Dessa BATAEL och BATC ska sen utgöra referensen för att sätta villkor i tillståndet.

Vi stödjer att vägledningen om dispenser har, bortsett från ett kort avsnitt, lyfts ut från den generella vägledningen till en egen vägledning. Denna innehåller bland annat ett antal exempel från dispensprövningar i olika instanser och vi har inga synpunkter på innehållet och stödjer att den publiceras. För vägledningen anser vi att man ska vänta men om man inte gör det pekar vi ut de viktigaste förändringarna som måste göras för att det ska bli korrekt.

Bakgrund

Naturvårdsverket har tagit fram förslag till uppdatering av Vägledning om industriutsläppsbestämmelser (rapport 6702 januari 2016) bestående av två dokument, Vägledning om industriutsläppsbestämmelser och Vägledning om dispenser enligt 1 kap. 16 § industriutsläppsförordningen. Naturvårdsverket bedömer att det är motiverat att göra en uppdatering av nuvarande vägledning eftersom det har gått ett antal år sedan den nuvarande vägledningen kom ut. Under denna tid har bland annat viss praxis tillkommit samtidigt som Naturvårdsverket i sin löpande vägledning besvarat en mängd frågor kring industriutsläppsbestämmelserna. Ambitionen har varit att så långt som möjligt, och där det är lämpligt, inarbeta dessa i vägledningarna. Uppdateringen av vägledningen innebär även vissa andra förändringar. Naturvårdsverket bedömer att följande förändringar är särskilt viktiga att lyfta fram.

• Vägledning om dispenser har, bortsett från ett kort avsnitt, lyfts ut från den generella vägledningen till en egen vägledning. Dispensvägledningen innehåller bland annat ett antal exempel från dispensprövningar i olika instanser.
• Vägledningen följer kommissionens FAQ när det gäller att avgöra vad som utgör den huvudsakliga industriutsläppsverksamheten vilket innebär att det inte längre anges vilket av kriterierna som gäller i första, andra och tredje hand.
• Naturvårdsverket vägleder om frågan om det är möjligt att ha flera huvudslutsatser.
• Avsnittet om egenkontroll och tillsyn har omarbetats. Det innehåller nu bland annat vägledning om vilka beslut som en tillsynsmyndighet kan och inte kan fatta.
• Naturvårdsverket har utvecklat vägledningen kring straffsanktionering vid överträdelse av olika bestämmelser i industriutsläppsbestämmelserna och skillnaden mellan BAT-slutsatser med utsläppsvärden och BAT-slutsatser utan utsläppsvärden.

Synpunkter Vägledning IED

Jernkontoret delar Naturvårdsverkets bedömning om behovet av en allmän vägledning om IED men inte att uppdateringen behöver göras nu. Det är bättre att vänta tills det nya direktivet om industriutsläpp finns på plats om några år, eftersom vägledningen då kommer att behöva uppdateras (igen). Om man ändå fortsätter revideringsarbetet finns det en rad avsnitt om behöver skrivas om. Jernkontoret pekar ut de allra viktigaste. Under varje rubrik nedan, hämtade från vägledningen har vi i vissa fall föreslagit ändringar och/eller tillägg i parantes.

En övergripande synpunkt är att det är viktigt att det genomgående framgår i vägledningen att BATAEL är den bas som tillståndsvillkor ska sättas utifrån, dvs att BATAEL inte är samma som ELV. BAT-AEL uttryckt på svenska att AEL är de associerade utsläppsvärden man kan komma ner till om man har bästa tillgängliga teknik (BAT) på plats. Dessa ska utgöra en grund för villkoren i företagets tillstånd. Eftersom Sverige har genomfört IED och BATC som generellt bindande regler, blir detta inte lika tydligt i svenska lagstiftning men det ÄR en väsentlig skillnad mellan dessa båda begrepp (framgår av kommande avsnitt). Tillståndsvillkoren kan vara strängare om miljön kräver eller högre om en dispens har beviljats.

Innehållsförteckningen

Från innehållsförteckningen kommer nedanstående utdrag. Det är förvirrande att man skriver begränsningsvärde för BATAEL. Detta bör ändras strykas här och i all löptext.

