Andreas Barden

Andreas Barden (1808–1898) kom från ett ringa hem i Skaraborgs län. Musikaliskt begåvad som barn hade han som liten fått eller tillverkat ett enkelt blåsinstrument. Det sägs att han satt uppkrupen på en kulle vid vägen med sitt instrument en dag då Skaraborgs regemente tågade förbi. Pojken blåste då en marsch vilket lär ha roat officerarna som frågade om han inte ville komma till regementet.

Hur det än förhöll sig, deltog Andreas Barden redan som trettonårig i Skaraborgs regementets musikkår och fick det för en musiker lämpliga militärnamnet Anders Takt. Han tog underofficersexamen 1829. Troligen genom en löjtnants bistånd kom han till Stockholm och till Teknologiska Institutet omkring 1834. Men han studerade fortfarande musik och tog organistexamen 1836. Med en avgångsexamen från Teknologiska Institutet 1837 erhöll han en silverjeton med Polhems bröstbild och mekaniska emblem. Han tog också en examen från Musikaliska Akademien 1838. Under tiden i Stockholm tycks han även ha blivit simlärare eller "simmagister", som det står i handlingarna.

Ångbåtskapten

Anders Takt tog avsked från militären 1838 och bytte namn till Andreas Barden. Under de följande åren förde han den första ångbåten på Vänern, "Olof Trätälja", mellan lastageplatsen vid Forshaga och Skoghall vid Västra Klarälvens utlopp i Vänern. Det var en bogserbåt med sidohjul drivna av två högtrycksmaskiner, vardera om 10 hästkrafter. Den flåsade fram, otymplig och svårhanterlig, med sina stora hjulhus och kallades därför "Host-Olle". "Men nog väckte den både undran och ibland även bävan", brukade Barden berätta på sin ålders höst.

Verkmästare

År 1841 bosatte sig Barden i Sunnemo och bildade familj, sedan han fått anställning som verkmästare, "mechanicus", vid Sunnemo gjuteri och mekaniska verkstad, som tillhörde Uddeholms bolag. Bland gjuteriets och verkstadens talrika produkter fanns, förutom stora och tunga produkter för bruken (till exempel mumblingshammaren för Munkfors bruk), även spishällar, städ, stekpannor, plättjärn, blåsmaskiner, konstgångar, tröskverk och hackelsemaskiner. Under denna tid byggde han om "Olof Trätälja" till mudderverk och fördjupade med detta Norsälven vid dess utlopp i Vänern.

Åter ångbåtskapten

Andreas Barden förde även den första ångaren, "Esaias Tegnér", på Frykensjöarna till 1861. Det var detta år i september som ångfartyget blev totalt förstört i en förfärlig olycka. Ångfartyget skulle just angöra Fryksta, då pannan plötsligt sprängdes. Ångan och det heta vattnet fyllde den intilliggande kabyssen, där en höggravid kvinna skållades så svårt, att hon senare avled. Andreas Barden blev fälld för vållande till annans död och domen löd på böter om 150 riksdaler eller 23 dagars fängelse.

Spelman

Familjen flyttade 1868 till Brunskog och Andreas förde några somrar en ångslup på sjön Värmeln. Slutligen flyttade familjen på försommaren 1871 till en stuga byggd av överbyggnaden till en båt vid Fryksta i Kil. Här blev han en mycket uppskattad spelman både med fiol och klarinett. Med den stigande åldern blev Andreas blind, men fick vid 75 års ålder efter en lyckad operation, tämligen bra syn tillbaka. Både Frimurarorden, i vilken han var medlem, och hans dotter, som var anställd hos brukspatron Kolthoff på Brunsberg, lämnade honom understöd, så att han aldrig led nöd. Han avled i Fryksta nära 90-årig.

Sunnemohyttan med Sunnemo gjuteri. Foto av S.J. Ölander omkring 1875.

_________________

Detta är ett av 24 porträtt ur Jernkontorets porträttsamling som presenterades i Jernkontorets julkalender 2019. Klicka här för att se övriga 23 porträtt.  
Porträttsamlingen består av en omfattande katalog skapad av industrihistorikern Carl Sahlin (1861–1943). Den innehåller cirka 7 000 personhistoriska uppgifter om personer med anknytning till järn- och stålindustrin, ofta med porträtt.