Energi

I forna tider placerades järnverken vid forsar som gav vattenkraft och i skogsbygder med tillgång på bränslen för träkolstillverkning. Majoriteten av stålverken finns fortfarande i Bergslagen.

Den svenska stålindustrin ligger långt framme när det gäller att använda dagens bästa processteknik. Utveckling av nya processer kräver mycket stora resurser och den svenska stålindustrin är därför beroende av utvecklingen utomlands. De flesta större energibesparande insatserna görs i samband med nyinvesteringar eller genomgripande ombyggnader.

Ur energisynpunkt är de malmbaseradeverken helt dominerande. Detta beror på att den koks som krävs som reduktions- och legeringsmedel inräknas i energibalansen.

Karakteristiskt för stålindustrin är att flertalet av de energikrävande processerna sker vid hög temperatur. Energin används huvudsakligen i processer där arbetstemperaturen överstiger 1 000 °C. Detta förhållande innebär att stålverken för att kunna upprätthålla produktionen behöver ha tillgång till högvärdiga energibärare såsom kol- och oljeprodukter, elkraft och gas. Förbränningen av bränslet sker i samma "rum" där det material som ska värmas finns vilket ställer stora krav på atmosfär och bränslets askhalt för att inte materialkvaliteten skall försämras eller variera för mycket.

I och med möjligheterna att transportera flytande naturgas ökar användningen av naturgas som ersättning för framförallt olja. I viss utsträckning ersätts också bränsleanvändning med elkraft. Däremot kan kolet inte idag ersättas i någon större utsträckning eftersom det främst används som reduktionsmedel.

Koks 

Koks tillverkas av stenkol och används huvudsakligen i reduktionsprocesserna, dvs. i masugnar.

En viss del av koksen kan ersättas med kolpulver, olja, tjära m.m. Koksugnsgasen från koksningsprocessen används som bränsle i koksverk och masugnar men också i valsverkens värmnings- och värmebehandlingsugnar. 

Elkraft 

För drift av valsverksmotorer, smältning av skrot i elektrostålugnar samt för värmning och värmebehandling i valsverken används el. Några verk har elektriska skänkugnar.

Trots ökad elanvändning för automatisering, miljöinvesteringar m.m. är branschens totala elanvändning relativt stabil. 

Olja 

Olja används främst i valsverkens värmnings- och värmebehandlingsugnar. Oljeanvändningen har minskat drastiskt sedan 1970-talet av flera skäl:

• Övergång till stränggjutning har medfört minskat värmningsbehov i valsverken
• Kolinjektion istället för olja i masugnarna
• Nedläggning av samtliga martinugnar
• Övergång till gasol och naturgas
• Energieffektivisering 

Gasol och naturgas

I värmnings- och värmebehandlingsugnar används gasol och naturgas. Användningen av naturgas har ökat i och med möjligheten att transportera flytande naturgas (LNG). När förbränningssystem för olja anpassas till naturgas innebär det också möjligheter att i framtiden kunna använda biogas, när det finns tillgängligt.
Läs mer: ”Stålverket bytte olja mot LNG” (processnet.se)

Ökad användning av restenergier

Eftersom stålindustrins processer kräver höga temperaturer finns goda möjligheter att använda energin ytterligare till andra syften som kräver t ex lägre temperaturer. 

Restvärme

På ett antal anläggningar används restvärme internt på företagen för t.ex. torkning eller uppvärmning av lokaler. Restvärme förs också vidare ut på fjärrvärmenäten.

Processgaser

De malmbaserade verken genererar också energirika processgaser såsom masugnsgas, koksgas och LD-gas. Processgaserna används bl a för värmning av blästerluften i masugnen och som bränsle i koksverket. Den största delen används i produktion av el och värme i kraftvärmeverk

Industrigruppen Återvunnen Energi arbetar för ökad återvinning och användning av industriell restvärme.