Utsläppsvärden som begränsningsvärden – BAT-slutsatser med utsläppsvärden .....................................................................................
Andra försiktighetsmått - BAT-slutsatser utan utsläppsvärden

Slutsatser med utsläppsvärden (lägg till; bindande värden som ska ligga till grund för tillståndet)

På sidan 18 sista stycket står:
Utsläppsvärden anges oftast som ett intervall. Den nedre nivån i BATAEL intervallet indikerar vad de bästa verksamheterna i branschen klarar av.

Detta är inte sant. Texten bör ersättas med vad som står i Kommissionens genomförandebeslut 2012/119/EU. Olika anläggningar har olika förutsättningar för att nyttja de tekniker som anges i BAT-slutsatser. Den lägsta nivå är vad som kan nås under förutsättning att det är möjligt att använda föreskrivna tekniker (det är långt ifrån säkert att alla anläggningar kan göra detta).  En BAT-AEL sätts för en given produktionsprocess, och inom processen finns verksamhetsutövare med olika förutsättningar vilket gör att man får ett spann. Det är således inte korrekt att skriva att en anläggning som ligger i det övre spannet är sämre än den som ligger i det nedre spannet. Det kan vara två olika anläggningar som tillverkar två olika produkter och därför har helt olika tekniska förutsättningar eller likaså två anläggningar som tillverkar samma produkt men baserat på olika råvaror.

Jernkontoret föreslår i stället denna skrivning;
Utsläppsvärden anges oftast som ett intervall. Den nedre nivån i intervallet indikerar de utsläppsnivåer som kan erhållas under normala driftsförhållanden med användning av en bästa tillgänglig teknik eller en kombination av flera bästa tillgängliga tekniker. de bästa verksamheterna i branschen klarar av

Detta motsvarar texten vad som står i BREF Guidance 2021/119/EU om det nedre värdet.

Slutsatser utan utsläppsvärden (lägg till; med andra sorters värden alternativs eller gör fler rubriker – se nedan förslag på hur)

Rubriken på detta avsnitt på sidan 19 är delvis vilseledande. I texten skrivs dels om BATC som bara har text utan några värden (ofta de inledande BAT-slutsatserna om EMS, mätning, resurseffektivitet mm, dels om BATC som innehåller BAT-AEPL, environmental performance levels, översatt i vägledningen till miljöprestandanivåer. Dessutom nämns också indikativa värden som inte heller är bindande eller införda i IUF. Det vore bättre om Naturvårdsverket gör tre underavsnitt eller gör tre rubriker; Slutsatser utan utsläppsvärden, med miljöprestanda, och slutsatser med indikativa nivåer. Nedan finns förslag på en alternativ formulering av de två sista styckena med förslag på nya rubriker;

BAT-slutsatser med miljöprestandavärden eller förbrukningsvärden (förslag på ny rubrik)

Slutsatser utan utsläppsvärden kan vara förenade med värden (siffror) och uttryckas som, utsläppsnivåer, förbrukningsnivåer, andra nivåer (till exempel reningseffektivitet), s.k. BAT- AEPL (miljöprestandanivåer). De miljöprestandanivåer det handlar om är exempelvis förbrukningsnivåer (konsumtionsvärden), som exempelvis användning av energi och vatten. Även om värdena anges på samma sätt som i slutsatser med utsläppsvärden, till exempel 100–400 kWh/ton produkt i en viss process, är det i dessa fall inte fråga om bindande utsläppsvärden. Intervallen för olika miljöprestandanivåer speglar de olika skillnaderna inom en viss typ av anläggning (till exempel skillnader i slutproduktens grad/renhet och kvalitet, skillnader i design, konstruktion, anläggningens storlek och kapacitet) som resulterar i variationer i den miljöprestanda som uppnås vid tillämpning av bästa tillgängliga teknik.

BAT-slutsatser med indikativa värden (förslag på ny rubrik)

I vissa BAT- slutsatsdokument anges s.k. indikativa nivåer i relation till utsläppsvärden, till exempel mellan NOx (bindande) och CO (indikativt). Sådana nivåer är att jämställa med BAT-AEPL: er. Detta är således också fråga om BAT-slutsatser utan (bindande) utsläppsvärden.

