Yttrande över vägledning om förlängd tidsfrist och mindre stränga krav

Remissvar till Havs- och Vattenmyndigheten,
Jernkontorets diarienummer: 25/22

Inledning och övergripande synpunkter

Jernkontoret är den svenska stålindustrins branschorganisation och företräder stålindustrin i frågor som berör energi, miljö och hållbarhet, forskning och utbildning, handelspolitik, standardisering, samt skatter och avgifter. Avseende vattenfrågor så stödjer Jernkontoret sina medlemsföretag i deras lokala vattenarbete på vattendistriktsnivå men också avseende nationella och regionala vattenfrågor som en nödvändig del i arbetet med att implementera ramdirektivet för vatten och havsmiljödirektivet.

Jernkontoret välkomnar den nya vägledningen för tillämpning av förlängd tidsfrist och mindre stränga krav och tackar för möjligheten att ge synpunkter på remissversionen. Vägledningen fyller ett behov hos olika samhällsaktörer av vad som krävs i form av villkor för att sätta undantag, och av klargörande av viktiga begrepp och definitioner.

Jernkontoret anser att vägledningen på ett förtjänstfullt sätt beskriver när och hur undantag ska tillämpas, och omfattar viktiga begreppsdefinitioner. Jernkontoret noterar att man i vägledningen fullt ut har använt och refererat till EU:s vägledningsdokument, de sk CIS vägledningarna, vilket underlättar både uppfyllandet av de krav som EU ställer, och en harmonisering av tillämpningen i hela Sverige.

Jernkontoret ser som positivt att vägledningen inledningsvis beskriver de grundförutsättningar och tankesätt som ska prägla tillämpningen av undantag, exempelvis att undantagen utgör en integrerad del av kvalitetskraven och att undantag, när villkoren för det uppfylls, utgör ett viktigt steg på vägen till åtgärder och förbättring av respektive vattenförekomst.

Jernkontoret har valt att fokusera på de delar som handlar om bedömning av om en kostnad för att åtgärda vattenförekomsten till god status är orimlig eller ej.

Orimliga kostnader

(vägledningen och bilaga 1) under kapitel 4.5.3: Det föreslås att orimliga kostnader bedöms uppstå när lägsta rimlig skattning av summa nuvärde av kostnaderna är minst dubbelt så hög som en högsta rimlig skattning av summa nuvärde av nyttorna. Den formel som rekommenderas av Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) motsvarar i stora drag den som Kommissionen anger i sin vägledning (CIS nr 20). Dock anger HaV att den marginal ”med vilken kostnaderna överstiger nyttorna ska vara påtaglig och ha en hög grad av tillförlitlighet”. Men ordet "påtaglig" motsvarar inte det engelska begreppet ”appreciable” (som återfinns i CIS vägledningen). Om det ska krävas att kostnaderna överstiger fördelarna ”påtagligt” kommer Sverige ha en strängare syn på orimliga kostnader än vad Kommissionen förväntar sig. Kommissionens CIS-vägledningar är inte juridiskt bindande, men fyller i praktiken ofta i luckor där det saknas praxis från EU-domstolen. När det gäller begreppet ”orimliga kostnader” i art. 4.7 i Vattendirektivet (RDV) så saknas vägledning. Jernkontoret anser att bedömningsmodellen för orimliga kostnader inte ska ha en strängare tillämpning i Sverige jämfört med övriga EU-länder. Utöver en felaktig översättning av begreppet "appreciable" så rekommenderas i vägledningen att kostnaderna bör vara dubbelt så höga som värdet av nyttorna för att bedömas som orimliga. En sådan strikt tillämpning (användning av en faktor 2) riskerar att leda till oönskade låsningar i den praktiska tillämpningen. Jernkontoret anser att HaV behöver resonera kring varför just en faktor 2 ska användas, vilken typ av faktor har använts i andra EU-länder, och det behöver även förankras i dialog med relevanta aktörer. Det kommer finnas osäkerheter i både bedömning av kostnader och nyttor. Att sätta en exakt siffra på faktorn är inte passande. Bedömning behöver göras i varje enskilt fall.

Utöver det som har nämnts gällande bedömningsmodellen för orimlig kostnad bör det framgå tydligare vad som räknas in i nyttorna och att enskilda verksamheters kostnader såsom produktionsbortfall och dess konsekvenser också ska innefattas i bedömningen av de samhällsekonomiska kostnaderna och nyttorna. Nyttor behöver förtydligas och ses ur ett brett perspektiv. Det framgår inte klart vad som räknas in i nyttorna.

I bilaga 1 över orimliga kostnader så beskrivs exempel, varav ett är modellering och uppskattning av nyttor i form av existensvärden, en svår-monetariserad nytta. Jernkontoret anser att det vore bättre med en alternativ monetarisering såsom beskrivs i bilagan. Av bilagan framgår: ”En alternativ eller kompletterande monetariseringsmöjlighet är att tillämpa deliberativ värdering”. Jernkontoret anser att det är bra, men det får inte bara vara ett alternativ eller komplement utan krav då det i många fall handlar om mycket stora kostnader. Vid stora kostnader bör även relevanta aktörer samlas i referensgrupp.

Kap 4.7.1. på sid 13: Apropå sammantagen analys av flera åtgärder, och att påverkan på biologisk mångfald kan påverka "existensvärdet" och "arvsvärdet": här bör i första hand det funktionella värdet lyftas, alltså att exempelvis en ökning av den biologiska mångfalden kan leda till återhämtning av en viss vattenförekomst, dvs utan den ökade biologisk mångfalden så hade det varit mindre sannolikt att vattenförekomsten återhämtar sig.

Tidsfrist på grund av naturliga förhållanden

(bilaga 2), Exempel 2 på sid 2: Det nämns inte att kvicksilver utgör ett PBT ämne och att det är en viktig orsak till att kvicksilver finns kvar i miljö flera decennier efter det faktiska utsläppet, och att god kemisk ytvattenstatus inte kan uppnås förrän efter 2027.

Rörande begreppslista under kapitel 2: Begreppet samhällsnyttig verksamhet som nämns i begreppslistan bör inte användas i ett vägledningsdokument. Begreppet finns inte med i Vattenförvaltningsförordningen. Det bör i stället hänvisas till samhällsekonomiska behov då det är just det begreppet som används i 4 kap 10 § pkt 2 (miljöbalken); det är också samhällsekonomiska behov som går att härleda från vattendirektivet.

Jernkontoret

Annika Roos, verkställande direktör

Sophie Carler, handläggare