Bergwerkslexicon: A

A     B     C     D      E      F     G     H      I       J      K      L     M    N     O     P     Q      R      S      T    U      V     W    Y     Z      Å      Ä     Ö

Abguss kallas vid myntning det Silfver, som, efter smältningen, sitter qvar vid bräddarne uti Digelen, och särskilt sedan tilgodogöres. 

Abyssinus Lapis betyder hos några mjuk, eller mogen Asbest. Se Wall. Syst.Min. T. I., s. 395, samt ordet Asbest.

Acanthiodontes, Se Ormtungor. 

Acerosus, eller Asbestus acerosus, Se Sådslag, Sådberg.

Acetabula Echinorum, Se Wårtstenar.

Achates, Elementaris, Sacra, Mochoensis &c. Se Agat och Islands Agat.

Aciculæ Lapideæ, Se Judennålar.

Acroporæ är det samma som Madreporiter, eller Stjern-Coraller. Se Coraller.

Adamas, se Diamant.

Adamica Terra är en röd jord, utaf hvilken Adam tros vara skapad. Uti Wall.Syst. Min. T. I. sid. 17. säges den vara en röd mylla; men uti PottsLithogeognosie 2 D. sid. 6. räknas den til Lerarter. Gemenligen förstås därmed en enkel Jord, som icke vidare kan decomponeras.

Aducerasäges i synnerhet om Järn, då det genom eldens verkan, med eller utan tilsatser, göres mjukare. Huru detta tilgår, och huru Tackjärn kan aduceras, eller göras lika mjukt som Stångjärn, kan inhämtas af Herr de Reaumurs L'art d'adoucir le Fer fondu, samt af den 1782 utkomne JärnetsHistoria, hvaraf finnes, at sådant låter sig göra endast genom lång Cementering, eller Glödgning, uti slutne kärl; och at tilsatser af åtskillige absorberande ämnen, såsom Crocus Martis, Benaska, Krita, Blyerts, m. fl. därvid intet uträtta mera, än at i någon mån förhindra Afbränningen och befordra skyndsamheten. Detsamma vinnes också allenast med tilsats af Kolstybbe, eller Sågspån, då gutne arbeten däruti inbäddas, och väl tiltäpte hållas några dygn uti jämn glödgning.
      Aduceradt får således det Stål, Tackjärn, eller Stångjärn, heta, hvilket genom en aducerande glödgning, eller cementering blifvit mjukare gjordt, antingen på ytan til en viss tjocklek, eller altigenom, alt efter som ämnet blifvit på längre, eller kortare tid, eller med svagare, el!er starkare hetta, cementeradt.

Aes betyder så väl koppar, som kopparblandad metall.

Aes Caldarium, Under detta namn förstås egenteligen den composition, som brukas til hvarjehanda bränn- och reflexions-speglar, och göres gemenligen afKoppar, Tenn, Regulus Antimonii och Zink, til olika proportioner sammansmälte, efter olika Mästares särskilta förfarenhet. Messing 4 delar, Tenn 1 del och Regulus Antimonii ½ del är en god Composition. Om SpegelMetall, se vidare Järnets Historia sid. 536, 560.

Aes Corinthiacum, Se Corinthisk Metall.

Aes Ustum, Bränd Koppar, Se ordet Koppar Aska.

Aetites, Se Örnsten.

Afbräcka (Abbrechen) betyder vid förtent Blecksmide, at, genom de första gången förtente Bleckens åter neddoppande uti det smälta Tennet, aftaga det, som fastnadt för mycket vid och skilja Blecken ifrån hvarannan. SeBlecksmide.

Afbränning, (Abgang, Abbrand). Därmed förstås antingen 1:o. Den minskning, eller afgång uti vigten, som rena Metaller lida genom Eldens och Luftens verkan, medelst glödgning och smältning, under deras förarbetande; eller ock 2:o. Den afgång, som blandade, eller orene Metaller, undergå vid deras skiljande, eller renande, genom eldens åtgärd..
      De rena, eller enkla, Metallers Afbränning består egenteligen däruti, at deras Phlogiston. eller bränbara del, förtäres, förstöres, eller absorberas, uti stark glödgnings eller smältningshetta, af Luftens, eller andre absorberande Ämnens tilkomst. Guld, Platina, eller det hvita Guldet, och Silfret uti sin fullkomliga renhet, äro de ende ädle Metaller, hvilka så starkt äro med deras Phlogiston förenade, at de ganska länge tåla både en svagare, så väl som den strängaste hetta, utan någon märkelig minskning uti vigten; lida således intet oftare någon Afbränning, än då de äro inblandade med en eller annan af de oädle Metallerne, och skola därifrån afskiljas, då Afbränningen intet består uti annat, än den oädle Metallens bortgång, och uti något, som den kan röfva med sig. Om möjligheten och sättet, at med konst göra de Ädla Metallerna flygtiga uti häftigaste eld, såsom för Bränspegel, är på detta rum ingen fråga.
      De rene oädle och halfva Metallerne förbrännas i den mån, som allmänna Luften mer eller mindre tilkommer, och alt efter som de uthärda en mindre eller längre påstående svagare, eller starkare hetta, hvarunder de förvandlas til et jordagtigt, eller glasigt ämne, så fort Phlogiston bortgår. Uti glödgningshetta, under Luftens åtkomst, förvandlas Järn, Koppar, Regulus Antimonii, Nickel,Kobolt och Magnesium först på ytan, och änteligen altigenom, til en svartbrun, eller grå, skör och lös metallisk Kalk, som uti starkare smälthetta blifver svart, brun eller röd, slagg- eller glas-artad; men om hettan uphörer, så snart ytan allena är betäckt med den förbrände Metalliska Jorden, som då Glödspån, eller SmedsSinder, kallas, finnas Metallerne hafva förlorat något uti vigten, sedan denne Glödspån blifvit afsöndrad, som då är deras Afbränning. Ju större ytans areal inehåll är emot Metallens tyngd, eller dess Qvantitas Materiæ; ju längre Glödgnings hettan påstår, eller ju oftare den itereras, och ju mera Luften tilkommer, dess större blifver Afbränningen; utom hvad Metallens mer eller mindre renhet samt Eldsämnets tärande egenskap, om det är af Växt- eller Mineralriket, därtil kan bidraga. 
      I följe däraf lider Metallen minsta Afbränning, då den står smält, til exempel, uti en trång Digel, med liten yta emot Metallens mängd, emedan ytan, där luften åtkommer, endast lider Afbränning, och om ytan kan vara aldeles befriad ifrån luften genom en öfversmältning af något rent glasämne, som är fritt ifrån frätande materia, så kunna alla oädle Metaller likaledes ganska länge under smältning bevaras ifrån Afbränning. Den mäst förbränliga materien, Järnet, har uti en Glasugn, med glas betäckt, stådt en månad utan Afbränning, eller minskning i tyngden. 
      Alla Materier, som smälta, förrän de glödgas eller uti glödgnings Momentet, såsom: Tenn, Bly, Wismut, Zink och Regulus Arsenici, lida ingen Afbränning, förrän uti Smältningsgraden, då de tvenne senare, Zink och ArsenikMetallen, ändteligen helt och hållne, med luftens tilgång, förflyga; men de förre förbrännas allenast i proportion af ytans storlek emot Metallens mängd, och det uti glödgning til en metallisk Kalk, eller Aska, men uti stark hetta til Glas. Denne Afbranning går så mycket fortare, ju flitigare den metalliska ytan blottas ifrån den Aska, eller glasartade Slagg, som därunder upkommer och betäcker ytan samt förhindrar Afbränningen. 
      Ibland hårdsmälta Metaller har i synnerhet Afbränningen blifvit försökt på Järn, hvarvid befunnits, at följande Sorter under jämn glödgningshetta, och af lika Volume, i Glödgugn förlorat på olika tider, som följer, nemligen: 

                                                          timmar      proCent       timmar      proCentSegt och mjukt Järn          -      -        9              15½            288            26½Kallbräckt Stångjärn  -      -      -     D:o            7 1/4            D:o            32 1/4Tackjärn, hårdsatt     -      -      -      D:o            8 1/9           D:o            26Bränstål   -      -        -      -     -      D:o            8 1/8            D:o            23 3/4
Mera härom ses af Järnets Historia s. 193, 204, 212. I allmänhet räknas på groft Stångjärn uti Glödgugn för Flameld vid första upglödgningen, då den sker hastigt, 5 proCents Afbränning, och uti följande upglödgningar något mera, alt efter som ytan tiltager, til exempel: På gröfre Järnförädling af Stångjärn, som fordrar allenast en enda upglödgning, såsom vid Vals- och Skärverk, Klippverk och Kniphamrar, på Klippjärn, Skärjärn, Knip- eller Bultjärn samt grof Spik, med mera, afgår ej mera än 5, högst 6 proCent. Men vid flere glödgningar, och på grannare tilverkningar, såsom fint Bandjärn, Takplåtar, medelsorter af Spikar &c. räknas 11, 12 à 12½ proCent uti Afbränning; däremot på Bränstål, som endast en gång upglödgas för Bläster, allenast 5 proCent. Om Afbränning i gemen, så väl som på hvarje sort af Svartsmides tilverkning, se Anledningar til förbättringar af Järn och Stål-förädlingen s. 85 o. f. samt Järnets Historia. 
      All Afbränning på Järn, antingen genom Glödgning, eller Smältning, består ej uti annat än förbrändt Järn, som förlorat sitt bränbara Ämne, utom hvad som uti luften förflyger. Således kan af sådan Glödspån, eller Slagg, 19 à 20 proCent åter reduceras til Stångjärn, allenast genom smältning på en tjenlig Ugn och sedan i Härd uträckt. På lika sätt kunna ock de öfrige oädle Metallernes Slagger reduceras, men med mycket olika afgång efter omständigheter.
      Kopparens Afbränning på lika tider är mindre säkert utrönt, men befinnes vida mindre, och allenast 14:del emot Järnet uti lika Glödgnings hetta.
      Annorlunda förhåller sig Afbränningen vid Metallernas smältning och Raffinering, eller afskiljande ifrån främmande inblandningar, vid stora Verken, efter som det af långlig förfarenhet blifvit stadgadt, såsom vid Stångjärns Smide bestås Smeden 6 Lispunds Afbränning på 26 Lispund Tackjärn, eller 23 1/13 proCent, som dock är mycken förändring underkastadt, och går til litet mer, eller litet mindre, efter Tackjärnets art och Smedernas olika ställning och handtering i härden. Ofta förlorar Järnet i godheten, då Smeden vinner i Öfverjärn. Vid Tackjärnets förvandling til Stål, genom smältning uti Härd, förorsakas den största Afbränning, som stundom går öfver 40 proCent; men Tackjärn af tjenligaste Stålmalm bör ej lida mer, än 27 à 30 proCents afgång.
      På Blick- eller Brandsilfvers Finering til Bergsint räknas uti ordinarie Afbränning 1 lod på marken, eller på 16 lod; men då stundom mera afgår, får det namn af extraordinarie Afbränning.
      På et Skeppund Råkoppars Garning, eller Finering til Garkoppar, bestås uti Afbränning vid Avesta 2 Lispund 8 marker. Är Råkopparen af bättre art och Garmakaren väl försiktig , kan Afbränningen blifva mindre; men är Kopparen Blyhaltig, eller mycket oartad, blifver den större. Vidare om Afbränningar vid Segringar och flere stora Smältverk ses af Cramers Metallurgie och Schlüters Hüttenverk.

Afdarra (Abdörren) kallas vid Segerhyttor, när de Kopparskifvor, eller Kinstycken (Kienstöcke), som ännu hålla något Bly och Silfver qvar, sedan de varit på Segerhärden, sättas i Darrugnen, at det öfriga Blyet och Silfret fullkomligen må utbringas. Se Segring och Darrugn.

Afdrag kallas vid Garning, då Krats, Stybbe och annan orenlighet drages af den uti Garhärden smälte och flytande Kopparens yta ned i Kratsgropen.

Sådan afdragning tilgår på det sättet, at sedan Kopparen är uti Garhärden nedsmält, jämt med Härdranden, ställes Blästern, Kolen afskjutas med Kryckan, eller Afdragsbunken, (som är et Trädstycke, fästadt på et smalt järnspett) och på de grofvaste slås vatten. Den flytande Kopparen befinnes då på ytan öfverdragen med Krats af förbrändt Järn och annan smält Slagg, eller orenlighet, som med vatten afslackes och afdrages med Afdragsbunken varsamt öfver Härdranden ned uti Kratsgropen, vid kanten af Härden, hvarest de afsläckas än vidare. Den Krats, som ej kan afdragas, skjutes därifrån inpå den flytande Kopparen, tillika med den Koppar, som fäst sig på Härdranden, och Nasen, som stötes av Forman. En ny Kopparlapps ända nedmakas i Härden, kolen öfverskjutas och Bälgorne släppas i gång. Sådane Afdrag göras två, eller flere, på hvar Garning, alt efter som Råkopparn är mer, eller mindre ren. SeGarning. Om Afdrag vid Silfverdrifning se Afstråk.

Affall (Abfall) säges Malmen lida, när den ändrar sig uti Grufvan och blifver svagare til sin halt. Affall kallas ock vid MetallFabriquer all Skro och Krats, som afgår under vissa Arbetens förfärdigande.

Afflöd kallas det fina Gods vid Stålsättning, som vaskas på Planhärd. Se Aflö-Härd och Sållsättning.

Afgifter. Därmed förstås här, hvad som af Bergverken betalas til Kongl. Maj:t och Kronan. Om afgiften för Fahlu Kopparverk, se Afradskoppar. Om de många afgifter, hvarmed Järnet är belastadt, såsom Hammarskatt,Recognition, Bevillning, Landttull, Vägare-penningar, Stånd-penningar, Järn-Contoirs afgift, Sjötull, Licent, med dess förhöjningar, Sjörättspengar,Armpengar, Tolag, Bourse afgift m. m. se Herr Sandels Acad. Afhandl. om Friheter och Utskylder, åtföljande Järntilverkningen, utgifven i Upsala 1781.

Afgång kallas alt det, som i Rostning, Smältning, Drifning, Finering, Smidning &c. förloras, och är denne Afgång antingen vanlig, eller som ordinairt består, eller ovanlig, då vederbörande derföre böra vara ansvarige. Se ordet Afbränning. vid Myntning kallas det Afgång, som brister vid smältningen, men Abguss det, som fastnar i Digelen.

Afkyl-Ränna, eller Abkühl-rinne, Silfver-Ränna, är en 6 eller 7 alnar lång Träränna, som vid Drifugnar, efter Silfrets Blickning på Test, insättes genom den öpning, hvarest Lågan utgår, då vatten, som med Slagg förut blifvit upvärmdt, til blickens afsvalande skall insläppas.

Aflopps-Ränna kallas den Ränna, hvarigenom vattnet bortflyter, sedan det til Vattuhjuls drift, eller på annat sätt vid Vattuverk, gjordt tjenst. Är det samma som Hjulbäck.
      Aflopps-Ränna vid Grufvor är den Rännan, som tjenar at afföra det utur Grufvan upfordrade Vattnet.

Aflossning, Aflösning, (Ablösung des Gesteins) kallas sjelfva den skilnad, som är emellan en Gång, Sköl, Flöts, Klyft, eller Drum, och det å ömse sidor varande Berget.
      Denne Aflossning är antingen: 1:o Tydelig, då Gången af et särskilt Stenslag (som får namn af Salband), likasom af et Skal, beklädes, eller omgifves. Se Salband. 2:o Otydelig, då Gången på sidorne är sammanväxt med Berget och därifrån ej kan skiljas annorlunda, än genom de särskilte Bergarter, hvarutaf den består. Sådane kallas egenteligen Anvuxne Gångar. SeGångar.
      Aflossingar kallas äfven Klyfter, eller fina rämnor, i skifrige Bergarter.

