Remiss om revidering av HaV:s föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten avseende bedömningsgrunder för PFAS

Remissvar till Havs- och vattenmyndigheten, HaV 2024 - 003213.
Jernkontorets diarienummer: 14/24

Remiss om revidering av Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVFMS 2019:25) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten avseende bedömningsgrunder för PFAS

Jernkontoret är den svenska stålindustrins branschorganisation och företräder stålindustrin i frågor som berör energi, miljö och hållbarhet, forskning och utbildning, handelspolitik, standardisering, samt skatter och avgifter. Vi tackar Havs- och vattenmyndigheten (HaV) för möjligheten att ge synpunkter på förslaget och för att vi fick förlängd svarstid tills den 20 december.

Jernkontoret anser att användningen av PFAS måste begränsas och att ett förbud mot PFAS är vägen till det. Vi avstyrker därför HaV:s förslag att för samtliga kategorier av ytvattenförekomster införa bedömningsgrunden 0,077 μg/kg i fiskmuskel (våtvikt) för summan av PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS då vi inte tror att det kommer leda till önskade effekter.

Jernkontoret tycker det är positivt och nödvändigt att PFAS frågan nu uppmärksammas på EU-nivå och att Kommissionen har föreslagit PFAS total som prioriterat ämne på EU-nivå och en EQS dossier nu bearbetas (PFAS – Draft EQS dossier on ”PFAS total”, October 2024). Jernkontoret anser att alla resurser från svenska myndigheter bör gå till deltagande i detta arbete och implementering av det nya värdet när det är klart (grundvatten och ytvatten). Men att i praktiken arbeta med av Sverige utpekat ämne, i detta fall PFAS, och sätta ett nationellt gränsvärde som går in i ekologisk status, samt parallellt förhålla sig till ett PFAS gränsvärde som utgör kemisk status och som omfattar alla EU:s vatten är varken konsekvent, resurseffektivt, eller vetenskapligt rimligt. När det dessutom handlar om olika PFAS föreningar och olika sätt att räkna på PFAS blir det ännu svårare att förstå det svenska förslaget (i EU-kommissionens förslag på revidering av vattendirektivet och prioämnesdirektivet avser gränsvärdet för PFAS 24 summan av PFOA ekvivalenter för PFAS 24 avseende kemisk ytvattenstatus medan HaV:s förslag för SFÄ avser summan av PFAS 4 och PFAS 21). Vi befarar att genom HaV:s förslag till uppdaterade bedömningsgrunder så blir regelverket kring PFAS oöverblickbart och oförutsägbart om olika PFAS regleras i olika matriser.

Jernkontoret anser att HaV:s argument för att Sverige ska ”gå före” med uppdaterade bedömningsgrunder för PFAS, nämligen att vara bättre förberedd inför EU:s uppdatering av prioämnesdirektivet (nollalternativet enligt konsekvensutredningen) inte håller. HaV borde i stället avvakta prioämnesdirektivets införande av PFAS24 som kommer att ge större effekt på den kemiska ytvattenstatusen på lång sikt. Ett exempel på hur det praktiskt kan genomföras är SGU:s föreskrifter som omfattar krav för PFAS24. Sedan 2023 gäller SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten (SGU-FS 2023:1). I de uppdaterade föreskrifterna ingår PFAS24, med hänvisning till att PFAS 24 finns med i den kommande revideringen av grundvattendirektivet, trots att grundvattendirektivet ännu inte är beslutat.

Jernkontoret anser att det är nödvändigt att förbjuda PFAS och på så sätt kunna gradvis fasa ut alla PFAS föreningar från kemikaliehanteringen. I nuläget så har flera företag initierat försök att fasa ut PFAS från kemikaliehanteringen. Jernkontoret konstaterar att många medlemsföretag arbetar aktivt med PFAS frågan, det handlar om att på olika sätt kartlägga, mäta, analysera PFAS-källor i grundvatten, ytvatten, eller lakvatten från deponi, för att bättre förstå hur PFAS användning kan begränsas. Vad gäller PFAS koncentrationer som redan finns i olika recipienter och kan mätas så är det i dagsläget mycket svårt att åtgärda dessa föroreningar, på grund av höga kostnader och att teknikerna är svåra att skala upp, men framförallt för att PFAS till stor del utgörs av persistenta, bioackumulerbara, och toxiska föreningar. För att hantera PFAS-problematiken måste vi först och främst säkerställa att dessa ämnen inte tillsätts i produkter och sprids i samhället och naturen. Ett förbud kommer dock inte helt att eliminera dessa kemikalier, eftersom de oavsiktligt kan komma in i produktionen via råvatten och andra råvaror. Trots detta är ett förbud en betydligt mer effektiv åtgärd för att minska spridningen av PFAS än att sätta strikta gränsvärden i vattenförekomster. EU har nu fokus på PFAS-frågan och genom att arbeta tillsammans kan vi uppnå bättre resultat.

Detaljerade synpunkter

Jernkontoret uppfattar att med Havs- och vattenmyndighetens förslag så kan det i svenska vatten bli många vattenförekomster som får måttlig status, vilket kan ge betydligt mer arbete för vattenmyndigheterna. Orsakerna är flera, här kan nämnas till exempel de låga nivåer av PFAS 4 som föreslås bli det uppdaterade SFÄ, och att PFAS föreningarna kan liknas vid ex Hg och PBDE, persistenta, bioackumulerbara, och toxiska ämnen som bör hanteras under kemisk status och på europeisk nivå då de utgör globala föroreningar.

Det ska också noteras att för majoriteten av Sveriges vattenförekomster är förhöjda halter av PFAS en följd av diffusa källor i likhet med Hg och PBDE, varför det med införandet av dessa nivåer på bedömningsgrunderna finns en risk för att ännu ett nationellt undantag behöver övervägas.

Jernkontoret vill också uppmärksamma att det i nuläget sannolikt inte går att göra en fullständig konsekvensanalys då vi inte har en bild av nuläget (begränsat med data tillgängligt för ytvattenförekomster), alltså hur och var PFAS är koncentrerat i svenska vatten i relation till de föreslagna gränsvärdena. Havs- och vattenmyndighetens förslag är därför inte tillräckligt genomarbetat. 

Vattendirektivet innehåller idag inte någon möjlighet att lämna undantag från målen för vattenförvaltningen om försämringen eller äventyrandet av målet god status har sin grund i utsläpp eller kemisk påverkan på vattenförekomsten utom vid försämring från hög till god status eller till följd av fysisk påverkan. Nya och ändrade verksamheter kan därmed inte beviljas miljötillstånd om värdet redan överskrids och det inte finns möjligheter eller är miljömässigt motiverat att genomföra åtgärder för att minska koncentrationerna av PFAS 4 så att värdet innehålls. Eftersom värdet avser PFAS 4 i fiskmuskel kan det också ta relativt lång tid innan det går att utvärdera om genomförda åtgärder ger avsedd effekt, om effekter överhuvudtaget går att spåra. En mera detaljerad konsekvensanalys borde därför utföras för att belysa vilka konsekvenser en bedömningsgrund för biota på denna nivå kan få vid tillämpning av den s.k. Weserdomen (EU-domstolens dom 1 juli 2015 i mål C-461-13). När verksamheter moderniseras eller byggs ut, kan ny teknik installeras för att förbättra miljöprestandan, vilket ofta kräver nya miljötillstånd. Om MKN blir alltför låga riskerar det att försvåra tillståndsgivning vilket i sin tur gör att det försvårar miljöförbättring och i förlängningen grön omställning.

Jernkontoret

Annika Roos, verkställande direktör         

Sophie Carler, handläggare