Remissvar angående Energimarknadsinspektionens rapport ”Slutna distributionssystem och interna nät”

Jernkontoret stödjer Ei:s slutsats om att den svenska IKN-förordningen (icke koncessionspliktiga nät) är förenlig med EU:s elmarknadsdirektiv, och därför fortsatt kan gälla. Däremot anser Jernkontoret att de förslag på nya regler som ställer utökade krav på vissa befintliga och alla framtida nät är omotiverade när det gäller industrinät. För industrier är nätägaren och de externa användarna ofta sammanlänkade i ett ömsesidigt beroende och intima processuella relationer. De fördelar som detta innebär hotas med de nya reglerna genom ökad administration och mindre möjligheter att dra nytta av storskalighet och samverkan. Jernkontoret anser därför att rapportens slutsatser behöver anpassas utifrån detta och industrins intressen tas med i den fortsatta behandlingen.

Foto: Pia Nordlander.

Remissvar till Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2023/02063)

Jernkontorets diarienummer: 18/23

Yttrande över KN2023/02063 "Slutna distributionssystem och interna nät"

Sammanfattning

Jernkontoret har tagit del av rubricerad rapport, och stödjer slutsatsen från Ei, att IKN-förordningen är förenlig med elmarknadsdirektivet. Med utgångspunkt i situationen inom slutna industriområden och den betydelse som dessa har och kommer att få för den klimatneutrala industriella utvecklingen, ser vi dock anledning till vissa justeringar i förslaget.

Förslaget om att de nya bestämmelserna endast ska gälla nät som tas i drift efter bestämmelsernas ikraftträdande är bra, men Jernkontoret anser att även nytillkomna industrinät bör undantas från bestämmelserna för att underlätta och effektivisera nyetableringar.
Förslagets övergångsbestämmelser pekar på att även ledningssystem som tagits i drift före ikraftträdandet ska omfattas av de nya reglerna om innehavaren erhållit bindande besked om att ledningen eller ledningsnätet utgör ett slutet distributionssystem. Detta leder till en stor osäkerhet, och Jernkontoret anser att existerande IKN-nät på industriområden helt bör undantas från möjligheten att retroaktivt kunna klassas som slutna distributionssystem.

Frågorna som rör industriell verksamhet har inte i tillräcklig grad tagits hänsyn till i konsekvensbeskrivningen eller genom utformningen av den referensgrupp som utgjort grund för myndighetens samverkan. Detta är beklagligt då de ekonomiska intressen som industrinät är en del av är betydande. Det behöver tas med i den fortsatta hanteringen innan nya regler kan implementeras.

Bakgrund

Industriella IKN-nät skiljer sig väsentligt från övriga IKN-nät som till exempel stugbyar eller köpcentrum och har därmed väsentligt skilda förutsättningar. Inom ett slutet industriområde är det i regel underleverantörer till den huvudsakliga verksamheten som är kunder. Det kan röra sig om att tillverkning av insatsvaror läggs ut på en extern part som etablerar sin egen verksamhet på industriområdet eller att en extern part etablerar sig på industriområdet för att ta hand om restprodukter eller utnyttja restvärme från en industriell process. Denna typ av sametablering är effektivt då det kan minska behovet av transporter och bidra till en effektivare användning av energi och cirkulära processer.

Underleverantörens närvaro styrs av avtal som bygger på ömsesidig nytta och förtroende. Dessa behöver ofta ligga i nära anslutning till den industriella huvudverksamheten, och de anslutna aktörerna kan i hög grad dra fördel av den position och styrka som den större aktören har på elmarknaden avseende avtalsförhandlingar och kompetens.

Om underleverantören skulle utsättas för orimliga kostnader finns en risk att de drar sig ur samarbetet eller i sin tur höja priset på sina produkter. Det finns därför inte samma behov av att skydda elkonsumenten som tex i stugbyar eller köpcentrum. Om elnätsägaren tvingas till en omfattande administrativ börda, utan synbar nytta för någon part, finns det risk att det skapar onödiga hinder för sametablering av verksamhet med ökade kostnader och sämre konkurrenskraft som följd.

Ur ett industriellt perspektiv riskerar det nya regelverket att hämma den typ av industriella samarbeten som alltid har varit och fortfarande är viktiga inom tung industri. Om man tex blir tvungen att axla huvuddelen av administrationen enligt ellagen när man anlitar en extern part för att producera kväve eller för att förädla slagg till en samhällsnyttig slutprodukt, så kan den typen av samarbeten bli betydligt mer tveksamma att etablera inne på industriområdet. Det gäller också de samarbeten som nu etableras i rask takt för att skapa klimatneutrala produkter. Skall dessa samarbeten i stället etableras utanför industriområdet med anslutning till det allmänna elnätet och längre leveransvägar till kunden så blir kostnaderna normalt betydligt högre. Ur detta perspektiv är förslaget till nackdel för både Sveriges konkurrenskraft och klimatomställning och bör inte genomföras utan ett tydligt undantag för industrinät.

Sammantaget är detta skäl och argument för att industriella IKN-nät fortsatt bör undantas från bestämmelser i ellagen utan möjlighet till att retroaktivt drabbas av nya krav. Undantaget från koncession och det nya regelverket bör också gälla nyetableringar där interna industrinät blir en viktig del i framväxten av en ny och klimatneutral industri. Industrins intressen har inte alls behandlats i konsekvensbeskrivningen eller haft någon tydlig företrädare i myndighetens referensgrupp och måste därför tas med i den fortsatta behandlingen.