Afluttra (Abläutern) säges vid Bergverk, när Småmalm, som utur Gufvan upkommit och med mycken orenlighet, eller odugelig Sylta, är blandad, lägges i et Såll, hvilket doppas i vatten uti et Fat, Aflutter-Fat kalladt, för at därmedelst afskilja det odugeliga Berget från den tyngre och renare Malmen.

Aflö, eller Lö af, (Abflauen) betyder at vid Vaskning på Planhärdar, med et Verktyg af Trä, som kallas Kista, arbeta Godset rent. Se Vaskning. Hos Tyska Bergsmän heter det egenteligen Abflauen, när Vaskdukarne sköljas i Faten; hvaremot de kalla sjelfva Vaskningen Abläutern.

Aflö-Fat (Abflau-Fässer) kallas de Käril, hvaruti det på Vaskdukarne fastnade Godset Afsköljes.

Aflö-Härd (Abflau eller Abfleh-Herd) kallas så väl de vanlige vid Vaskningen brukelige Planhärdar (Se Vaskning), som i synnerhet sådane, på hvilka det fina och lätta Godset, som vid Sållsättning går igenom Sällen och samlas i Karet, renvaskas. Desse äro inrättade npå lika sätt som de förre Planhärdarne, med Fälla samt brädbotten af 7 à 9 alnars lämgd och vid pass 2 alnars bredd. Se Planhärd.

Aflösning, Se Aflossning.

Afradshopar kallas nu mera vid stora Kopparverket tvenne Malmhopar af hvarje Lottning, som försäljas jämte flere, och för hvilka medlen inflyta til Afrads-Cassan. I äldre tider tilhörde AfradsMalmen Kronan; men blef sedan eftergifven. Se Lottning.

Afradskoppar. I allmänhet förstås med Afrad den Afgift, eller den Ränta, som, efter Skattläggning, af fast ägendom årligen bör utgå til Ägendoms Herren, eller Ränte-Ägaren, antingen Kronan eller någon annan, uti Penningar, Spanmål, Metaller, eller Malm. Således förstås här med Afradskoppar et visst Qvntum af denna Metall, som årligen tilfallit Kongl. Maj:t och Kronan, i synnerhet vid Fahlun, för Dess af ålder ägande andel i stora Kopparbergs Grufva; men uti Drottning CHRISTINAS tid uphörde Kopparbrukning för Kronans räkning, och lemnades ensamt til Fahlu Bergsmän emot Afrads erläggande af et Skeppund Koppar för hvarje Fjerdeparts fjerdedel, som utgjorde vid pass 1200 Skeppund Koppar årligen på den tiden, då Kopparbrukets tilverkning besteg sig til 12 à 20,000 Skeppund. Sedemera, och då efter Grufvans nästan totala ödesmål 1687 så hög Afrad ej mera kunde utgå, förvandlades Afraden uti Malm. hvaraf 9:de och 10:de hopen skulle försäljas för Kronans räkning til den mästbjudande Bergsman. Nu mera är denna Afrad den samma som Kronans Tionde-Koppar; men Afraden utgör ej alltid Tionden, utan stundom mer, såsom vid Fahlun, och oftast mindre, dfter som hvart och et Verk är taxeradt, i anledning af större och mindre förmåner och förläningar, som det af Kronan åtnjuter. Vid Fahlun bestiger sig Afradskopparen til vid pass 200 skeppund, som genom Kongl. Resolution af den 13 Januarii 1721 blef eftergifven til Verkets understöd och uprätthållande, under Kongl. Bergs-Collegii inseende och Disposition. Se Dess Handlingar om Bergverkens tilstånd 1768 s. 97.
      Afradskoppar är således i gemen Kronans Ränta af Kopparverken, stadgad efter olika omständigheter och förmåner, som hvart och et Verk kan äga, såsom: antingen Malmen hämtas af Frälse, eller Ofrälse Grufvor, eller af begge tillika: om Verket har någre Förläningar, eller understöd af Kronan, och kan bära en högre Ränta, med mera.

Africano, Africano Fiorito, eller Africansk Marmor, Se Marmor.

Afroselino kallas uti italien en sådig, finstrålig, mjölig och halfhårdnad Gipsart, liknande en sort Tungspat, som uti England fås under namn af Chaulk. Den brytes vid Alungrufvorne uti Monte rotundo vid Toscana.

Afryma kallas at borttaga Damjorden, som betäcker en Gång, eller Berg. Denna Jorden kalla Tyskarne Abraum. Se Jordrymning.

Afsats-Spade är vid Järngjuterierne en rundad något tjock Spade, hvarmed det rinnande Järnet ledes uti ingötet i Sandsängen och afdämmes med den samma, då Motet är fullt. På Fransyska heter den la Pelle.

Afskärning. Vid Bergverken säges at Malmgångar, Klyfter, Drummer ellerFlötser, afskäras, eller lida Afskärning, då andra Gångar, eller Klyfter, falla korsvis, eller uti en viss Vinkel däröfver, hvarigenom Hufvudgången, Klyften, eller Flötsen, som arbetas, antingen uti dess Strykning i Fält, eller uti dess Fallande på djupet, kan blifva dels aldeles ändad, eller terminerad, dels ock på en viss längd vara försvunnen emot den afskärande Gången, til dess densamma genom arbete blifvit genomdrifven och Malmgången på andra sidan återfinnes, antingen uti samma Strykningslinea och Väderstrek, eller Fallande, som den förut hållit, eller ock rubbad, kastad, eller flyttad til någon sida. Afskärning kansåledes vara af åtskillig beskaffenhet, såsom:
      1:o Total, då en strykande Gång uti Fält tvärt av uphörer, eller termineras, emot någon annan fast Bergvägg, eller mägtig gång, som uti sned, eller rät vinkel möter honom och är af annat Bergslag, så at Malmgången icke mera kan igenfinnas. På Tyska säges då: Gang setset sich ab. 
      Exempel därpå kan gifvas uti de mägtiga Kopparmalms Gångarne vid Herrngrunder Bergverk uti NederUngern. Deras Strykning är i Norr och Söder med 45 graders Stupning ifrån Wäster til Öster. Uti Fält emot Söder hafva de börjat fördrummas och ändteligen blifvit tvärt afskurne genom en i Öster och Wäster strykande Klyft, bestående af en röd, starkt Järnhaltig stenhärdad Lera, 4 famnar mägtig. Sedan denne röda Klyft blifvit genomgången, har man där bakom emot Söder med en 278 famnars lång SuchStoIl, drifven uti et svart Kalkberg, förgäfves sökt igenfinna Hufvudgången, som nu aldeles varit försvunnen. Se Ferbers Abhandl. über die Geb. und Bergw. in Ungarn s. 157. I en händelse, at, vid Gångens Afskärning, et fast Berg utan Gångart och af annat Stenslag möter, har man väl anledning at frugta Gångens totala termination däremot, särdeles om Malmgången förut börjar at blifva fordrummad, eller i flere grenar sönderklufven; men detta omdöme bör ej gifvas för hastigt, innan noga blifvit undersökt, om icke Aflkärningen torde vara af en annan Gång, bakom hvilken den förlorade kan vara kastad, eller flyttad, til någondera sidan, och således icke aldeles terminerad, eller försvunnen.
      Uti Gångens Fallande, eller på Djupet, kan den också afskäras genom någon annan mötande Bergart. Detta händer stundom därigenom, at en stark Kåpa, eller en flack sväfvande Gång, af den allmänna, eller annan Bergart, framskjuter och lägger sig öfver Gången, merendels icke öfver en eller annan famns mägtighet, som då bör igenomdrifvas, och hvarunder Malmen stundom förädlad, eller rikare, kan återfinnas. Dannemora mägtiga Järnmalms Gång har på sådant sätt, inom 100:de år, 3:ne gångor varit med dylik Gråbergskåpa på botten öfvertäckt, men har sedan därunder åter förbättrad igenfunnits.
      Det kan ock sägas at en Gång afskäres, då Gråberget, eller allmänna Bergarten, slår en bugt in uti Gången uti dess Strykning i fält, hvaraf Malmfallet förminskas, men denne händelsen kommer egenteligen under namn afFörtryckning. Se detta ord. Likaså då Malmgången afskäres på Djupet, i det begge Gångens Sidoväggar i Hängande och Liggande stöta tilsammans. SeKila ut. 
      2:o Afskärning med Korsning sker, då den arbetade Malmgången ifrån et annat Väderstrek tilsättes, eller öfverkorsas, af en ofyndig, eller af annan Malmart fyndig Gång, pä sådant sätt, at den under arbete varande Gången väl blifver uti Korsningen afskuren, men återfinnes på andra sidan om Korsgången uti samma Strykning ochVäderstrek, som den för Afskärningen ägt. Vid Wolfsteins CinnoberMalmgång uti ChurPhalts gifves exempel, huru samma Gång först deladt sig och blifvit spridd uti 3:ne Drummer, och då HufvudDrummen uti Gångens Stund, eller Strykningslinea, blifvit efterfölgd, har samma Drum åter grenadt sig och ändteligen blifvit afskuren genom en tvärtöfver korsande 2 alnars mägtig Kam, bestående af en grå, stenhärdad Lera, eller Trapp-art. Den uti godt Anbrott afskurne HufvudDrummen träffades dock åter pä andra sidan om den afskärande Kammen, förande en Cinnoberhaltig Lera, men Anbrottet var uti lönande arbete nu mera emot den förra icke at förlikna. Et dylikt Exempel på en fördrummad Gångs Afskärning genom et bladigt Lerslkiffers Lager, efter hvil- kets genombrytning Gången åter lagt sig an uti sin förra Strykning, har blifvit i agttagit uti Zweybrücken vid Stahlberg nära til Moschel. Se Ferbers Bergmänn. Nachrichten von Zweybrücken sid. 38. 
      3:o. Afskärning med Kastning kallas det, då en öfverkorsande Gång, eller endast en Lossna, eller öpen Klyft, få afskär Hufvudgången, at den icke mera igenfinnes uti dess Hufvudlinea, utan blifver rubbad, flyttad, eller kastad, til någondera sidan, som efter all liknelse tilkommit däraf, at en del af Berget under någon förstöring, eller under danandet, sänkt, eller skrufvat sig, til någon sida. Se härom i synnerhet ordet Kastning. 
      4:o. Om Afskärningar uti Flodlägrige Gångar, eller Flötser, och deras förhållande, se Flöts och Stenkol.

Afstrossa, eller Abstrossen, kalas at med Sprängning, eller med Hammare och Kil, (Schlägel und Eisen) Strossenvis vinna Gången, eller Malmen, som sker då et Bårlag, eller en Huggare, med den öfre Orten fortgår, medan den andre efterföljer och genomhugger den började Strossen.

Afstråk (Abstrich) kallas det främmande ämne, som vid Sifverdrifningar, när Godset först begynner at flyta, simmar ofvanpå, likasom et fett, hvilket Drifvaren afdrager med en tråluta, eller Afstråkträ, som sättes på Glethaken: Håller ofta til 2 marker Silfver på Centnern vid rika Silfvermalmers Smältning. Består af Slagg, Skärsten, förbränd Koppar och Bly, jemte litet Silfver, som ej kommit at indränkas uti Verkblyet. Se Drifning. Afstråk kallas ock vid Sållsättning den lättare Bergarten, som med Stråkträdet afdrages. Afstråk vid Koppargarning är det samma, som Afdrag.

Afsätta säges en Gång, Sköl, eller Klyft, då den ändrar sin vanliga Strykning. Således om en Gång stryker i N. W., men vrider sig sedan i W., säges det, at Gången sätter af i Wäster.
      Afsättande kallas de smala Drummer, som utgå ifrån en Hufvudgång. Hos Tyskarne få de namn af Abgehemnisse Trömer.
      Afsättning i Stenen (Absetsen des Gesteins) är ock det samma som Bergskifring. Se detta ord.

Afsättningar (Abtritte, Absätse, Wechsel-Bühne) kallas i Vandrings Schachter små Bijn vid hvarje Stegas slut, hvaruppå de vandrande kunna afstiga och hvila. Kallas vid Gufvor vanligen Bina, eller HvilBina. Se Bij.

Afsättspanna kallas vid Saltsjudningar den Pannan, hvaruti Saltet crystalliseras.

After, Affter, Achter, Härdflod, kallas den Bergart, som vid Vaskning och Sållsättning skiljes ifrån den bokade Malmen i form af et fint Grus, eller Sand, och såsom odugelig förkastas, så framt den icke, efter föregången Schiring, finnes hålla så mycket Metall, at den å nyo bör omvaskas, eller genom Amalgamering tilgodo göras, då någre Angefloger af gediegne ädlare Metaller däruti kunna befinnas. Om den After, som faller vid Sifververken efter Blyglanser, ej håller öfver 1/8 lod sSilfver på Centnern, anses han icke för lönande at med arbete tilgodogöras. Se Vaskning.

Aftersump kalls den Reservoire, eller Kista, med tvärbräder afdelad, hvaruti Aftern från Vaskningen genom Rännor inledes och qvarhålles, at den ej bortflyter med vattnet. Se Vaskning.

Afton - eller NattSchicht kallas då Grufve- eller Hyttefolket om aftonen går til deras arbete och förrätta det om Natten.

Aftryckningar, Spårstenar, Typolithi, kallas sådane Stenarter, hvaruti antingen hvarjehanda Insecter, Hafskräk och Skaldjur, eller Blad, Ax och Stenglar af örter finnas intryckte, ofta så tydeligen, at ock deras arter och Species kunna igenkännas. Sådane Aftryck gifvas föga uti andre Stenar, än de, som finnas hafva varit som en tunn Lervälling uti flytande Form, eller äro tydelige Flodslemningar, såsom: åtskillige Flodlägrige Kalk- och Skifferarter, eller Lerbäddar och Flötser, som genom tidens längd blifvit stenhärdade.
      Efter Aftryckens beskaffenhet, antingen de äro ifrån Växt- eller Djurriket, utmärkas de af Mineraloger med åtskilliga namn, såsom:
      Phytotypolithi kallas Intryck af vissa både Lands- och Sjöväxter, som allenast lemnadt figuren, sedan Växten förruttnadt. Uti England, där Flodlägrige stenhärdade Kalk- och Stenarter äro allmännast, finnas de i synnerhet ömnigt, särdeles af sådane Växter, som äro mera hårde och ej saftfulle, såsom: Blad af Ormbunkar (Filices) och af Equisetum, ganska tydelige, hälst uti en stenhärdad och mycket Järnhaltig Lera. Stundom finnas de ock med en Kiesskorpa incrusterade, eller öfverdragne.
      Zootypolithi kallas Intryck af små Hafsdjur, eller Lapides Insectiferi, som äro allmänne uti våra Flodlägrige Kalkstenar. Däribland räknas Ichtyotypolithi, eller Fiskars Aftryck, som finnas mäst uti Mansfeldiska och Eislebiska Kopparförande Skiffern, m. m. Härom kan vidare ses uti Brückmans Thesar. Subt. Brunschwig. s. 92; Bromells Mineral. s. 46. och förnämligast uti WalleriiSyst. Min. Tom. II. s. 408 o. f. samt Vogels Pract. Min. System, s. 238. Jämnför orden Amphibiolithus, Antropolithus. Uti Rettviks Sockn och Dalarne finnes en skifrig, eller Flodlägrig Kalksten, med Intryck icke allenast af små Hafskräk, utan ock af Fiskar. Uti Archiater Bromells Samling har funnits en stor Kalkstenshäll, uti hvilken et starkt Intryck varit af en fisk om 5 qvarters längd. Den Mansfeldiska är en svart Lerskiffer, med ömniga intryck af hvarjehanda Fiskar.