BAT-slutsatser ska ligga till grund för tillståndsvillkor

Enligt direktivet ska både slutsatser med och slutsatser utan utsläppsvärden ligga till grund för fastställande av tillståndsvillkor (art. 14.3). Detta gäller direkt efter det att slutsatserna har offentliggjorts.

Här måste Naturvårdsverket lägga in två förtydligande; det första att det är sant endast om det är en BATC för den huvudsakliga verksamheten inte om det är en sidoverksamhet och också hänvisa till dessa avsnitt i vägledningen. Det andra att man har fyra år på sig att klara kraven, de gäller inte direkt.

BAT-slutsatserna och BMT

På sidan 22 skriver Naturvårdsverket:
Som anges i avsnitt 7.1 är tanken att BAT-slutsatserna och verksamheternas miljötillstånd ska gälla parallellt och sammanblandas så lite som möjligt. BAT-slutsatserna påverkar dock en miljöprövning bland annat genom 2 kap. 3 § MB. Vid tillämpningen av vad som är att betrakta som BMT enligt 2 kap. 3 § MB bör all tillgänglig kunskap beaktas. En sådan källa till kunskap är bland annat den nedre nivån i intervallet för utsläpp reglerat i en BAT-AEL. (Intervallen i BAT-slutsatser beskrivs närmare i avsnitt 8.3.1). Denna nivå motsvarar vad som inför beslutandet av BAT-slutsatserna har bedömts att bättre anläggningar, huvudsakligen inom EU, klarar vid normal drift. De nedre nivåerna kan alltså användas som ett underlag, bland andra, för bedömning av vad som är att anse som BMT.

Jernkontoret delar helt bedömningen att man inte ska blanda in BATC i prövningen alls eftersom dessa blir gällande ändå. Tillståndsprocesserna är tillräckligt omfattande och långdragna ändå och Jernkontoret menar att allt som ligger i andra förordningar (till exempel IUF) inte bör ingå i något skede i tillståndsprövningen. Dessvärre är det alltför vanligt att domstol eller tillsynsmyndighet kräver en redogörelse för hur företagen klara BATC, till och med redan innan de ens är beslutade utan bara finns i utkaststadiet. Detta gäller också för till exempel för FMP-BREF som precis lämnat den tekniska arbetsgruppen i Sevilla och ska i december 2021 diskuteras i art 13 forum, för att därefter gemensamberedas i kommissionen och därefter röstas om i Art 75-kommittén någon gång nästa år.

Den andra invändningen är samma som i den inledande kommentaren om bästa anläggning. Det är inte alls på anläggningsnivå som ett värde gäller, utan olika anläggningar kan vara bäst på olika parametrar. De BATC och värden som beskrivs för de olika processtegen finns inte i verkligheten, de är ett ”hopkok” av insamlade data som är uppdelad steg för steg, och inte alls särskilt mycket på anläggningsnivå. Man har således tappat det integrerade synsättet och cross-media effekter, även om man för vissa parametrar lyfter att det kan finnas ett samband men att det är svårt att med data visa detta.

Vidare skriver Naturvårdsverket att:
Man bör ha i åtanke att BAT-slutsatser avspeglar vad som ansågs vara bästa tillgängliga teknik vid tidpunkten för beslutande av slutsatserna. BMT avser vad som vid varje aktuell tidpunkt är bästa möjliga teknik. Man kan säga att BAT-slutsatser ”åldras” allt eftersom tiden går.

Teknikskiften och framväxande tekniker är inte något som händer dagligen. Sevillaprocessen är framförallt en datadriven, faktabaserad process, även om vissa expertbedömningar då och då smyger sig in. Det viktiga är dock att dataunderlaget visar vad som är möjligt. Att säga att något åldrats är oftast inte sant eftersom teknikskiften sker sällan (därav att man ska revidera BREFarna ungefär vart åttonde år och inte oftare). Om vi släpper det gemensamma arbetet i Sevilla till ett allmänt tyckande om BMT tappar vi mycket av de stora vinsterna vi gör genom att gemensamt ta fram dessa för alla EU:s medlemsländer.

