Restprodukter

Mängden restprodukter, det vill säga biprodukter och avfall, följer mängden producerat stål. Järn- och ståltillverkningen i Sverige genererar knappt två miljoner ton restprodukter (2018) som ungefärligt kan indelas i tre grupper: 

• 44 % används externt, till exempel säljs som produkter.
• 34 % recirkuleras internt, till exempel återanvänds som råvara i produktionsprocesserna.
• 22 % avfall som deponeras.

Dessutom uppkommer järn- och stålskrot i samband med tillverkning och förädling av stålprodukter. Detta så kallade returstål återanvänds inom företagen som järnråvara i produktionsprocessen, eller så säljs skrotet vidare.
Läs mer om skrot under avsnittet Återvinning av järn och stål.

Framför allt vid de malmbaserade verken kan en stor del av restprodukterna återföras till processerna. SSAB har exempelvis utvecklat teknik för att återföra restprodukter i form av cementbundna briketter, se bild ovan. Briketterna består av bland annat av hyttsot, finskrot och glödskalsslam. Dessa material ger en råvara till masugnen som innehåller järn, kalk och kol. 

Hela 80 procent av restprodukterna används

Exempel på användningsområden för restprodukter är:

• Metallindustri – olika sorters råvaror
• Vägbyggnad och byggindustri – ballast (fyllnadsmaterial), slaggasfalt, bindemedel och tillverkning av cement.
• Lantbruk och djurhållning – jordförbättringsmedel och ridbanor,
• Elektronikindustri – ferriter
• Kemisk industri – olika sorters råvaror och tillverkning av gödsel

Exempel på restprodukter

Slagg har flera viktiga funktioner i tillverkningsprocesserna för järn och stål. Drygt hälften av restprodukterna är metallurgiska slagger, där masugnsslagg är den största posten. 
Läs mer om slagg.

Gasreningsstoft och -slam är en annan stor post bland restprodukterna.
Läs mer om gasreningsstoft och -slam.

Glödskal är den tunna oxidbeläggning som bildas när hett stål kommer i kontakt med luft och bryts loss som flagor under bearbetningen av stålet. Glödskal består av oxider av framförallt järn, men även av de legeringsmetaller som ingår i det stål som glödskalet bildats på. Kemiskt kan glödskal jämföras med järnmalm och kan därför ofta användas i liknande tillämpningar, till exempel som järnråvara vid tillverkning av råjärn, ferrolegeringar och cement.

Glödskal från rörvalsning.

Järnoxid, järnsulfat och metallhydroxidslam uppstår vid betning med olika slags syror. Den järnoxid som erhålls vid återvinningen av saltsyran kan under vissa betingelser säljas till elektronikindustrin som ferrit. Järnsulfat som är en biprodukt vid regenerering av svavelsyra används för vattenrening. Återvinning av metallerna från metallhydroxidslam som bildas vid betning av rostfritt stål har engagerat många forskare och företag. Att finna en bra metod har visat sig vara svårt, trots att metallerna som krom och nickel har betydande värde. I en metod har tagits fram inom Outokumpu torkas slammet med metallerna och kan sedan återföras till processerna. En annan fördel är att slammet kan ersätta en del av stålverkets användning av flusspat, ett jungfruligt mineral som importeras från Kina. 

Slipspån och -mull erhålls som restprodukt vid slipning av stålytan för att ta bort ytfel. 

Tegelskrot som erhåll vid rivning av ugnsinfodringen.

Järnklorid, zink, tjära, bensen och svavel är också exempel på restprodukter.

Drygt 20 procent går på deponering

Inom stålindustrin har företagen traditionellt haft egna deponeringsplatser, men några företag har beslutat att inte längre ha egen deponi. Detta som ett resultat av ett medvetet restproduktsarbete. De material som inte kan nyttiggöras eller deponeras internt skickas till kommunens deponeringsplats eller till andra företag som tar hand om avfall.

Mängden avfall ska minimeras så långt det är processmässigt och ekonomiskt rimligt. Bedömningen av bästa hantering med avseende på miljö, teknik och ekonomi måste göras i varje enskilt fall. Ibland är det vare sig önskvärt eller miljömässigt klokt att minska mängden avfall: Som en effekt av att rökgasreningen inom stålindustrin har blivit effektivare har mängderna avskiljt avfallsstoft ökat, vilket i sig är positivt ur miljösynpunkt (renare luft) även om det innebär ökade avfallsmängder.

Trots en ökad mängd avfallsstoft är trenden över åren dock tydlig. Mängden deponerat material från stålindustrin är stadigt sjunkande.

Forskning och utveckling

Stålindustrin satsar stora resurser på att försöka öka användningen av olika restprodukter. Forskningsprojekt bedrivits såväl i företagens egen regi som gemensamt inom Jernkontorets nordiska stålforskning inom teknikområde 55, Restprodukter.
Läs mer om Jernkontorets teknikområde 55, Restprodukter