Afvägning. Afväga betyder, at genom vissa Instrumenters tilhjelp utröna huru mycket det ena Stället ligger högre, eller lägre än det andra; hvilken Förrättning utgör en del af Markscheideriet, och är vid Grufvor så mycket mera nödig, som den förutan ingen ordentelig Grufvebrytning kan anställas.
      Allmän Afvägning, eller Allmän Afvägnings-Punct, kallas vid Grufvor det Stället, eller den Puncten, hvarifrån all annan Afvägning både ofvan och under Dag tages. Bör vara et fast och stadigt ställe, som icke rubbas.
      De Instrumenter, som vid Afvägningar brukas, äro antingen et vanligt Vattupass, med eller utan Dioptrer, eller på särskildt sätt inrättade. Sådane beskrifvas uti Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1742 s. 64., för 1743 s. 89 och 1750 s. 26.

Agaricus Mineralis, Se ordet Månemjölk. Eljest komma ock under namn af Agarici Minerales et slags Corall-Svampar. Se Wall, Syst. Min. Tom. 2. s. 441.

Agat, Achates, kallas de Flintarter, som hafva höga och vackra färgor, äro half-genomskinlige och glänsande i brottet samt antaga en skön Politur.
      Ehuru de nästan altid äro halfklara med flere omväxlande färgor, finnas de ock af en färg, och med dunkle, eller opake, fläckar och hvarf. Från Jaspis skiljes Agat genom dess glans i brottet, hvaremot Jaspis ser ut som et brutit torrt fint Ler och är altid opaque.
      Agat fördelas uti Österländsk och Wästerländsk. Den förra, eller Orientalisk Agat, som äger företräde uti skönhet och glans, får egenteligen detta namn, när han är gråagtig och hvit; men kallas annorlunda, så snart han har andra färgor. Således heter han Calcedon, när dess färg är mjölkhvit och blandad med gult och blått; Sardonyx, när han är Pomeransgul, och Carneol, när han är röd. Se Hr. Dutens Abhandl. von Edelsteinen, s. 102 och 91. Hvad eljest Sardonyx är, se Sardonyx.
      Den Wästerländska består i synnerhet af flere om hvarannan blandade Färgor, hvilket gifvit anledning til många särskilta namn. Achates Hyalina heter den klaraste och Calcedonizans, då den är grå genomskinlig. Agat-kulor inuti iholige, beklädde med Crystaller, hafva stundom funnits med en innesluten vattudroppa, då de få namn af Achates Enhydros. Onyx, som fås vackrast ifrån Orienten, är en Agat, som består af särskilte och olikt färgade hvarf. Se Onyx.Sardagat betyder en Agat, som är til hälften blekröd och til hälften hvit. SeSardonyx. Leuc Achates kallas Agaten, när han har hvita ådror: Cherachates, när han drager mycket i gult: Hæmachates, när han har röda ådror på svart, brun eller grå botten. När dessa fläckar äro små som puncter, kallas hanAchates Sacra. St. Stephans Sten, Gemma Sancti Stephani, är likaledes en hvit, halfklar, rödfläckig Agat, och när dessa pundter äro små och så tätt tilsammans, at de åstadkomma en jämn blekröd Färg, heter Agaten hos någre Auctorer Sarder. En Agat, som har fyra Färgor, kallas Elementagat, emedan han skall föreställa de fyra Elementerne; och en annan Jaspisartad Sardonyx, som til färgen liknar en Lejonhud, eller är spräcklig som en Pantherhud, får namn af Leontion, Pardalion, eller Pardachates. Jaspisagat är en Jaspisblandad Agat, uti hvilken Agatämnet råder; men om Jaspis utgör större delen, heter han Agatjaspis. Ögon-Agat består af hvarf, som gå i rund och på ytan frmera flere concentriqva, eller inom hvarannan liggande Cirklar; hvlikas gemensamma medelpunkt är en fläck, som har någon likhet med et öga. Stundom finnas flere ögon på samma Sten. Konstnärer eftergöra detta medelst et Guldblad, som lägges under Stenen, när den infattas i ring, och passas under honom, där han är tunnast, eller med flit därtil utgrafven; ty då lyser det igenom allenast den tunna fläcken, och gifver Stenen på det stället et flammigt, eller ögonlikt, utseende.
      Svart Agat är sällsynt och hör rätteligen til Jaspis, såsom enfärgad och opak. Agater förefalla eljest vågige, fläckige, strimige, med ormlikt krökte ränder och ådror på mångfaldigt vis, och af åtskilliga Färgor. Igenom så många omskiftande Färgor och ådror upkomma ofta på Agatstenens yta Figurer, som mer och mindre likna antingen Träd och Buskar, Människor, Djur, Himmelska Kroppar, eller andra ting. I synnerhet visa de fullkomlig likhet af greniga Växter, såsom Buskar, Träd och Mossar, hvars minsta utgreningar, äfven som både deras stammar, qvistar och löf ofta kunna urskiljas, och det uti så öfvemåttan fin och noga träffad teckning, at de stundom med Pensel knapt skulle kunna eftergöras. Sådane Agater få namn af Dendritagat, Pierrede Moche, eller Mocca, af Staden Moka i Arabien, där de finnas. Se Mocca.
      Genom Inbillningens tilhjelp hafva på Figurerade Agater både Strömmar, Landskaper, och mångfaldige både döde och lefvande ting lifligen kunnat skönjas. Af sådan anledning kallas Himmelsagater de, som föreställa Stjernorne och Månan, med mera dylikt; och Corallagater de, på hvilka Corall-lika Växter synas. Likaså när de uti Agaterne parallelt strykande röda och hvita ådror formera skarpa vinklar, i likhet med Fästningsritningar, få de namn afFortificationsagater. Agat med tilnamn af Zoomorphit är den, som visar Figurer af Människor och Djur, och Technomorphos betyder den, på hvilken Mathematiska Figurer synas tecknade.
      Med konst kunna sättas på Agater hvad Figurer man behagar, så at de se ut som naturlige, om man tager en blandning af Silfver- och Qvicksilfversolutioner i Skedvatten, evaporerar den til tjocklek af en olja och ritar därmed på Agaten, som sedan sättes uti varma. I anledning af detta rön hafva någre Auctorer slutadt, at DendritFigurer på Agater härröra af Metalliska Ångor, som utdunstadt ur Bergen eller Jorden, samt trängt sig in i stenen och där formeradt Vegetationer på lika sätt, som Arbores Dianæ upkomma.
      Agater äro mycket hårde och rifvas ej af Stål. Om deras förhållande i anseende til hårdhet och tyngd se vidare Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1768 s. 67, 68, 75,
      Hr. D'ARCET har funnit, at Agatarter uti Calcinations hetta förlora sin klarhet och glans och sönderbrista, så at de nästan emellan fingren kunnat söndergnuggas til pulver. Uti starkare eld calcineras de än fullkomligare til pulver, dock utan at visa teckn til smältning, som endast är möjelig med tilhjelp af Eldsluft. Se Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1784 s. 133.
      De Agatnjurar, som inuti äro iholige, och stundom beklädde med vackra, eller färgade Crystaler, räknas til Melo Montis Carmel. Islands Agat hör til Vulcaniska Producter. Se Islands Agat.
      Agat finnes antingen uti lösa stenar uti Jorden, eller uti Njurar och Körtlar uti smala Drummer, och af annan Stenart omgifven, i hvilket senare lynne den i synnerhet förefaller vid Agatbrotten i Pfaltz och Zweybrücken, ehuru Agater så väl på fältet däromkring, som på flere ställen, träffas uti lösa stycken. Se Hr. FERBERS Bergmänn. Nachr. von Zweybrücken s. 12 och följ. samt ordetAgatgalla. Men de Agatstenar, som uti Jorden, eller uti Flötslager, finnas kringströdde, hafva ej varit där ifrån början, utan blifvit vid någon öfversvämning lösrifne och ditförde. Agat träffas ofta i fasta Klippor, och stundom där Silfvermalmer brytas. Förefaller eljest på många orter, såsom i Blankenburg och Grefskapet Hohenstein, uti Sachsen, Hessen, Schlesien, Böhmen, Italien, Ungern, Polen och på många ställen i Ryssland, af flere Förändringar. Här uti Sverige har man funnit en vacker, hvit och högröd Agat vid Gåsebäck i Skåne, och dessutom hafva Agater blifvit fundne i Östergöthland vid Wetterns stränder, vid Dalarö och på Gottland.
      Petrificater gifvas af Träd, Musslor och Snäckor, som äro förvandlade uti Agat. Se vidare om Agat WALL. Syst. Min. T. 1. s. 272-288; Herr DUTENSAbhandl. von Edelsteinen s. 90 och följ. samt VOGELS Pract. Min. Syst. s. 132 och 133 m. fl. I synnerhet finnes en utförlig Afhandling om Agatbrottet uti Grefskapet Oberstein i UnterPfalts vid Idart, och om Agatsliperi, eller deras förarbetande til allehanda behof, m. m. uti Collinis Mineralogische Reise sid. 232 och följ.

Agatgalla kallar Herr Cronstedt det Stenämne, som utgör Salbandet för Agat-Gångarne, och stundom är en förstenad Terre Verde. Se Dess Mineral. s. 58. Herr Ferber har funnit den uti Zweybrücken vara en grön Specksten.Agatmoder heter eljest den Bergart, som formerar de Gångar, hvaruti Agater finnas. Består gemenligen uti en blandning af Quarts, dels oformlig, dels Crystallartad i Drufer, Amethistfärgad, eller svart, med hvit Kalkspat, röd Bolusoch Agatämne, hvilka, om hvarannan sammmanblandade, utgöra små Drummer uti ormslingriga Figurer, strykande genom Hufvudbergarten, som är en så kallad Mandelsten, uti hvilka Drummer Agatere likasom Njurar brytas, med en ofvanpå kullrig, och därunder platt yta, liknande Echiniter. Sådane äro Agatbrotten vid Uzenbach uti Zweybrücken. Se Herr Ferbers Bergm. Nachr. von Zweybrücken s. 15.

Agrium kallas et nativt Alkali Minerale, eller Lutsalt, orent och med jord blandadt, som finnes i Thracien vid Staden Philippi. Se Beaumers NaturGesch. des MineralR. I. D. s. 119.

Alabandin, eller Almandin, är en Sten af mörkröd färg, dragande i Purpur och föga hård, men eljest ganska litet känd. Den har efter Plinii berättelse först kommit ifrån Staden Alabanda i Carien, och räknas midt emellan Rubin och Amethist, ehuru den på långt när intet liknar någondera i hårdhet. Den skattas intet högt; men när den är rätt vacker, kan den skattas lika med BallazRubin. Se Dutens von Edelsteinen s. 41. En annan art Almadin fås utur Floden Gölitsch vid Lengefeld uti Voigtlender Bergamts-Revier i Sachsen. Desse Almandiner äro Pomeransfärgade Kislar, i storlek lika med ärter, eller bönor, och uthärda 24 timmars eld, utan at sönderbrista. De få härigenom en hvit färg, som gifver dem anseende af Diamanter, men blifver brun med tiden, hvarföre stenarne äro til infattning förbudne. Se Ferbers Min. Gesch. Versch. Länd. s. 285.
      Alabaster är en tät Gipssten af osynliga delar, som antager en matt Plitur, och visar i brottet et fint gnistrande Gry, likasom brutit Socker. Någre föra ock en Marmorartad Kalksten under Alabaster, hvilket är aldeles orätt och förorsakar endast oreda. Den bör intet heller förblandas med den Chinesiska halfklara Specksten, som hör til et annat Slägte. Alabaster finnes antingen hvit, klar och halfgenomskinlig, såsom den Persiska och Italienska, eller ock opaque; och gifves så väl af en, som flera Färgor. Enfärgad varierar den från hvit til gul, röd och brun färg; utaf hvilka den röda får namn af Onychites. Uti Grefskapet Hohenstein förefaller den både mjölkfärgad opaque, och randig med ådror af flera färgor. Se Gerhards Versuch einer Geschichte des Mineral-Reichs 2. D. s. 300, 301.
      Ibland Alabasterarter, som uti Italien förekomma under namn afOrientaliske, kunna i synnerhet märkas:
      1:o En hvit genomskinlig, med hvita mjölkfärgade ådror. Den skönaste hvita och klara Alabaster är den, som kommer ifrån Persien; och därnäst den, som brytes i Italien och Sicilien, hvilken dock är mera dunkel.
      2:do En Mjölkhvit, helt opaque.
      3:o Alabastro Tartaruccato är brunådrig, liknande Skyldpadd, knapt halfgenomskinlig och ganska vacker. Kallas ock Pietra Puruchina.
      4:o Alabastro fiorito antico är brun, gul och hvit uti omväxlande ådror och färgor, dels parallela, dels vågiga. Finnes ock med röda, gula och hvita vågiga ådror, liknande Turkiskt Papper. Se Hr. Ferbers Briefe aus Welschland s. 258.
      Alabaster äger alla egenskaper lika med Gipssten, såsom: at den emot Stål kännes lenare och mjukare, än en Kalksten, eller Marmor, och kan både färgas och svarfvas med Stål til allehanda Husgeråd och Ornamenter: Gäser intet med Syror: Lindrigt bränd gifver pulver, eller Gipsmjöl, som hårdnar med vatten: Calcinerad med Kolstybbe decomponeras, i det Vitriolsyran förflyger och återstoden är en riktig Kalk. Se Cronstedts Min. §. 13.
      Alabaster, likasom Gips, ligger uti horizontaila Lager, antingen emellan Kalkfloar, såsom vid Burgörner i Grefskapet Mansfeld, eller ensam uti bäddar af ansenlig mägtighet, stundom ifrån fyra, sex, åtta, tio til tjugu och flere famnars tjocklek. I synnerhet är Alabasterbrottet i Hohenstein märkvärdigt; hvarest på några ställen finnas hela Berg af dena Sten, som hinna öfver 30 famnars högd. Nära vid Marseille har ock nyligen et Alabasterbrott blifvit uptagit, hvarest ock Manufactur är inrättad til åtskillige kärils förfärdigande af denna Stenart. Se Dict: de l'Industr. T. II. pag. 392. Dessutom fås äfven vacker Alabaster uti Walliserland, i Erfurt, Schwartzburg och flerestädes. Se Beaumers MineralReich I. D. s. 200, samt Vogels Pract. Min. Syst. s. 119. Jämnför ordet Gips.

Alabastit, betyder detsamma som Strålgips. Se detta ord.

Alamandin, Se Alabandin.

Alberese, eller Albarazzano, kallas uti Italien en tät och grå Kalksten, som uti bränning gifver skön Kalk.
      Alberese coltellino är en bladig Kalksten, på hvilken Lineer, eller strekar, i vinklar öfver hvarandra synas dragne.

Alberino kallas uti Italien Marmor med Dendriter. Se Ferbers Br. aus Welschl.s. 256.

Alcali, Se Alkali.

Alcyonia betyder Corallstenar, som likna Svampar. Se Waller. Syst. Min. T. II. s. 438.
      Alcyonium vermiculare är et Petrificat af Maskar. Se Waller. Syst. Min. T. II. s. 471.

Alembique, Hielm, är en Hatt af glas, eller Koppar, som sättes på Distillerkäril.

Alembroth, eller Sal Alembroth, är rätteligen et trefaldigt Salt, som består af Qvicksilfver, Saltsyra och Alkali Volatile samt göres vanligen af Mercurius sublimatus corrosivus 2 delar, sammanrifven med en del Salmiak, eller ock til lika delar. Om denne blandning uplöses uti Skedvatten, blifver däraf en Qvicksilfverhaltig Aqua Regis, hvaruti Guld kan lösas. om denne Guld-Solution något inspisseras genom afrökning, och Silfvertråd doppas däruti, blifver den först svart, men genom afsköljning uti vatten och hållen öfver Koleld, at det därpå præcipiterade Guldhaltiga Qvicksilfret bortröker, blifver den förgyld. Koppar och Messing kan ock därmed förgyllas på samma sätt; dock bör Solution vid det tilfället förut vara utspädd med Liquor Hoffmanni. Med en sålunda utspädd Solution kan äfven Järn förgyllas, om det förut öfverdrages med en tunn Kopparhinna genom indoppning uti en svag Kopparsolution, eller Quickvatten. Om Sal Alembroth se Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1770. s. 93.