Föreskrifterna i IUF gäller parallellt med villkoren

Naturvårdsverket skriver på sidan 22:
Kravet på att innehålla BAT-slutsatser med utsläppsvärden (BAT-AEL) gäller under normala driftförhållanden. BAT-AEL anger inte vad som får släppas ut när driften är annat än normal. BAT-AEL reglerar alltså inte vilken total miljöpåverkan som kan tillåtas. Vanligen är det just vid onormala driftförhållanden som större utsläpp sker. Man kan säga att BAT-slutsatserna snarast syftar till en slags kontroll av att den installerade tekniken (inklusive hur den underhålls, drivs, o.s.v.) under normala driftförhållanden faktiskt lever upp till den grundläggande skyldigheten i IED att använda bästa tillgängliga teknik (BAT).

IED reglerna innehåller inte ordet onormala driftsförhållande och texten bör ändras. Se alternativ under avsnitt onormala driftsförhållande. Normal betyder inte optimal, men är baserade på den datainsamling och bedömning som den tekniska arbetsgruppen gjort i Sevilla.

När anläggningsbegreppet får betydelse, sidan 26-27

Detta avsnitt är svårläst och inte lätt att begripa. Vi vet inte om NV verkligen menar att en vertikal BREF ska gälla för verksamheter som inte är IED men som är associerad med IED-verksamheten. Om man inte ingått i datainsamling och scopet för den aktuella BREF:en blir det ju helt orimligt. Om man menar horisontella BREF är det inte lika säkert. Den avslutande meningen måste skrivas om så den går att förstå.

Om det på en anläggning (i enlighet med definitionen i art. 3.3 IED, se avsnitt 8.2.1, där delverksamheterna således har ett tekniskt och miljömässigt samband) till exempel bedrivs både sågverks- (icke-industriutsläppsverksamhet) och impregneringsverksamhet (industriutsläppsverksamhet) – ska BAT-slutsatserna då tillämpas på hela anläggningen eller endast på industriutsläppsverksamheten? Naturvårdsverkets tolkning är att man, för att inte underimplementera direktivet (bland annat art. 11, 14 och 15), måste ha som utgångspunkt att BAT-slutsatserna ska tillämpas på hela anläggningen. Sedan kan till exempel vad som anges i BAT-slutsatserna innebära att de har en snävare räckvidd i det enskilda fallet.

Jernkontoret anser att BAT-slutsatserna endast ska tillämpas på den verksamhet som utgjort underlag vid framtagandet av BAT-slutsatserna. Vad BAT-slutsatserna omfattar anges i Scopet (och det kan även finnas angivet i sammanställning av BREF-dokumentet). Att BAT-slutsatserna skall tillämpas på verksamhetsdelar som inte ingått vid framtagandet av BAT-slutsatserna, kan leda till en kravbild som inte är tillämplig på den delverksamheten (då de tekniska förutsättningar som gäller för denna, inte har ingått i framtagandet av BAT-slutsatserna)

Onormala driftförhållanden. Finns inte som begrepp i IED; skriv andra förhållande än normala

Jernkontoret tycker inte man ska använda uttrycket onormala driftförhållanden eftersom detta begrepp inte finns i lagtexten i industriutsläppdirektivet. Istället bör man använda det uttryck som faktiskt används i direktivet och/eller tillhörande BREF-guide, dvs. ”andra förhållanden än normala driftförhållanden” och ”annat än normala driftsförhållanden”. Det handlar inte om att sätta krav för normala och onormala förhållande, utan det handlar ju om att kontrollera tekniken när den fungerar som den ska och anläggningen rullar normalt. Man ska inte mäta och sätta tillhörande utsläppsvärden av hur en teknik levererar när det inte går normalt. Däremot ska det finnas mått/beskrivet i tillståndet som relaterar till förhållande som är andra än normala tillfällen (art 14f), till exempel vid start och stopp. Det återfinns mer beskrivet av annat än normala driftsförhållanden i Kommissionens Genomförandebeslut (2012/119/EU), på sidorna 14, 19, 20, 26, 31, 34 och 35.

Alternativvärde sidan 33 ff.

