Familjen Rudberg i Ängelsberg
Ett hundra år gammalt porträtt är en bild av en människa vid en viss tidpunkt och en viss plats, men vad säger egentligen bilden för oss efterkommande...
Studera gärna bilden noga av familjen Rudberg i Ängelsberg. Bruksförvaltaren Carl Rudberg sitter med sin hustru Hedvig, kallad Hedda, på sin högra sida. De tre döttrarna, Vilma, Lina, och Augusta står bakom dem.
Fokus i bilden har främst hamnat på dottern Lina i mitten. De andra döttrarna har blivit mindre skarpa och bilden har blivit något skadad vid moderns ansikte. Detta är nämligen inget vanligt fotografi, utan en föregångare till den vanliga fotograferingstekniken, en så kallad dagerrotyp. Det var under 1840- och 50-talen en tidig fotoprocess, där man använde en försilvrad kopparplåt belagd med jodsilver. Resultatet blir då ofta skärpa i mitten, men mer oskarp mot kanterna.
Bilden måste ha tagits någon gång under 1850-talet när flickorna var i tonåren. Vem som har tagit den är okänt. Under denna tid genomkorsades landet ofta av resande porträttörer. Även platsen är osäker. Familjen Rudberg flyttade ofta. Carl Rudberg var förutom bruksinspektor på flera olika bruk även sifferrevisor åt många bruk. Vid den här tiden var han troligen bruksinspektor på Engelbergs bruk i södra Dalarna. Han var framgångsrik och alla hans tre döttrar blev gifta med bruksförvaltare eller grosshandlare och så småningom blev de även mödrar.
Att betrakta gamla porträtt
Att över huvud taget betrakta människor på ett mer än hundra år gammalt fotografi gör att man gärna vill veta mer om dem. Vi vet inget om vad personerna på de gamla porträtten tänkte när bilden togs. Vi vet inte hur de såg på livet och tillvaron, utan kan bara spekulera om hur livet kan ha varit för dem. Vilka önskningar och mål, som den avbildade personen har haft; vilken lycka och olycka, som den har upplevt.
Det kan däremot vara fascinerande att fördjupa sig i ett porträtt av en människa vars liv och öde vi inte närmare känner till. Vi kan då möjligen tro oss komma nära en annan människa från en annan tid. Men vi ska vara medvetna om att det kan vara en falsk känsla, eller för att parafrasera Oscar Wilde i romanen Dorian Grays porträtt: "Vad porträttet i själva verket speglar är icke livet, utan betraktaren".
Med dessa betraktelser över att titta på gamla porträtt önskar Jernkontoret en historiskt god jul.
_________________