Alf kallas en hård Grus- och Klappurblandad Jord; äfven en Sand- eller Grusblandad Lera.

Alkali, eler Lutsalt, är et enkelt Salt, som af åtskilligt slag finnes i alla tre Naturens Riken och i synnerhet äger följande allmänna egenskaper, eller kännemärken, nemligen: 1:o Har en egen lutsmak, som är skarp och brännande, då Alkali är i sitt caustika tilstånd. 2:do Gör de fläste blå växtsafter och blomblad gröna. 3:o Förenas benägit med Syror och utgör med dem mångfaldiga sammansatte, eller Neutral-Salter. Fräsning upkommer ofta vid dessa combinationer, men den är tilfällig och gifver allenast tilkänna Luftsyrans utdrifvande, som Alkali gärna hyser. Men om denna Syra intet är närvarande, utan Alkali förut därifrån blifvit befriadt, sker föreningen tyst och stilla.
      I allmänhet attraherar Alkali Syror starkast och fäller därföre så väl Jordarter, som metaller, ur deras Solutioner.
      Alkali fördelas allmännast uti Eldfast och Flygtigt. Eldfast betyder det, som uti eld smälter, utan at förflyga, eller bortröka, och är af två slag, antingenVegetabiliskt, eller Mineraliskt. Flygtigt kallas det Alkali, som intet tål Glödgningshetta, förrän det volatiliseras. eller aldeles bortröker.
      Lacmus utgör det förnämsta undantag ifrån Alkaliers reactions regel; ty i stället för grön, blir denne växtsaft mera blå. Om den förut blifvit röd af någon syra, återställes dess blåa färg med Alkali, och därföre nyttjas rådnad Lacmus, såsom Reagens, at uptäcka Lutsalter. Fernbock och Gurkmeja äro äfven brukelige medel at röja Alkali; ty den förra blir däraf blå, eller Gredlin, och densenare rödbrun. Fernbock, såsom mäst sensible, är dock i synnerhet tjenlig.
      Alkali har sit namn af Örten Kali, emedan det i äldre tider genom calcination utdrogs utur denne Ört, som växte i Arabien och på åtskilliga ställen i Europa. Detta är väl egenteligen et Mineraliskt eldfast Alkali; men har ändå gifvit anledning, at med samma namn beteckna alla enkla Salt, som uti redan anförde kännemärken öfverensstämma.
      Alkali håller gemenligen Luftsyra, som det med begärlighet attraherar, och hvarutaf dess frätande egenskap mildras; men så snart det är aldeles rent, eller fritt ifrån Luftsyra, är det ganska corrosivt, med skarp och brännande smak; hvarföre det i detta tilstånd kallas Caustiskt. At causticera et Alkali är således intet annat, än at taga bort dess Luftsyra, hvilket med eldfasta Alkalier sker på tvenne sätt, antingen genom långsam Smältning uti stark hetta, eller med mera lätthet, om alkali uplöses med vatten til en lut, som kokas med tilslagen osläckt Kalk, hvilken tager Luftsyran åt sig. En sådan causticerad Lut är starkast at uplösa Oljor, och nyttjas därföre isynnerhet vid Såpsjuderier, under namn af Såpsjudarelut.
      Alkali Vegetabile kallas så därföre, at det fås utur växter och i synnerhet Löfträd, hvarutaf det genom bränning och askans utlutning beredes i stort och får då namn af Pottaska. Se samma ord. Det bör märkas härvid, at Alkali förut finnes i växterne färdigt och intet under bränningen genereras.
      I Frankrike tilverkas Lutsalt af utprässade Drufvor och Vindrägg, som torkad brännes til aska och utlakas. Detta Salt kallas Drufaska, CendresGravelès, eller Cineres Clavellati.
      Uti Mineralriket förefaller Alkali Vegetabile ej annorlunda, än förenadt med Syror och i synnerhet Saltpettersyra. Se Saltpetter. Dock har en källa uti Flandern blifvit uptäckt, som håller litet Vegetabiliskt Alkali, utan annan smitta än Luftsyra. Se Bergmans Sciagr. Regni. Min. s. 33 och 41.
      Renaste Alkali Vegetabile fås, antingen när lika mycket Saltpetter och Cremor Tartari detoneras til Hvit Fluss, eller ännu fullkomligare, om Cremor Tartari ensamt uti Glaskäril, som ställes i Sandbad, brännes til dess kärilet glödgar.
      Alkali Vegetabile och Minerale skiljas däruti ifrån hvarannan: at det förra uti attractioner alltid råder öfver det senare: at Alkali Vegetabile är benägit at i Luften deliquescera, men ej Alkali Minerale; men i synnerhet däruti, at de med samma Syror gifva helt olika Salter.
      Alkali Minerale förefaller så väl i Mineral- som i Växtriket, men ömnigast uti det förra.Naturligt, utan annan inblandning än Luftsyra, finnes det til stor myckenhet uti Orienten och på Africanska kusten, under namn af Tronasaltoch Kien. Se desse ord. Det fås ock nativt i Ungern på de så kalladeKetskemiter Hedar, uti sumpiga Orter, blandadt med en lerig jordart. Det upgräfves där, raffineras samt nyttjas til den uti Ungern så bekantaDebrecziner Såpan. Se Hr. von Borns Bref til Hr. Ferber s. 3.
      I förening med Saltsyra gifves detta Alkali til otroligt myckenhet uti altHafssalt, så väl som Bergsalt och Källsalt, ock stundom med Vitriol- och Saltpettersyra. Se Glaubersalt och Nitrum Cubicum.
      Alkali Minerale fås utur åtskillige växter, i synnerhet sådane, som växa vid Hafvet, under namn af Sodasalt, och utbringas nästan på samma sätt somPottaska. Se ordet Sodasalt.
      Med konst erhålles detta Mineralsalt renast, om Koksalt med dubbelt ganska stark Saltpettersyra distilleras, då Saltsyran öfvergår och Residuum, som är Nitrum Cubicum, detoneras med Kolstybbe. Lemningen efter Detonation utlutas, Liqueuren silas at frånskilja Kolstybbet och utdunstas til crystallisation.
      Huru vida Alkali Minerale, efter Hr. Justis påstående, kan sägas mineralisera Metaller, se Mineralisation och Silfvermalm.
      Alkali Volatile är uti sina attractioner svagast och tyckes egenteligen höra til Djurriket, emedan det finnes i alla animaliska delar. Dock erhålles det äfven af många bittra växter, såsom Senap, Pepparrot, Peppar, Ingefära m. fl. hvarvid är märkvärdigt, at Alkan af sådane växter, som gifva Alkali Volatile, innehåller intet Alkali fixum.
      Uti Mineral-riket gifves det med Saltsyra combineradt uti Naturlig Salmiak; Finnes äfven uti några källor, såsom vid London och Franckfurt. Se BergmansSciagr. Regni Min. s. 43. Utomdess får man det af åtskilliga Jordarter, såsom: Då Saltsyra distilleras utur en blandning af Lera och Koksalt, produceras en Salmiak i Retorthalsen: Af Bräntorf och dess Sot: af Alunskiffer och dess Sot: af Orsten och, genom distillation, af Småländske Sjömalmer. Se JärnetsHistoria, s. 249 och följ.
      Caustikt Alkali Volatile är alltid i flytande form, och kan intet crystalliseras, eller bringas til torr form, utan med tilsats af Luftsyra. Således när Alkali Volatile in forma sicca skall distilleras ur Salmiak, måste Krita sättas til; men om ändamålet är at få det caustiskt, eller i flytande form, måste bränd Kalk nyttjas som tilsats.
      Alkali Volatile uplöser några Metaller, såsom: Silfver, Koppar, Kobolt, Nickel och Zink, hvarom ses hvarje Metall särskilt. Utom Såpsjuderier nyttjas eldfasta Alkalier i stort vid Glasmakerier, såsom tilsats at bringa Kiseln, eller Qvartsen, til smältning. Mineraliskt, eller Sodasalt, är härtil i synnerhet tjenligt, såsom mindre benägit för fuktighet. Se Glas.
      Om Alkalier kan vidare läsas Kongl. Vet. Acad. Handl. för åren 1746, 1747, 1756, 1759 oh 1770, samt Hr. Macquers Dict. de Chymie artic. Alcali.

Alkali Minerale, Se Alkali.

Alkali Vegetabile och

Alkalisk Malm, Se Mineralisation och Silfvermalm.

Alkalisk Spat kallas Kalkspaten af Pott, til åtskilnad ifrån de andre Spatarterne. Se Poots Lith. 1. D. s. 15, 47.

Alliage kallas den i mynt tilsatte sämre Metallen. Se Lojering.

Allmänna Bergarten, Petra Ordinaria, kallas den Bergart, hvaraf et Berg eller stort Fält består, antingen den är malmförande, eller ej. Således är allmänna Bergarten uti Sala Grufvefält en gnistrig gråagtig Kalksten; vid Norbergs och vid några de betydligaste Svenska Koppargrufvor, en Skimmerblandad Qvarts, eller Ställstens art, o. s. v.
      De allmänne Bergarterne kunna vara antingen 1:o Uråldrige, som tyckas hafva tilkommit vid Jordklotets danande; eller 2:o Flodslemningar, som fått sin början vid Jordskorpans förstöring genom allmänna, eller särskilta Vattufloder, genom Vattuminskning, Öfversvämningar och Slamning af de på sin tid mjuka Leror och kalkblandade Lerarter. 3:o Torde härtil få räknas VulcaniskaProducter, eller Eldslemningar, som uti många Länder äro ej mindre allmänne och utgöra vidsträckta Bergstracter.
      1:o Til de uråldriga Bergarterne höra: a) De mångfaldige förändringar afGråberg, Gråsten, Saxum, eller Granit, (Se Granit) hvaraf våra fläste Svenska Berg, Hällar, Fjell och förstörde Rösberg bestå, sammansatte antingen afFältspat och Qvarts, eller af dessa tvenne arter med inblandad Skimmer; eller af Qvarts, Fältspat, Skimmer och Hornblende tillika, uti oräkneliga många variationer, efter dessa delars olika mängd, färg, läge och hårdhet, utom hvad främmande ämnens inblandning åstadkommer. Desse allmänne arter öfverflöda förnämligast under Jordklotets Norra del och uti våra Svenska Norra Provincier.
      Til uråldriga, hvilka, likasom Graniten, aldrig visa tecken af Petrificater, eller Flodslemningar, räknas ock
      b) Större delen af sådane Kalkberg, som äro sammansatte af Spatgryn; innehållande ofta Fältspat, Skimmer, Tälgsten, Serpentin, Hornblende, m. m. Sådane äro, til exempel, Kolmårds Marmorbrott, Kalkbergen vid Salberget, Wäster Silfberget, Norbergs Klackberget, uti Upland vid Wattholma och Jökums Kalkbrott vid Dannemora, Pargas Kalkbrott vid Åbo, Ridasjerfvi Kalkbrott i Tavastehus Län, med oändelien flere.
      c) Hit kunna ock föras en stor del Sandstensberg, där grofva Korn äro förenade med en Qvartsartad Gluten, och som komma uti en nära grad til Hälleflintor. Sådane äro Slipstensbrotten i Orsa, de hårde Sandstenshällarne i Mora, Elfdalen, Särna, Lima, Malung; oberäknadt stora Geschieber därav, vilka, såsom lemningar af fasta Berg, finnas omkring Gefle och uti Roslags Skärgården, samt uti Westmanland, Södermanland och Upland, m. m.
      d) Hälleflintbergen, tillika med den grofögde, hårda och rödlätta Fältspaten, til exempel uti Calmare Län omkring Almvik och Westervik; Porphyrbrotten i Elfdalen; den svarta Porphyren ifrån Rekaklitt och den bruna ifrån Hykjeberget, som alla, med många flera, likna en Flinthärdad Sandsten.
      e) Alla vågige, vresige Hornskiffer- Talk- och Tälgstensarter, såsom den Carelska Hornskiffern och den stora Björneborgs Läns Skiffergång, som Hr. Bar. och Landsh. Tilas beskrifvit. Handöhls Tälgstensbrott i Jemtland, Byxberget i Norrberkes Sockn, Tälgstensbrotten i Wahlö Sockn och Upland, samt på Dahlsland m. fl. lära icke heller kunna anses för tidens alster.
      2:o Den andra Glocken af allmänna Bergarter kommer under namn afFlodslemningar, eller Stenhärdningar. Sådane äro all de arter, som finnas uti vissa Floar, Strata, eller Lager, under Jordskorpan, såsom:
      a) Flodlägrig Kalksten, varav något finnes uti Rikets Norra men aldramäst Södra Provincier, såsom: uti Jemtland och Offerdals Sockn, uti Dalarne och Rättviks Sockn; uti Nerike omkring Örebro, och därifrån ned til Askersund; på Öland, uti Östergöthland, och i synnerhet uti Skåne på ganska många ställen. Se vidare Kalksten.
      b) Sandstenar, då de finnas uti fasta Berg, äro väl, likasom Hälleflintor och Porphyrer, räknade til Uråldriga; men då Sansten ligger varvtals, eller uti vissa Floar, öfver Skifferarter och andra Flodslemningar, får den äfven räknas til denna senare Flocken: Likaledes:
      c) Stenhärdade Leror, Fletsmalmer, Skifferarter och Stenkol, som mäst alltid finnas, där Flodlägrig Sandsten och Kalk anträffas, af hvilka alla arter England i synnerhet öfverflödar. Vidare härom ses af Bar. Och Landsh. TILASStenrikets Historia, uti Dess Tal för Kongl. Vet. Acad. 1742.
      Om Berg och Stenarters förhållande i hela Sverige kan underrättelse hämtas af Hr. Bar. Och Landsh. TILAS Utkast til Sveriges Mineral-Historia, beskrifven uti et Tal för Kongl. Vet. Acad. År 1765; om allmänna Bergarterne uti Dalarne och Wäster-Bergslagen se CRONSTEDTS Mineral-Historia för denna orten, tryckt på Tyska, under titel af: Mineral-Geschichte über das Westmanlándische ErtsGebürge. Om Jemtlands Mineral-Historia se Hr. CRONSTEDTS Rön och Anmärkningar uti Kongl. Vet. Acad. Handl. För 1763, s. 268 o. f.; om Mineral-Historien öfver Skaraborgs Län se Kongl. Vet. Acad.  Handl. 1767; om Westgötha Bergen se bemälte Handl. för 1768; om Hällearterne uti Jemtländska Fjellen se Hr. EDELFELTS Minerographiska Observatione uti Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1784 s. 90, och om Skiffergångarne i Finland se Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1780 s. 294.
      3:o. Den tredje arten af allmänna Bergarter, nemligen Vulcaniska Produkter, äro väl här i Riket föga kände, eller synbare; men så mycket mera allmänne öfver alt uti Italien och på många ställen uti Frankriket, Tyskland, på ön Ascension, Otahiti och mångfaldiga utländska orter. Se Hr. FERBERSBriefe aus Welschland och ordet Vulcaner. 
      Om Allmänna Bergarterne på Italienska gränsen uti Alperne, Apenninerne och Vicentiska samt Veroniska Bergen, ses märkvärdige Beskrifningar uti nyssnämnde Hr. Ofver-BergsRådet FERBERS Bref, i synnerhet s. 38 o. f. Desse Berg bestå merendels af en tät Kalksten, hvarutaf flere Lager ligga öfver hvarandra och innehålla en oändlig mängd af petrificerade Skaldjur, Telliter, Ostraciter, Conchylier, Oolither, Ammoniter, m.m. Besynnerligt är, at uti hvarje hvarf finnas olika arter af sådane Petrificater, så at hvad som träffas uti det ena, finnes ej uti det andra hvarfvet, o. s. v. 
      Den öfversta betäckningen på Alpernes Kalkberg kallas Scaglia, och består af en Kalk-Crusta, inmängd med hårda Kisel- och Flintarter af åtskilliga Färgor, hvilka såsom Njurar finnas inströdde. Hr. ARDUINI, som beskrifvit dessa Berg, har, uti Monte di St. Pancrazio, funnit uti denna Scaglia röda, greniga och Corallformiga Flintor. Emot sidan af de Vulcaniska Berget åt Padua, upkomma heta Vatten (Putizzo), som luckta af Svafvellefver. 
      Under dessa Kalkberg visar sig en grå glimmeraktig Lerskiffer til et mägtigt djup, hvarvid uti Aflossning emellan Skiffern och Kalkberget ofta ädla Malmgångar infalla.
      Denne Skifferbädd, som stundom visar sig vågig, räknas af Hr. ARDUINI tilMontes Primarii, och de öfverliggande Kalkbergen til Montes Secundarii, såsom senare tilkomne.
      Under denna Skifferbädd är mycken anledning at tro, det Granit, eller Gråbergsarten, vidtager, som ock framskjuter uti de högre Tyrolske Bergen.
      Montes Tertiarii kallas de mindre Berg och Högder, som senare tilkommit och bestå dels af Lava, dels ock af däruti inblandade Kalkarter, med Petrificater af åtskillige Hafsdjur. Någre af dessa Montes tertiarii äro senare tilkomne och ligga öfver Vulcaniska Producter.
      Mångfaldige sådane märkvärdige Bergarter upräknas uti besmälte Hr. FERBERS Bref, jemte uplysande Anmärkningar, som ändteligen kunna gifva något begrep om Bergens danande i detta Land.
      Allmänne Bergarterne kunna ock indelas uti Malmförande, eller Fyndige, och Ofyndige, eller tomme. Med de förra förstås sådane arter, hvarvid Malmer ofta och hälst äro följacktige. Sådane äro, til exempel, den grosögda, Spatformiga Kalksten, hälst den som svartnar i luft och eld; den hvita, lösa och milda Kalkspaten; den hala, vresiga och mjuka Hornrådan; den lösa och i Gångar strykande Skimmern: den likasom feta och mindre hårda grå, hvita, eller bruna Qvartsen: Skifrige, grå, svarta, eller färgade stenhärdade Lerarter, eller Stenleror; Lösa, mörka och fina Hälleflintor, eller Tyskarnes Hornstein; Gröna och lösa Skörlbergsarter. Dessa och flere dylike kallas i TysklandHoffnungwürdige Bergarten. Til de senare ofyndiga, eller tomma allmänna Bergarter, som sällan eller aldrig, medföra Metalliska Producter, om icke Järnmalmer, kunna räknas grof och hård Granit; grof och röd Fältspat, Hård och grof Hälleflinta, grof Sandsten m.m. Flodlägrig Kalk skulle ock häribland kunna uptagas, om den icke stundom gaf god anvisning på Alunskiffer och Stenkol. Om Bergarters allmänna beskaffenhet se vidare orden Hälleart, Gångberg, Berg, Gångart, Gångsten, Flötser, Gneis, Granit m.fl.