Naturvårdsverket skriver i inledningen till detta avsnitt
Som beskrivits i avsnitt 7 innebär det svenska genomförandet av IED att systemet med tillståndsprövning kompletteras med generella föreskrifter som för verksamhetsutövaren huvudsakligen gäller parallellt med tillståndsvillkoren. Verksamhetsutövaren måste alltså kontrollera och rapportera hur båda dessa uppsättningar krav uppfylls. Genom att ansöka om alternativvärde till en slutsats med utsläppsvärde ges verksamhetsutövaren en möjlighet att slippa dubbelkontrollera ett utsläpp.

Det ska dock påminnas om att det svenska genomförandet med parallella system syftar till att i så stor utsträckning som möjligt hålla tillstånden separata från BAT-slutsatserna. Enligt förarbetena till de ändringar i miljöbalken som gjordes med anledning av IED (prop. 2012/13:35, s. 30) syftar ändringarna till att så långt som möjligt minska behovet av individuell omprövning av tillstånd. Ju mer tillstånd och BAT-slutsatser vävs ihop, desto större kommer behovet av omprövning att bli när sedan nya slutsatser ersätter de gamla. Regeringen har gjort den bedömningen att det finns en risk för att prövningssystemet inte kan hantera den belastning som individuella tillståndsprövningar skulle medföra och att detta även får konsekvenser för andra tillståndsärenden (prop. 2012/13:35, s. 31). Naturvårdsverket menar att tillståndsmyndigheten, för att undvika att BAT-slutsatser vävs samman med tillståndsvillkor, bör inta en försiktig attityd till att ta in alternativvärden i tillstånd.

Jernkontoret delar verkligen denna syn att så lite som möjligt lyfta in BAT-slutsatser i prövningen men som tidigare nämnt är detta alltför oftast med i alla fall. Att man därför skulle just för alternativvärden begränsa sig kan vi inte förstå. Det var Sverige som bad om att få in just denna skrivning i direktivet när det förhandlades för att underlätta arbetet och minska dubbelarbetet. Det har dock verkligen INTE blivit på detta sätt i Sverige.

I BAT förskrivs en viss provtagningsmetodik, provtagningsperiod och medelvärdesperiod. Våra svenska villkor har ofta haltvillkor som kompletteras med villkor för total mängd. Domstolens villkor kan också ha formulerats så att en annan metodik eller medelvärdesperiod ska användas än den som står i BAT. Man kan ansöka om alternativvärden hos MPD för att slippa dubbelprovtagning.

För att slippa dubbelprovtagning av samma källa ansökte ett av våra företag hos MPD om att få utnyttja ordinarie provtagningar för även för BAT redovisning. Medelvärdesperiod var för lång enligt BATC men samtidigt är totalvillkoret satt så lågt att skulle man inte klarat BAT-AEL under normal drift så skulle man inte klara kravet. Efter en två år lång handläggningstid, med yttranden och telefonsamtal från myndigheterna slutade det med att företaget tog tillbaka ansökan. Detta för att kunna genomföra provtagning med miniminivån på frekvens som uppfyller den medelvärdesperiod som står i BAT, till exempel så tar man en gång i månaden ut separata dygnsprov från avlopp för analys. Företaget anser man visat att detta inte tillför något alls utan det tar bara tid, pengar och extra jobb. När den svenska dubbelregleringen med halt och mängdvillkor gör att BAT-AEL bevisligen måste innehållas för att klara mängdvillkoret så borde det vara möjligt att få justera medelvärdestiden. I ett annat fall kunde myndigheterna inte acceptera företagets ”alternativa” sätt (den vedertagna sen många år) utan man krävde mätmetoder som finns i IS BREF, mätmetoder som vi i Sverige lämnade bakom oss redan på 1960-talet. Efter mycket jobb och bortkastade pengar, eftersom metoden i IS BREF inte var tillförlitlig, gick man med på ett alternativt sätt. Ambitionen bör i alla lägen vara att minska onödig belastning både på prövningsmyndigheter och verksamhetsutövare. I detta förslag till uppdaterad vägledning i är skrivningen än mer restriktiv för alternativvärde än den tidigare från 2016. Jernkontoret förordar att man behåller ursprungstexten.