Allmänning kan väl tagas under en vidsträckt bemärkelse; men här förstås med detta ord endast de Skogar, som ligga fjerran ifrån bygda Ägor och icke äro genom Afvittring lagde til Härads- Sockne- eller Bye-Allmänningar, samt således egenteligen tilhöra Kongl. Maj:t och Kronan. Under namn af Krono-Allmänningar förstås ock de, som stå under Kongl. Maj:ts och Riksens Höglofl. Bergs-Collegii vård, enligit Kongl. Maj:ts Förordning af den 19 December 1683, samt kunna efter behof disponeras til ädlare Bergverk, utan afgift, eller til Järnverken emot Recognition, (Se detta ord) hvilka dåRecognitions-Allmänningar kallas.

Alloi, Aloi, betyder i mynt detsamma som Korn, eller finhet. Alliage är dock rätteligen den sämre Metallens myckenhet i mynt, samt Ligatur äfven detsamma. Se Hr. RUNEBERGS Præfidii Tal för Kongl. Vet. Acad. 1760 samt ordet Lojering.

Almagra, eller Almazoren, kallas uti Spanjen en röd Jord, eller Ochra, som af Hr. WALLERIUS föres til Kalkjord, eller Krita. Se WALL. Syst. Min. T.I. s. 31 samt Hr. ALSTRÖMERS Præfidii Tal för Kongl. Vet. Acad. 1770 s. 32.

Almandin, Se Alabandin.

Aloe-Stenkol kallas grofva Stenkol, stora som hufvud, hvilka brukas til Fyrning vid Fyrbåkar.

Alterman kallas vid Tyska Grufvor Stalp, Ras, eller ock med Varp igenfylde Arbetsrum, som, genom Orters drifvande uti gamla Grufvor, stundom emot förmodan kunna anträffas.

Aludel är et Chemiskt Sublimerkäril af ler. Se WALLER. Chem. Phys. 1. Del. s. 43. Sådane Sublimerkäril nyttjas äfven i stort til Quicksilfvers utbringande utur dess Malm.

Alumen Catinum kallas så väl Soda, som Pottaska, men egenteligen kommer Soda under detta namn hos äldre Auctorer.

Alumen Rupeum, eller Alume di Rocca, kallas i allmänhet all den Alun, som utdrages af Bergarter, men i synnerhet den Rommerska, som fås af Alunsten. Se Alunsten.

Alumen Scajolæ, se Alumen Sciffile.

Alumen Sciffile är ett tvetydigt namn, som stundom tillägges en Saltart, stundom åter en Stenart.
      Den Saltarten,s om kommer under detta namn, berättas vara en slags hvittrådig Järnvitriol, som finnes efflorescerad i Ægypten. Se CARTHEUSERSElem. Min. p. 43. 
      Den Stenart, som menas med Alumen Sciffile, är merendels af Gipsnatur.Alumen Scajolæ betyder ock en fjällig Gips och understundom Asbest. Se vidare Skifferalun.

Alun är et mineraliskt och så kalladt ofullkomligt Medelsalt, bestående af Vitriolsyra och renaste Lerjord. Den får heta ofullkomligt Salt därföre, at däruti alltid finnes et öfverskott af Syra, som lätt röjes med Reactionspapper, då Alun uplöses i vatten. Detta öfverskott är intet blott tilfälligt, utan väsenteligit, ty om det med tilsatt Lera förtages, förlorar Saltet både löslighet och smak, och får et helt annat lynne. Aluns bekanta adstringenta sötaktiga smak gör honom lätt känd ifrån andra Salter.
      Alunkan göras lätt med konst genom combination af bägge dess grundämnen, eller då Vitriolsyra slås på Lera, utdunstas och crystalliseras; hvilket likväl intet med vinst i stort kan verkställas. Se SCHEFFERS Chem. Föreläsn. §. 76 och Kongl. Vet. Acad. Handl. 1768 s. 129.
      Alun fordrar til sin Solution vid medelvarma vid pass 15 gångor så mycket vatten; men uplöses däremot med tilhjelp af kokning, i mindre än lika vigt vatten, samt anskjuter vid crystallisering i ordenteliga octaëdriska Crystaller, som snarare äro benägne at med tiden fatescera, än at draga fucktighet åt sig.
      Alun finnes gediegen, men til obetydelig mängd, och sällan annorlunda, än utvittrad på fatescerande Malmer, antingen i form af pulver, eller små dun, i hvilket fall den får heta Alumen plumosum, eller Fjäderalun, med hvilket ord äfven Stenarter kunna menas. Se Fjäderalun.
      Uti en i Jorden til Badhus inrättad byggnad, Le Stuffe di Sant Germano, vidLago d'Agno i Neapel, finnes en nativ Alun på bänkarne uti Badkamrarne, som tillika med murarne i huset äro af en Vulcanisk Tuff, och där varman är emellan 25 a 30 grader, efter REAUMURS Thermometer. Denne Alun visar sig helt ren uti en snöhvit efflorescence, liknande glänsande fiun, och gifver efter en klar uplösning uti vatten ordenteliga Aluncrystaller. Se Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1775 sid. 338.
      Huru denne gediegne Alun tilkommit, förklarar Hr. Professor A. MURRAY, som upptäckt densamma och funnit at Lavan, eller Tuffen, efter Hr. FERBERS gifne anledning, medelst Svafvelångors tilkomst, förvandlas med tiden til verkelig Lera, genom hvilkens uplösning med den därstädes nog känbara Svafvel- och Vitriolsyran uti et fucktigt rum, och med tilhjelp af varmen, en verkelig Alun måste genereras och efflorescera.
      Alumen plumosum berättas eljest förefalla i Ægypten, Sardinien, Spanien, Böhmen och flerestädes, och har stundom visat sig i samma lynne på Alunskiffer ifrån Lappland och Wästergöthland. Ganska sällan träffas den uplöst i Källor och varma Bader. Exempel gifvas likväl i Böhmen och Österbotten. Se BERGMANS Sciagr. R. Min. s. 49.
      Den utur Malmer utbrackte Alun finnes af någre förändringar, i anseende til mer och mindre renhet ifrån främmande inblandningar. I synnerhet ingår Järnet uti den Alun, som tilverkas af Järnhaltige och Kiesige Alunmalmer, eller Skifferarter, (Se ordet Alunskiffer) hvaraf händer, at sådan Alun tillika är Vitriolisk, som uti Färgerier för vissa fina färgor, såsom Cochenille, eller Charlakans färgning m.m. är mindre tjenlig. Således värderas den Alun mäst, som minst är smittad af Järn. Til sådan ren Alun räknas i synnerhet den så kallade Romerska, som är tilverkad af järnfri Alunmalm (se Alunsten) och igenkännes af et ljusrödt och liffärgadt stoft, som medföljer densamma och består af en fin rödlätt Gips. Af dylikt utseende är ock den, som göres vid Grawenhorstiska Fabriquen uti Braunschweig. Ibland de renaste Svenska Alunsorter räknas och den, som kommer från Garphytte Alunverk; särdeles den, som säljes under namn af Romersk Alun. Til de flästa behof, hvartil Alun nyttjas, skadar dock intet den allmänna Aluns ringa järnsmitta, som också lätt röjes med mörk färg, om en Tinctur af Galläplen, gjord med Spiritus Vini, slås til en sådan Aluns uplösning uti vatten.
      Aluns nytta är ganska vidsträckt, så väl uti Medicin, som ock i synnerhet uti Konster och Handtverk, samt uti hvarjehanda hushålds behof.  Vid Färgerier är den högst oumgängelig både til Ylle- och Linnevarors Betning, eller beredning af antaga hvarjehanda färgor. 
      Aluns klarhet gifver Positurmakare anledning at däraf förfärdiga hvarjehanda saker til prydnad, såsom oäckta Pärlor och liknelser af allehanda fruckter och bär, som med färgade Fernissor, eller Vax, öfverdragas.
      Bokbindare och Pappersmakare doppa Papperet uti Alunvatten och torka samt planera det sedan, at Pepperet ej må stöpa, utan tåla bläck.
      Likaledes brukas Alun at befordra gäsning vid Bränvins tilsättning och vid Brödbakning m.m. Med smält Alun kunna Järnkrammel och Stolpar på det starkaste fästas uti Stenar, och Stenarter sammanbindas. Uti Alunsolution i vatten kan uti lindrig varma både Messing, Koppar och Järn betas ganska blanke och rene.
      Om blå bresilja digereras och kokas med Alunsolution, erhålles en mörk och violett Tinctur, som efter silning gifver, med klar tillslagen Pottaskelut, en ömnig fällning af en skön Gredlin färg, som, edulcorerad med hett vatten och torkad, är biståndig at nyttja både med Oljefernissa och Limvatten; flere Färgor at förgia, som på detta sätt præpareras, i synnerhet för Pastellmålningar. HuruKugellack, Karmin, Florentinerlack och Schüttgelb med Alun göras, se WEBERS Chymische Magazin, första Delen s. 243 och följ. samt Dess Afhandling von Fabriquen und Künste. Om Messing uplöses uti Skedvatten och utspädes med en stark Alunsolution, kan en vacker Mineralgrön Färg fällas med klar Pottaskelut, men om Solution är gjord antingen uti Aqua Regis, eller Spiritus Salis, erhålles Bergblått, ljusare eller mörkblåare, efter mängden af Alun.
      Kalksten uti Alun kokad blir på ytan til Gips förvandlad.
      Vid Berlinerblåtts tilverkning utgör den hvita Alunjorden Basis, eller Corpus, uti färgen, och hindrar at den gula Järnjorden fälles af öfverskott på Alkali. Trädverke uti Alunlut indränkt kan svårligen taga eld. Vid Smörkärning hjelper Alun at grädden snart vänder sig til Smör. Tjenar till Skins Betning; utom flere behof i Konster och Handtverk, och utom den myckna nytta, som däraf göres i Medicin, hvilket ej hörer till detta rum.
      100 delar crystalliserad Alun innehålla ungefärligen ren Lera 18, Syra 38 och Vatten 44 delar. Se Hr. Prof. Och Riddarens BERGMANS Opuscula Chem. Tom. 1. pag. 275. samt Direct. SCHEFFERS Chemiska Föreläsningar § 74 o. f. Om Alunds Jord, dels Malmer och Tilverkningssätt se följande ord:Alunjord, Alunmalm, Alunskiffer, Alunsjudning, Alunsten.

Alun-Fat, se Fat.

Alunjord. Därmed förstås den rena och enkla Jord, som, genom fällning med Alkali Fixum, erhålles utur en Alunsolution i vatten, hvilken Jord anses för den renaste Lerjord, hvaraf likasom af Lera, med tilsats af Vitriolsyra en ricktig Alun kan regenereras, och har af Hr. BERGMAN blifvit räknad ibland de fem primitiva Jordarterne, hvilka utgöra grundämnen för många både ädla och allmänna Stenar. Herr BEAUMÈ och flere hafva väl trodt denne Jorden vara Kisel- eller Glasartad på den grund, at Alun kunnat produceras af præpareradt och med Vitriolsyra digereradt rent BergCrystallspulver, hälst då det först blifvit smält med Alkali Fixum och sedan därutur præcipiteradt med fyra; men Hr. SCHEELE har igenom flera rön visat, at med ren Kiseljord ingen Alun kunnat erhållas och at et misstag därutinnan förelupit, i det at en verkelig Lerjord erhållits af sjelfva Digelen, som af Alkali blifvit uplöst. Se Kongl. Vet. Acad. Handl. för år 1776 s. 30. Herr Professor STORR uti Tübingen har vidare undersökt detta ämne, och skall äfven af ren BergCrystall erhållit Alun, ehuru til dess smältning med Alkali blifvit nyttjad en Silfverdigel; men förmenar, at den glasiga Kisel- eller Qvartsjorden genom glödgningar, smältningar med Alkali och under vidare fällning m.m. undergår någon slags förvandling förmedelst Luftfyrans tilkomst, och så vidare, samt at därigenom ändteligen uptäckes någon annan Jordart, som blifvit kallad Bindjord (Binderde) och äfven förmodas vara et grundämne uti Leran, hvarom en lärd Afhandling kan ses uti första stycket af Herr CRELLS Chemiska Annaler för år 1784. Emedlertid och då handgripeligen finnes, at Alun upkommer, när den renaste Leran tracteras, utan vidare omgång, med Vitriolsyra, så tyckes vara det enklaste at kalla den Jorden för Lerjord, som åter genom fällning med Alkali kan skiljas ifrån samma Alun, ehuru den icke äger då mera den seghet som vanlig lera; hvarföre den ock tils vidare får kallas Alunjord. För den aldrasträngaste hetta, som med Blåsrör och Aër purus kunnat åstadkommas, har denne Jorden kunnat smältas allenast i tunna kanter; men uti vanlig hetta, för bläster i Härd, bakas den allenast tilsammans, som en eldfast Lera, utan smältning; är således en tjenlig tilsats för smärre eldfaste kärl. Alunjordens egenskap at til en god del lösas af Alkalisk lut och at fälla åtskilliga vegetabiliska färgor utur Decocter med sådan lut bevisar nogsamt, ibland annat, at den är af en egen Natur och hörer til en ren Lera samt ingalunda kan räknas til Kiseljorden, som icke äger sådan egenskap. Däruti liger ock grunden til det handgreppet at beta Ylle och Siden uti Alun, då de skola antaga färgen af Concionelle, eller Fernbocks Decoct, med mera. Se härom MACQUERS Dictionnaire de Chymie, 2:nd Edit. Artic.Argille och Teinture. Et ännu senare Rön på smältningsvägen, som stadfäster detta, nämnes under ordet Lera.
      Hvad nytta som Alunjorden åstadkommer vid torra färgors beredning, i det den under fällning med Alkali förenar sig både med Mineraliska och Vegetabiliska färgor, som tillika med Alun finnas uti någon uplösning, se Alun. 
      Om ½ lod fint pulveriserad Indigo uplöses genom stark rifning uti en Glasmortel med 2 lod Rectificerad Vitriololja, och en med Alkali utur 8 lod Alun fäld ren och hvit Jord inblandas, medan den ännu är våt, uti förenämnde Indigo Solution, så skall därefter erhållas en blå fast färg, som infrån all skarphet är befriad och som med vatten efter behag kan upblandas, tjenlig til Silkes, Läders och Bens färgning samt til blått Bläck och til målningars Lavering, om Gummi tilsättes. Se Taschenbuch für scheidkünster 1782, s 22.

Alunmalm kallas i allmänhet alla de Jord- och Stenarter, hvarutur Alun kann tilverkas, eller genom vatten utlakas. Sådane Malmer äro Alunskiffer ochAlunsten (Se dessa ord), som efter behörig præparation genom bränning kunna bringas at gifva Alun. Se Alunsjudning. Dessutom finnes Alun
      a) Uti Jordarter. Sådan skall finnas af svart färg vid Freyenwald uti Tyskland, med så mycket Bergfettma, at den brinner i eld med låga;Brunacktig och mindre fet vid Torgau i Sachsen; helt Hvit, Terra Melia kallad, af Ön Melo, där den skall träffas uti vissa Strata i Jorden. Af dessa skall Alun kunna lutas utan bränning. Til denna slags Alunmalm föres äfven det Alunhaltiga Stensmöret (Agarieus Aluminaris), hvilket, såsom en smörig Materia, flyter utur Bergen på några ställen i Siberien, vid regnigt väder, men är mjöligt i torka. Innehåller öfverflödig Vitriolsyra och något Järn, men kan ej bringas til rediga Crystaller. Se BRUNNICHS Mineralogie på Tyska samt ordetStensmör. 
      b) Uti en art af Brändtorf, som bestådt af åtskilliga Vegetabiliers rötter, hvaruti tillika legat nötter och blad af nötbuskar m.m.  samt varit täckt med Jordhvarf och med en Kiesartad hinna, skall äfven Alun funnits vid Helsingborg. Se WALL. Syst. Min.  T. II. s. 33, 34 och K.V.A. Handl. 1767. s 86 och 87.
      c) Uti gamla under Jorden liggande Träd, som genom tidens längd medelst förruttnelse undergått någon förvandling och erhållit en Stenkolsart och olja, tillika med Vitriolsyra, hvartil kommit någon Lerjord, som utgjordt beståndsdelarne för Alund, hvilken sedan, efter behörig præparation, därutur kan lutas och kokas. Detta Alunhaltiga Trädet har den egenskap, at det uti hopar sammanlagt ofvan dag, tager efterhand hetta til sig och kommer uti fullkomlig brand, om det ej med vatten släckes. Finnes på åtskilliga Orter, såsom vid Commodau uti Böhmen, vid Hainfeld i Nedre Österrike, vid Düben uti Sachsen; uti Hessen  vid Weisnar och vid Münden uti Förstendömet Calenberg och flerestädes, hvarest Alun af sådant träd kokas, sedan det uti Luften först brunnit tilsammans. Se därom HENCKELS Pyritol. S. 759; WALL. Syst. Min.Tom. II. s. 38 och VOGELS Pract. Min. Syst. S. 274. Dessutom kan Alun erhållas utur många andra Jord- och Stenarter, där Lera och Vitriolsyra äro tilstädes, men til så liten mängd och med så mycket besvär, at de ej kunna räknas til Alunmalmer. Således uteslutes därifrån: Alunhaltigt Vatten såsom ganska sällsynt, om icke vid Solfatara uti Italien: Svafvelkies: Leror, gemena af alla slag: Gallmejor, med flera, där allenast något spår til Alun kan visas.

Alunpannorkallas vid Alunbruk de inmurade Pannor, hvaruti Luten af Alunmalmer kokas. Se Alunsjudning. 
      Alunpannor brukas vanligen af tvenne sorter, antingen Dubble eller Enkle. Begge sorterne göras af ½ tums tjocka Blyplåtar, som gjutas på fin Sand och lödas tillsammans, så väl uti bottnen som uti alla fyra hörnen. En dubbel Panna är 5 alnar bred, 5 ½ aln lång och 5 ½ qvarter djup. Bör innehålla 3 025 kannor vatten, eller Lut. Brukas mäst vid Andrarums Alunverk. En enkel Pannainnehåller ungefär 1 663 kannor, och är 5 ½ aln lång, 2 ¾ aln bred och 5 ½ qvarter djup. Sådane Halfpannor brukas i synnerhet vid Garphyttan i Nerike, hvarest Alunsjudningen, efter min upfinning, förrättas med sjelfva Skiffern, medelst en därtil lämpad inrättning af Ugnar, som här torde förtjena beskrifvas, hälst Alunsjudning på detta ställe ej på annat sätt låtit sig göra. Pannbottnarne böra då ligga på Hvalsbågar, til undvikande af kostsamma Järnåsar. Vid Andrarum och Lofvers Alunverk, där ved brukas, åtgår til en dubbel Panna 12 lass ved om dygnet. Se Alunsjudning. 
      Där Sjudningen förrättas med Alunskiffer, såsom vid Garphyttan, har efter anstäldt försök befunnits, at til eldningen för en Halfpanna har på 2 dygn och 16 timmar åtgådt 1 Cubique famn Skiffer, som innehåller 18 lass, a 54 Lispund. Således fordras nära 7 lass Skiffer om dygnet, att hålla en sådan Panna uti full kokning; hvaraf kan inhämtas att et lass Skiffer gör härstädes ungefär lika verkan, som et lass ved under Dubbelpannan vid Andrarum; men med så mycket större förmån, som Alun sedan utur samma Skiffer kan utlakas. Huru Ugnen för en sådan Panna är inrättad kan inhämtas af Tab. 1. Fig. 1 och 2.

a, a, & c. Grund- och Utanmuren af Gråsten.
b, b & c. Pannmuren af ordinarie Tegel.
c. Ugnsmynningen, där eldnings-Skiffern inkastas under Pannan, försedd med en Gima och en bottenhäll af Tackjärn. Hålles täpt med järnlucka.
d, d. Fyrugnen, afdelad genom en mellanbalk, hvars Rist, eller botten, består af lösa Järnstänger,lagde på Tackjärns tväråsar p, p.
e. En Tackjärns Gös, lagd längsefter mellanbalken til dess styrka.
f, f & c. Hvalfbågar af enkom slagit eldfast Hvalftegel.
g, g. Tackjärnshällar, ½ tum tjocka, som läggas til en jämn botten på hvalfbågarne.
h. Skorstenspipa til Rökens afförande.
i, i. Tvenne Rökpipor, som gå in uti Skorstenspipan.
k. En lucka på Skorstenen, hvarmedelst starkare, eller svagare Drag kan erhållas, alt efter som den tilslutes, eller öpnas.
l. Askrummet, hvaruti den utbrände Skiffern nedsläppes, och hvarifrån den sedan utföres.
m. Et öpet Hvalf, eller Dragtrumma, under Pannbottnen.
n. Alunpannan af Blyplåtar, som står på Tackjärnshällarne, allenast med en tums tjockt hvarf af fint sålladt torrt ler, emellan Blybottnen och samma hällar.
o, o. Ändarne af en Träram, som omgifver Pannbräddarne.
p, p. Tackjärnsåsar under Riftstängerne.
q. Kranen af Bly, hvarigenom Pannan låssas, eller Alunluten utsläppes.
r. En svarfvad Tapp, som insättes på inre sidan af Pannan.

Alunprof på Malmen tilgår korteligen sålunda, at Skiffern, sönderslagen, rostas i täckt Digel med lindrig eld, til dess han blifvit sackta genomglödgad och lågan af Svaflet upphördt: utlutas i kokhett vatten, så länge han ger någon Alun, glödgas åter 3 a 4 timmar, och utlutas på samma sätt, males sedan något finare, ombrännes och utlutas å nyo med ombytt sjudhett vatten, ända til dess ingen Alunsmak mera kännes. Skiffern bör rostas så länge, at den från svart förvandlar sig till röd altigenom. Alla utlutningar samlas sluteligen, silas, inkokas til hinna och crystalliseras. Se vidare härom Kongl. Vet. Acad. Handl. 1774 sid. 273 och följ. samt SCEFFERS Chemiska Föreläsn.  § 75.

Alunsjudning. Därmed förstås sättet, huru Alun genom Vatten lutas, eller lakas, utur dess Malm, eller utur Alunskiffern, och bringas i form af crystalliseradt Salt. Uti Alunskiffern finnas väl begge detta Saltets grundämnen, nemligen Vitriolsyra och Lera; men Syran kan ej bringas at lösa någon betydande del af Lerjorden, förrän hettan tilkommer och förrän den uti Skiffern innevarande ömniga Bergoljan genom elden blifver utdrifven.
      Den första operation uti denna Processen är således Malmens beredning til Lutning, eller utlakning, genom en art af Kallrostning, eller bränning, hvarunder kan sägas, at detta Saltet tillika produceras, eller upkommer. Den svarta Skiffern, som vanligen innehåller en god del bränbart ämne, behöfver ej mycket bränsle för at sjelf taga brand och få komma i hetta, hvilken ej heller bör vara så stark, at syran tillika utdrifves. Således förrättas bränningen allenast på en slät plan och torr Jordmån, på det viset: at en bäddning af små ved och torrt ris först utbredes och därpå et hvarf af obränd svart Alunskiffer,  ungefär til en fots högd. Däröfver föres et tunnare hvarf, eller Lager, af förut bränd och utlakad röd Skiffer, eller så kallad röd Materia, som ännu uti brottet är svart och således innehåller något Alunämne, jämte det bränbara, som uti första bränningen ej kunnat frånskiljas. Däröfver bredes åter et hvarf obränd Skiffer, något tunnare, som med bränd äfven betäckes, och så vidare, hvarf på hvarf, til 4 a 6 alnars högd, formerande sluteligen en afskuren Pyramid, til 30 a 40 alnars längd samt 10 a 12 alnars bredd uti aflång fyrkant, som sist betäckes med den förut brände och utlakade samt sönderfallna Skiffern, til hettans innehållande. Sedan Skiffer-Rosten sålunda är tillagad, itändes vid ena ändan det underlagde riset, som efterhand sätter den rå Skiffern uti brand, och bränningen skötes och styres med långsam hetta, som en Kolmila, uti några veckor, til dess den slutar röka, eller slocknar af sig sjelf.
      Då Skiffern innehålle så liten bränbar fettma, at den ej förmår tända sig och brinna, måste hvarftals däremellan läggas Risknippor at befordra bränningen, och den Alunmalm, som ej äger något bränbart, såsom den hvita Italienska, måste varsamt brännas med ris eller ved inom upsatte rostmurar. (SeAlunsten). 
      Efter bränningen föres Skiffern på de så kallade Materiæ Kar, som äro fyrkantige Sumpar af starka plank, 9 a 10 alnar långa samt 7 alnar breda, nedbäddade uti mjuk Lera och fyra tilsammans med en däremellan nedsatt så kallad Råluts-Kista. Materiækaren äro, efter vanligheten vid alla Lutgörningar, på bottnen belagde med Trälister, och däröfver glesa bräder, hvarpå Skiffern utbredes. Vatten släppes då på det första karet, tappas, efter 6 timmar, därifrån uti Rålutskistan, och öses därutur på det andra och så på det 3:dje samt ändteligen på det 4:e Rålutskaret, på hvilket sista Kar alltid bör vara nybränd Skiffer. När nu vattnet sålunda utlakat så mycket Alun, at det, efter Lutvigtens indelning, håller 4 a 6 Pence, eller Penningar, kallas det Rålut, och är då kokningsvärdt samt tappas därifrån genom rännor, eller Pipstockar, tilRålutsbrunnen, och, sedan det mästa grumliga satt sig, vidare tilRålutssumparne, som äro nära intil Alunpannorna uti Pannhuset, och hvarifrån  Luten silar sig småningom in uti samma Pannor genom små rännor, så fort Luten under ständig kokning hinner utdunsta.
      När Luten så mycket på et, eller annat dygn, hunnit evaporera, at den kommit til dubbel halt, eller til 10 a 11 Pence, tappas den genom Kranen, eller tapphålet, medelst rännor, uti Svalkaret, at där på några timmar svalna och deponera Slammen, af öfverflödig Lerjord och Järnochra bestående.
      Därifrån rinner, eller öses, den uti de så skallade Saffianskistorne, ellerVäxtbingarne (Se Binge) hvarefter Luten då uti dessa i jorden nedgräfvde svala kistor, efter några dagar, deponerar sin mästa Alun uti små Octaëdriska Crystaller, som sätta sig vid bräddarne och Saffian kallas.
      Den öfverblefvne Moderluten, Muttervatten kallad, öses då därifrån genom rännor och samlas uti Muttervattens Brunnen. Saffian sammanskrapas och bäres uti Vaskhuset, hvarest den sköljes med vatten, hvilket sköljevatten uti dess särskilta Reservoire, eller Sump, förvaras til omkokning.
      När tilräckelig Saffian är samlad, bäres den uti Raffinerpannan, (som är af lika byggnad med Rålutspannorne), upsmältes där med litet tilslagit vatten och med eldning, samt släppes, eller lossas, därifrån genom rännor til Alunfaten(Se Fat, Fatvatten, Fatvattensbrunn), hvarest Alun ändteligen, efter 8 a 9 dygn, växer tilsammans uti en Klimp, och är då brackt til Köpmansvara, at packas i tunnor och afsändas.
      På sådant sätt tilgår korteligen med Alunsjudningen här i Riket och på lika sätt, med några obetydeliga förändringar, uti England vid Whitby uti Yorkshire, allenast med den skilnad, at därstädes tilslås uti den fullkokade Luten i pannan en viss mängd Alkalisk Lut, gjord af Askan efter Hafsörten Tång, Kelpeller Kelplut kallad, tjenande til Järnochrans fällning och öfverflödig syras minskande. Denne Lut kan dock göra mera skada än gagn och är, tillika med inblandning af Urin, onödig. Den Engelske Alunskiffern blifver mera hvit, än röd, efter bränning och lärer således innehålla föga järn.
      Underrättelse om Alun och dess tilverkning, så här i Riket, som annorstädes, samt om dess Malmer, beståndsdelar och nytta, kan i korthet aldrabäst inhämtas af Hr. Prof. Och Ridd. BERGMANS Afhandl. De Confectione Aluminis, uti Opusc. Chem. Vol. I. p. 279 o. f. Ytterligare Anmärkningar om Aluntilverkningen ses af Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1774, s. 273 och följ.
      Huru Alun tilverkas i allmänhet, men förnämligast vid Lüttich, se Hr. MONNETS Traité de la Vitriolisation & de l'Alunation, 2:nd Part, pag. 105, tryckt 1769 i Amsterdam, med Ritningar.
      Vid alla våra Svenska Alunverk brukas nu mera inga Alkaliska nederslag af vatten, Urin eller Pottaska, som altid blifver en onödig kostnad, hälft Järnochran ändå skiljer sig därifrån uti Svalkaret. Huru Alun sjudes med sjelfva Alunskiffern, se Alunskiffer, Alunpanna.