Om verksamheten ligger nere eller har avslutats 

Detta avsnitt är kort och bör kanske bör helt exkluderas för att undvika missförstånd, se efterföljande kommentarer som illustration.

Sid 37
Det är Naturvårdsverkets uppfattning att så länge en industriutsläppsverksamhet har ett tillstånd gäller tillämpliga bestämmelser i IUF, oavsett om verksamheten ligger nere eller har avslutats.

Denna mening är svår att tolka. Är det Naturvårdsverkets uppfattning att en verksamhetsutövare är skyldig att uppfylla IUF, dvs. gällande BAT-slutsatser för alla anläggningsdelar, även om en anläggningsdel tagits ur drift? Och att detta gäller så länge anläggningsdelen omfattas av ett tillstånd, dvs. att verksamhetsutövaren är skyldig att utföra åtgärder på en anläggningsdel även om verksamheten ligger nere eller har avslutats, så länge industriutsläppsverksamheten (verksamhetsutövaren) har ett tillstånd.

Om ovanstående är NV:s tolkning, står den sannolikt i strid mot IUF eftersom det framgår av i IUF och IED-direktivet att skyldigheten gäller att följa utsläppsvärden i de slutsatser om bästa tillgängliga teknik som anges i 2 kap. och att dessa ska gälla som begränsningsvärden för utsläpp från industriutsläppsverksamheter under normala driftförhållanden. Om det inte förekommer någon drift eller några utsläpp från industriutsläppsverksamheten så kan man som verksamhetsutövare inte bryta skyldigheten enligt IUF i delen om BAT-slutsatser.

Flera huvudslutsatser och huvud- och sidoBREF

På sidan 38 (och på några andra ställen) förs ett resonemang kring om man kan ha flera huvudslutsatser och varför. Det är för de flesta verksamhetsutövare självklart vad som är huvudsaklig verksamhet och inte, även om man inte fullt ut kan IED Annex 1. Men det är här viktigt att följa hur andra länder har gjort/gör. Dock förordar vi att man stryker hänvisning till ett remissvar som NV lämnat till domstolen. Om något ska refereras till är det väl snarare till själva domen. Dessutom behöver hela vägledningen ses över i denna kontext. Allt är inte gällande omedelbart och för alla i samma bransch, inte ens inom en och samma koncern. För BREF för bearbetning av järn och stål (FMP) som kommer att beslutas nästa år (2022), kommer den att behöva följas av SSAB Borlänge 2026, för SSAB i Oxelösund nästa gång järn- och stål BREF är antagen + fyra år, dvs. någon gång 2030, medan den inte alls är tillämplig för SSAB i Luleå, eftersom man inte har någon bearbetning där.

Periodiska kontroller

På sidan 42 beskrivs att det ska göras periodiska kontroller. Stålindustrin är inne sin i första periodiska kontroll eftersom det gått 5 år sen statusrapporten upprättade och företag har haft en del kontakt med varandra i denna fråga. Här menar vi att det behövs en tydligare vägledning kring hur kontrollerna ska göras och att syftet med dem lyfts fram i vägledningen. I texten görs en hänvisning till egenkontrollförordningen men frågan är om en periodisk kontroll och egenkontroll har samma syfte?

Den periodiska kontrollen ska följa upp eventuella förändringar från den tid då statusrapporten upprättades och att jämförelser ska göras i förhållande till de halter som uppmättes då. Rent praktiskt kan företaget till exempel ha tagit prover i grundvattenrör i samband med statusrapporten, men som man i egenkontrollen inte valt att följa upp, eftersom de inte gett relevant information för det som ska undersökas. Man kanske även kontrollerar andra ämnen än det som gjordes i samband med att statusrapporten upprättades. För att illustrera problematiken följer en anläggning upp grundvattensituationen i över 30 grundvattenrör, medan andra bara mäter i ett fåtal rör. Givetvis måste omfattningen återspegla områdets komplexitet men det hade ändå varit bra att veta vad myndigheterna förväntade sig för ambitionsnivå och att det blir lika i hela Sverige. Dessutom att man benar ut skillnader och likheter mellan dessa delvis parallella system.

 

Jernkontoret

Bo-Erik Pers, verkställande direktör                                                        

Eva Blixt, handläggare