Alunskiffer, Sciftus Aluminofus, Fiffilis, Aluminaris, är en skifrig stenhärdad Lera, mättad med Vitriolsyra, medförande vanligen, til mera eller mindre mängd, en uti Lerjorden indränkt Bergolja,som gör at denne Skiffern alltid visar sig af svart, eller svartbrun färg, och uti elden gifver en stark luckt af Petroleum och Syra tillika, samt brinner stundom med låga, nästan som Stenkol, men lemnar en återstod af lika storlek, som den obrände Skiffern förut ägt och uti samma Form, bestående uti fin och nu mera lös Lera, af mer eller mindre rödlätt färg, alt efter som dess tilfälliga Järnhalt varit större eller mindre. Til utvärtes form brytes den antingen: 1:o Flolägrig med rätklufna skifvor, som med tiden och uti öpen dag än mera, medelst vittring, öpna sig uti tunna blad och antaga emellan Lossnorne en rostfärg af gul Järnochra, som utmärker dess Järnhalt. Emellan Lossnorne, uti fast Klyft, finnas vanligen Intryck af en oändelig mängd Hafskräk, hälst af den så kallade Helmintolithus Paradoxus, som utmärker at denne Skiffer är en Flodslemning. Finnes ock gemenligen tillika med och under en Flolägrig Kalksten, som tillika hyser sådane Petrificater och Snäckors Aftryck. Eller ock 2:o består den af en vågig ochvresig svart Lerskiffer, som vanligen innehåller mindre, eller inga tecken til Petrificater, ej heller visar några märken til Järnhalt med rostiga Lossnor, liknande til skapnaden mera Stenkol, men äger mindre bränbart ämne, än at den uti bränning kan gifva någon låga. Blifver ock efter upglödgning mera grå, än röd.
      1:o. Den förra, eller Rätklufne Alunskiffern, finnes hos oss på åtskilliga orter, där ock Alunsjudningar merendels redan äro därpå inrättade, såsom:
      a) Vid Andrarum uti Skåne, där Aluntilverkningen redan öfver 100:de år varit gångbar. Om denna Skifferns beskaffenhet och brytningsrätt m.m. ses under ordet Materia, som den af Arbetare därstädes kallas. Vidare därom se VON LINNÈS Skånska Resa sid. 120 och följ.
      b) På Öland brytes denne Skiffer, straxt under matjorden, uti Lager, som omväxla med tunna Flötser af Alunskiffer, Sandjord, Orsten, svart Skiffer, åter Orsten uti små stycken med tunna mellanlager af Skiffer, ända til dess en Flolägrig Kalksten möter, hvarunder den bättre Alunskiffern vidtager til 6 alnars djup, hvarom vidare kan läsas Arch. V. LINNÈS Öländska Resa s. 78-80. Denne Alunskiffer öfverföres til Lofvers Alunverk uti Småland at där förbrukas.
      c) Uti Wästergöthland vid Hunneberg och Billingen, dock til mindre mängd under hvarfven af en rödacktig Flokalk.
      d) Uti Medelpad och Brunflo Pastorat skall ock finnas ömnig Alunskiffer, som Landsh. HJERNE anmärkt. Den är beskrifven i Svenska Bibliothequets första Band, 2:dra Del, sid. 252.
      e) På Rödön uti Jemtland samt vid Sagatojerfvi i Torneå Lappmark, som af BROMELL nämnes uti dess Mineral. Cap. 2. §. 3. men mindre bekanta och ännu onyttjade.
      f) Uti Nerike och Tysslinge Socken brytes et mägtigt Lager af denna sort Alunskiffer, vid foten af et fast och vidsträckt Kalkberg samt dels under sjelfva Matjorden, dels ock under en Flolägrig Kalkbädd samt uti en stor Ås, som sträcker sig til 3 a 4 mils längd emot Askersund, följande den här varande stora Landtryggen af Sevebergen och visar sig på flere ställen i dagen. Af denna Skiffer sjudes nu mera Alun, förnämligast uti de Pannor, som blifvit inrättade vid sjelfva Alunbrotten. Se Alunpanna.
      2:do. Den andra sorten, eller Vågig Alunskiffer, kilformig med glänsande ytor, liknande Stenkol, som ej befunnits innehålla något betydande Järn, visar sig uti Jemtland och Näs Socken vid stranden af Sjön Näkten, och omtalas uti CRONSTEDTS Mineral-Historia om Jemtland. Se Kongl. Vet. Acad. Handl. 1763, s. 282.
      3:o. Af tilfälliga främmande arter, som vanligen åtfölja Alunskiffern,utom de nämnde Petrficater och Aftryck, kunna märkas:
      a) Orsten uti större och mindre, platta, runda och limpformiga stycken, svartbrun och af Spatig sammansättning, som, uti Nerikes- och Tysslinge Alunbrott, ligga klumpe- och hvarftals uti Skiffern, af 1 a 2 alnars tvärlinea. De mindre vid Andrarum och på Öland kallas Svartbollar, hvilka uti elden kastade smälla sönder med en stark knall. Däraf kan dock en hvit Kalk brännas.
      b) Lefversten, Lapis Hepaticus, som är en af Vitriolsyra mera mättad Kalk, duger ej til bränning. Se Lefversten.
      c) Ådror och Fläckar af hvit Kalkspat, som vid Andrarum Materiæmoderkallas.
      d) Svafvelkies, dels uti runda, eller ovala bollar, med inuti til Centrum covergerande strålar; dels uti små tärningar; eler ock uti Octaëdriska, eller mångkantiga, Crystaller och gnistror uti Skiffern instänkt. Sådane bidraga mycket til denna Skifferns starka Vitrioliska halt, tillika med Alun.
      e) Angefloger af Selenitiske, Strålige, eller stjernformige, platta Crystaller emellan Skifferlameller, som af några hållas för gediegen Alun, eller Alumen Sciffile, men äro ej annat än Gips.
      Vidare om de arter, hvaraf Alun sjudes på utländska Orter, som ej alla höra til Skifferslägtet, se Alunmalm, Alunsten. Huru Alun utbringas, seAlunsjudning. Om Alunskiffer uti Wästgöthabergen, se Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1768, s. 330.
      Ibland de bättre sorter af vår Svenska Alunskiffer och minst järnhaltiga, kan räknas den, som nu brukas vid Garphytte Alunverk uti Nerike, och bytes ¼ mil därifrån vid Latorp uti Tysslinge Socken til stor ömnighet; varande af den egenskap, at han tillika tjenar til bränsle för Sjudningen, under Alunpannorna, hvarigenom besparing uti den kostbara Skogen fullkomligen vinnes. Denne förmån at bruka Skiffer vid Alunsjudningen lyckas dock icke annorlunda, än uti Ugnar af en särskilt byggnad, som år 1770 af mig inrättades och nu mera nyttjas med den fördel, at sedan det mästa bränbara af Skiffern under Alunpannan med stark flamma utbrunnit, föres den på Materiæ-Karen och Alun lakas därutur, likasom af den öfriga Alunmalmen, hvilken brännes på Fyrerne. Genom Deistillation uti JärnRetort har denne Skiffer befunnits gifva: 
      1:o. Vid lindrig hetta et tämmeligen klart vatten, ungefär til 5 proCent, som lucktade och smakade af Alkali Volatile: Fräste med Oleum Vitrioli och fälde litet järn utur uplösning i ättika med svart färg.
      2:o. Vid något starkare hetta viste sig litet af et klart liquidum, som likt en olja flöt uti ränder och blandade sig in uti vattnet.
      3:o. Då hettan mera ökades, kom ömnig rök, som ändteligen gaf en brun bränbar olja til 4 proCent, hvilken flöt på det öfvergångna vattnet helt quick och tunn. Befans vara af lika beskaffenhet som Bernstensolja, hvaruti något Svafvel blifvit uplöft. Itänd brann ganska häftigt. Stelnade något uti Vitriolsyra och blef svart med Järnsolution.
      4:o. Et hvitt flygtigt Slat, som til liten del uti sina Flores sublimerade sig uti halten af Recipienten och var af lika förhållande med Bernstenssalt. 
      Då Skiffern brännes uti öpen eld, och uti Ugnar med Rörgångar inrättade, erhålles däraf ganska ömnigt den aldrabästa Kimrök, som, med Limvatten præparerad, gifver et godt Tousch och med bränd Skiffer samt Kalk blandad tjenar til et uti vatten hårdnande Cement, samt är för öfrigit den aldrabeständigaste Svärta, både til Olje- och Vattenfärg.
      Den brände Skiffern af blekröd färg är nu allmänt befunnen lika god, som Terra Pouzzolana med Kalk uti Slussmurningar. Se Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1773. s. 2 och 4.
      Af denna Skiffer erhålles ock vid aktsam præparation en järnfri Alun, mäst lika med den Romerska.
      Den Jemtländska Alunskiffern, såsom aldeles Järnfri, tyckes dock häruti hafva företräde, ehuru den för obeqväm belägenhet ej kan nyttjas.
      Om Alunskiffer och Malmer se vidare BERGMANS Opusc. Chem. V. I. s. 291 och följ.

Alunsten, Hvit Alunmalm, kallas den Bergmalm, hvaraf den Romerska Alun, eller så kallade Alume di Rocca, tilverkas.
      Denne hvita Alunmalm brytes i synnerhet vid Tolsa uti Italien, och börjar visa sig uti hvita ganska höga lerartade Berg på vägen ifrån Civita Veccia, af hvilka en del också äro verkelige Kalkberg, eller ock med mer, eller mindre Lera blandade.
      Sjelfva Alunmalmen är en med Vitriolsyra genomstöpt och stenhärdad Lera, dels hvitgrå, dels ock Krithvit, ganska tät och tämmeligen hård; dock så at den kan skafvas med knif til et lerartadt pulver, hvilket icke gäser med syror, emedan Stenarten är förut mättad med Vitriolsyra af Naturen och innehåller aldeles ingen Kalk, mera än det, som under Aluns tillverkning kan frånskiljas uti Selenitisk form. Här finnes dock en Krithvit Lera uti några Stenklyfter; Äfven blågrå med hvita fläckar, där Syran förmått utdraga den mörka färgen.
      Sjelfva Alunbergen äro ganska höga och branta Klippor, på hvilkas väggar Arbetarne med rep låta på små Lafvar nedhissa sig, där de finna beqvämligt at inbårra Bergskott, som laddas samt påtändas, sedan Båraren upkommit, allenast med små brinnande knippor af torkadt löf, som Arbetarne af öfning veta at behändigt kasta på hvarje Skott.
      Uti dessa Alunberg visa sig Qvartsgångar, som til 3 a 4 tums mägtighet, här och där sätta lodrätt ner igenom Alunstenen. På några ställen uti Alunsten visar sig en röd inblandning af Colcothar Vitrioli, eller Crocus Martis, hvaraf fläckige stycken finnas, som likna en röd och hvit marmorerad tvål. 
      Den vundne Alunsten brännes uti 4 a 5 alnars höga Ugnar, liknande en med spetsen nedvänd Conus Truncatus, uti hvars botten frst lägges ved och därpå Alunsten. Veden antändes genom et fyrkantigt hål, och då den på 3 a 4 timmar utbrunnit, så är också Alunsten fullbränd och föres därifrån en Italiensk mil til Pannhuset. Utlakas först med vatten, efter vanligheten, uti stora i Jorden nedgrafne Trädkistor och Luten ledes därifrån uti Lutkaren, at deponera dess Slam, hvarefter det klara med två rännor släppes uti de i Pannhuset stående Blypannor, at genom kokning concentreras, hvarvid något Urin och Kalk tilsättes. Ifrån pannorne släppes Luten, efter fulländad kokning, uti Kylfat af trä, eller uti de hos oss så kallade Växtbingar, sedan den uti Svalkar förut deponerat en rödlätt Selenit. Uti bemälte Kylfat crystalliserar sig då Alun på väggarne, merendels hvit, men til någon del också rödlätt. Se Hr. FERBERSBriefe aus Welschland, sid. 242 och följ.
      Vid Chemisk undersökning har denne Tolsiske Alunsten, vid Calcination uti elden, funnits gifva någon Svafvelluckt och förloradt 43 proCent uti tyngden; Refiduum, 57 delar, har innehållit 35 Ler och 22 Kiseljord. Det flygtiga har bestådt af rent Svafvel, utan at innehålla något uplöst Järn. Den är således intet Kiesartad, eller Vitriolisk, som den allmänna Alunskiffern. Den rödlätta färgen är likväl af en art calcinerad järnjord. Mera härom se BERGMANSOpulsc. Chem. Vol. III. s. 270.

Aluta Montana kallas Bergläder.

Alvarmo betyder hos VON LINNÈ och andra en Kalkjord, som är upblandad med litet Lera, Sand, eller Mo. Den har sitt namn af Alvaren, eller inre delen af Öland, hvarest den finnes.
      Alvarmo kallar Hr. CRONSTEDT en gemen Rödlera, som finnes vid Kinnekulle. Se CRONSTEDTS Min. s. 83.

Alvarsten kallas i synnerhet, den dels grå och dels rödlätta flolägriga och täta Kalksten, som finnes på den så kallade Alvaren, eller inre delen af Öland och är allmänt känd under namn af Ölands Golfsten, eller Tälgsten. Består af en lerblandad Kalk och är således ej den bästa til Kalkbränning. Träffas på många orter här i Riket, såsom i Öster- och Wästergöthland, vid Kinnekulle,uti Nerike och på Frösön i Jemtland.

Alveoli kallas et slags Orthoceratiter, eller Stenvandling af Snäckor, eller Skaldjur, när omkring Stenen intet är något Skal. Är ock en art Belemnit. Se WALLERII Syst. Min. T. II. s. 471, 473, 474, och VOGELS Pract. Min. Syst. s. 217. Äro således rätteligen intet annat än Stenfyllningar uti Snäckor och Skaldjur, där Stenämnet intagit Maskens, eller Djurets rum. I anledning hvaraf någre kommit på den tankan, at Snäckmaskar, eller Sniglar, tilsammans brukade med fint Kalkmjöl, skulle gifva det starkaste petrificerande Ämne, och sålunda föreskrifvit at til Vattencement vid Slussbyggnader bruka en sådan blandning.

Amaldin, se Alabandin.

Amalgamation kallas Metallernes uplösning uti Qvicksilfver. Detta kan låta sig göra, antingen på våta vägen, då vissa Metaller, såsom Guld och Silfver, fällas utur deras uplösningar med denna Metall; eller ock på torra vägen, då Metallerne i form af fina particlar gnidas uti Glas- eller Järnmortel, eller uti särskilta därtil inrättade Amalgamerqvarnar, til dess de med Qvicksilfret blifva uplöste, eller förenade.
      Qvicksilfver uplöser mäst alla både hela och halfva Metaller, då de äro väl rena, uti tunna lameller, eller utur deras uplösningsmedel fälde uti metallisk form, eller med hvarandra, (men icke med Alkaliska Salter) och går med dem til en smörlik consistence, som Amalgama kallas. Härifrån undantagas dockJärn, Magnesium, Kobolt och Nickel, som icke kunna med Qvicksilfver fullkomligen amalgameras. Guldet förenar sig därmed villigt, hälst om det är uti tunna blad, eller fäldt med Jrnvitriol, och om 4 a 6 gångor så mycket Qvicksilfver slås til det uti ren Digel glödgande Guldet, som med vatten sedan rifves uti Glas- eller Järnmortel, dåd et får heta malit Guld. Platina amalgameras genom malning uti Glasmortel med Vatten, om litet Saltsyra slås därtil. De öfrige hela Metallerne amalgameras på lika sätt genom malning ensamt. Metaller, som  smälta för, eller uti Glödgningshetta, såsom Bly, Tenn, Vismut och Zink, amalgameras äfven lätteligen och med misnta tilsats af Qvicksilfver, om det slås därtil, då de äro uti Smältningsgraden. Desse Metaller lösas villigast, därnäst Guld, så Silfver och sedan Koppar. Med Regulus Antimonii Martialis låter det sig göra med väl uphettadt Qvicksilfver.
      Amalgamering har i lång tid varit nyttjad förnämligast vid Bergsverk, at därmed utur sådane bokade och vaskade Malmer, eller Slieger, som innehålla fina Blad, Flagor, eller Korn, af gedieget Guld och Silfver, uphämta och uti Qvicksilfvret indränka, eller uplösa, dessa Metaller, samt på det sättet skilja dem ifrån Bergarter; äfvensom Guld och Silfver befrias ifrån andra Metaller uti vissa Kratser genom Amalgamation, om de oädle Metallerne först uti calcination bringas til Kalker, som af Qvicksilfret intet lösas. Se Kongl. Vet. Acad. Handl. 1752. s. 245. Huru detta tilgår uti särskilta därtil af gutit Järn förfärdigade Amalgamerqvarnar, ses af SCHLÜTERS Hüttenverk, sid. 211, 212 och följ.; VOGELS Practisches Mineral. Syst. s. 422; jämnväl uti CRAMERSMetallurgie, I Del, sid. 150 samt uti BergsR. VON ENGESTRÖMS Laborat. Chymic. 2:dra stycket. s. 89. Under orden Guldtilverkning och Qvickqvarnfinnes det äfven i korthet anfördt. På hvad sätt Afterns Amalgamation förrättas vid Kungsberg i Norige, ses af Herr BergsRådet VON SWABS  Beskrifning om Norska Bergsverken i mscr.
      Af den grund, at Guld och Silfver icke kunna sägas vara uti Kalkform af mineraliserande ämnen uplöste, utan befinnas i Naturen Metalliske och allenast såsom fina och för ögat aldeles omärkelige Particlar uti andra främmande arter, Mineralier och oädla Metalliska Kalker invecklade, samt behöfva til deras Metalliska lynnes erhållande allenast en viss grad af hetta, utan Kolens omedelbara vidrörande, som för de oädla Metallernes Reduction är oundvikeligit; har sedermera funnits möjeligit, at utvidga den redan nämnde Amalgamerings-Processen ti et mycket vidsrtäcktare bruk, eller at använda den til flera slags Malmer än de, som innehålla Guldet och Silfret i synlig gediegen Form, i det desse ädla Metallers oändeligt fina Particlar, genom Amalgamation med Qvicksilfver, kunna uplösas och utdragas, allenast de ämnen, hvaruti de äro inhyste, eller invecklade, blifva först genom Mechaniska Inrättningar til pulver fördelte, och tillika på Chemiska vägen, medelst etsande Medel, så förstörde och brackte uti Kalkform, at de vidare ej kunna hafva något sammanhang, eller någon intim förening, med de ädla Metallernes finaste delar, hvilka befinnas uti et Metalliskt tilstånd och sålunda skickelige at indränkas, eller uplösas, uti Qvicksilfret. At åstadkomma denna upplösning måste först en lindrig Calcinationshetta komma til hjelp, jemte tilsats at sådane lättfångne ämnen, som icke allenast förkalka de oädla Metallerna, eller underhjelpa de flygtigas afgång, utan och bibehålla, eller åstadkomma, en blank yta så väl på de lösblefne  ädla Metalldoften, som på Qvicksilfrets Particlar, at de kunna under en tjenlig sammanrifning af hvarandra attraheras. Den tjenligaste och föga kostsamma tilsats för detta ändamål har i synnerhet det allmänna Koksaltet funnits vara, hvars Syra blifver lös genom den uti de flästa Malmer varande Svafvel- eller Vitriolsyran och sålunda utgör det bästa etsande Medel, både för de oädle Metallers Calcination och för Qvicksilfrets samt de ädla Metallernes anqvickande. Dessa och många flera Chemiska grunder, tagne så väl af Metallernes, som deras medföljande främmande Ämnens och äfven deras Uplösningsmedels egenskaper, har Kejserlige HofRådet VON BORN ganska omständeligen och grundligt utfördt uti dess 1786 tryckte förträffeliga Arbete: Ueber das Anquicken der Gold- und Silberhaltigen Erze, Rohsteine, Scharzkupfer und Hüttenspeisen, hvarjemte tillika anföras de säkraste beskrifningar öfver både gamla och nyare Amalgamations-Processer, som brukas vid Spanska Guld- och Silfververken uti Södra America. För öfrigit finnes här det nu mera förbättrade Amalagamationssättet, såsom det uti Ungern vid de större Verken med mycket förmon och besparing både uti Arbetstid och Kolåtgång blifvit verkstäldt, på det tydeligaste beskrifvit, med alla därtil hörande Calcinerugnar, Amalgamationsmachier och Inrättningar.
      Hela Amalgamations-Processen i stort består uti fljande Arbeten, nemligen:
      a) Malmernas Bokning, Malning och Sicktning.
      b) Rostning i tjenliga Calcinerugnar, med tilsats af Koksalt.
      c) Amalgamation, eller sammanrifning med Qvicksilfver uti Kopparkettlar under kokhett vatten.
      d) Amalgamets Vaskning och rening
      e) Qvicksilfrets utprässande.
      f) Det prässade Amalgamets upglödgning.
      g) Det utprässade Qvicksilfrets Distillation.
      h) Det glödgade Amalgamets Finering.
      i) Återstodens tilgodogörande, så vida den är Silfverhaltig.
      Ytterligare Anmärkningar om denna Amalgamations-Process och öfvertygande Bevis om den betydande Vinst, som härigenom kan erhållas uti besparing af Skog, Tid och Arbetslöner m.m. ses så väl af Herr Öfver-BergsRådet FERBERS nyligen, eller år 1787, utkomne Nachricht von dem Anquicken der Gold- und Silberrhaltigen Erze, Kupfersteine und Speisen in Ungarn und Böhmen m.m. som ock af en annan, äfven år 1787, i Leipzig och Wien utgifven Afhandling, under Titel: Ist es vortheilhaster die Silberhaltigen Erze und Schmelzhüttenprodukte anzuquicken, als sie zu schmelzen? Häruti erkännes Amalgamation som en ostridig förmon genom särskilta yttranden, eller Svar, af åtskilliga berömde Metallurgi ifrån flera orter, nemligen Herrar VON CHAPRENTIER, d'ELHUYAR, FERBER, HAWKINS, VON TREBRA, och WEBER, hvilka närvarande haft tilfälle at se denna Process i stort verkställas och grunda sitt omdöme, eller bifall, uppå en noga undersökning och kännedom af alla omständigheter, som uti en fullständig jämnförelse emellan denna och vanliga Smältnings-Processen böra i agttagas. At förtaga all frucktan, som i afseende uppå det för Människor skadeliga Qvicksilfrets handterande kunde upkomma, tilläger Bergs- och Kammar-Medicus i Schemnitz, Herr Doctor HOFFINGER, sin försäkran, at denne slags Amalgamation, där Qvisksilfret föga behöfver vidröras, för Arbetarnes hälsa är långt mindre skadelig, än de eljest brukelige Smältningar.
      I öfrigit bör så mycket mindre någon tvekan om denna Uptäckts vidsträckta nytta och tillämpning hädanefter kunna gifvas, som Herr HofRådet VON BORN äfven är redan syslosatt at utarbeta en särskilt Plan, hvarefter Blyrika Silfvermalmer med mycken lätthet och nytta kunna Amalgameras, at ingen svårighet i afseende på sådane Malmer må upkomma, som med dem vid det först påfundne Amalgamationssättet eljest kunde hafva rum. Se den sistnämde Afhandling s. 118. Genom den af Herr VON BORN gjorde förbättring skall vid detta Arbetssätt ej mera än 1 ½, eller högst 2 lod Qvicksilfver på hvarje mark Silfver gå förlorade, hvaremot förlusten vid Wäst-Indiska Silfververken räknas til 30 lod på hvarje mark därmed utbrackt Silfver.
      Af Guldsmeder och Metallarbetare nyttjas Guldamalgama til Förgyllningar, eller ytans öfverdragande med en Guldhinna, på Silfver, Koppar, Messing, Pinschback och Järn, sedan de förut, genom tillämpning af et tjenligt Qvickvatten, blifvit anqvickade, eller med Qvicksilfver öfverdragne (SeQvickvatten och Förgyllning), men med Silfveramalgama kan ingen Försilfring göras.
      Med Qvicksilfver fästes ock Tennfolium på Spegelglas, i det Folium först utbredes på glaset och Qvicksilfver slås däröfver, som med Tennet straxt utgör et Amalgame, hvilket fäster sig vid Glaset, då Qvicksilfret genom prässning tryckes därifrån.
      Utur Amalgama kan Guld, Silfver och Koppar åter skiljas ifrån Qvicksilfret, allenast medelst tryckning genom Sämskläder, eller ock genom afrökning öfver eld; men Vismut, Tenn, Bly och Zink kunna på det sättet intet, eller föga skiljas därifrån, utan måste då Qvicksilfret afsöndras genom Distillation med tilsatt Järnfilspån; eller ock måste Amalgamet först förenas med Svafvel til enÆtiops, eller hälst til Cinnober, och sedan distilleras med Järn, Alkalli, eller osläckt Kalk, samt vidare prässas genom läder, då det blifver fullkomligen rent ifrån alla Metalliska inblandningar och ifrån all smuts.

Amandole kallas en gröngul Cellulös Marmor med hvita fläckar, liknande en Bikaka. Innehåller 1/5:del Skiffer, som gör dess kistformiga utseende, jemte litet Järn. Se KIRWANS Mineralogie, s. 58.

Amausum, Smält-glas, Se Emaille.

Amazonstenar, se Jade.

Ambar är det samma som Ambra.

Ambra är et bituminöst och antändeligt ämne, af consistence nästan som vax, smälter vid lindrig hetta, och gifver en behagelig luckt, i synnerhet då den brinner.
      Undner namnet Ambra innebegripes också Bernsten, men med tilnamn afAmbra Flava, eller Citrina, til skilnad ifrån Ambra Grisea, som är rätt Ambra och kallas så för sin grå färg.
      Ambra finnes vid Indiska hafvens stranderr, såsom vid Madagaskar, Sumatra, Moluckiska Öarne, Æthiopiska Kusten och flerestädes, simmande på vattnet uti större, eller mindre stycken, som stundom gå til 100 Skålpunds vigt och därutöfver. Se VOGELS Pract. Min. Syst.  s. 331. m.fl. Den fås af åtskillig godhet och färg, och anses den grå vara bäst, men den svarta sämst. Eljest gifvas flere Variationer, såsom hvit, gulacktig, brun och strimig, ellerfläckig Ambra. Se vidare uti detta ämne NEUMANS utförliga Afhandling om Ambra; hvilken Auctor äfven bevist, at Ambra til sin sammansättning är lika med Bernsten, bestående af Olja, surt Salt och litet Vatten; men i anseende til egenskaper däruti skiljacktig: at Ambra intet har någon glans, eller genomskinlighet: at den i varma är så lättflytande, at den intet allenast smälter i hett vatten, utan ock mjuknar i en varm hand, och at den uti elden lemnar mycket mindre kolacktigt Residuum, än Bernsten. At Ambra håller således långt mera Olja, följer både af dess Analysis och förstnämde förhållande.
      Ambra, såsom ganska dyrbar, plägar eftergöras och förfalskas; hvilket bedrägeri likväl röjes genom dels luckt och öfriga egenskaper. Den nyttjas i synnerhet til vällucktande Præparater, men har tillika blifvit brukad i Medicin, hvarom ses i Hr. MACQUERS Dict. de Chymie under ordet Ambre.
      Ambra räknas af Mineraloger enhälligt til Bergfettmor; ehuru ännu intet med säkerhet är afgjordt, ifrån hvilketdera Naturens Rike den leder sitt ursprung. Flere påstå, at den hör til Växt-Riket, och någre föra den til Djur-Riket. Hr. D'AUBLET, en senare Fransysk Författare, försäkrar at Ambra Grisea intet är annat, än en torkad och tilhårdnad Saft af et Träd, som växer i Landet Gujana i Södra Amerika och kallas Cuma; ifrån hvilket träd Ambran uti små stycken föres af regnet ned i Floderna. Sådane stycken hafva blifvit undersökte samt til luckt och egenskaper befundne  lika med vanlig Ambra; flere Auctorers anledningar härtil at förtiga. Se BERGMANS Sciagr. Regni. Min. s. 95.

Ambult, Se Städ.

Amerfordiske Diamanter föregifvas vara genomskinlige Kislar, hårdare än Qvarts, eller QvartsCrystalle, som finnas vid Amerford uti Provincen Utrecht i Holland. De slipas som Diamanter, eller Böhmiske Stenar, men torde dock snarare vara en ofärgad klar Qvarts.

Amethist heter en ädel sten, hvars kännemärke är at hafva en violett eller af violett och purpur blandad färg; och hvilken, i anseende til hårdhet och olika skönhet i färg, är at så åtskilligt slag, at den stundom är jämngod med Rubin och ofta intet annat än en färgad BergCrystall. Den förra är i synnerhetÖsterländsk och den senare Wästerländsk.
      Österländsk Amethist, af ägta slag, är intet annat, än en violett Rubin, emedan den har samma hårdhet och samma förmåga at lysa med eldsken, som annan Rubin Af denna grund får ock en Rubin af violett färg ofta heta Orientalisk Amethist. Sådane Amethister äga en utmärkt skönhet och glans, men äro ganska sällsynte. Andra Amethister gifvas ock ifrån Ost-Indien och Ön Ceylon, som blott äro BergCrystaller och ej hafva större hårdhet än de: men utom dess händer ofta, at Saphirer få namn af Orientaliske Amethister, när de hafva sådan färg. De förstnämde och dyrbaraste Amethister förtjena at skattas til lika värde med Rubiner. Amethisterne på Ön Ceylon äro BergCrystaller, af mörkare eller blekare violett färg, och stundom så bleke, at nästan ingen färg synes. De fås stundom stora som en Valnöt, men merendels helt små; antingen rundade, eller af irregulier figur, med djupa Intryckningar samt brutne på alla sidor, eller ock i sexkantig skapnad med en sexkantig spets. Ju mer färgen i dem är faturerad, desto mer kallas de mogne; och tvärtom omogne, dess mer de äro bleke. Brukas i synnerhet at däraf slipa åtskilliga slags Knappar. Om alla dessa slag se vidare Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1768 s. 67, 71, 74; för 1775, s. 332 och för 1784, s. 73, samt Hr. DUTENS Abb. von Edelsteinen, tryckt 1779, s. 59 och följ.
      Wästerländsk Amethist har sexsidig figur och är alltid en BergCrystall. Den antager en skön politur och värderas mycket, när den är rätt vacker. Finnes af flera Nüanser med sköna färgor, som mer eller mindre draga i blått, eller rödt; men den allmännaste är violett. Ifrån Carthagena i Spanien fås en annan art Amethist, som är violett med blandning af Purpurfärg; men är mera sällsynt och den vackraste, näst intil Orientalisk. Eljest förefalla Amethister i Tyskland, Böhmen, Spanien och Auvergne, sittande i Qvarts, och vid Dannemora här i Sverige. Se Hr. DUTENS von Edelsteinen s. 61.
      Herr D'ARCET har gjordt försök, så väl med en slags Amethist ifrån Ost-Indien, som en annan ifrån Auvergne, och funnit at begge förlorat sin färg i elden; allenast med den skilnad, at den första blef aldeles ofärgad klar, men den senare matt och dunkel. Se D'ARCETS  2:nd Mem. Sur l'action d'un Feu egal, violent, s. 127 och 135.

Amethist-Fluss, Pseudo-Amethistus, Fluor Amethistinus, kalas så väl de blekare, mindre rene och klare Amethister (Se CRONSTEDTS Min. s. 48) som ock en violett Flusspat samt äfven en Glas-Fluss af lika färg. Se Glas-Fluss.

Amethistizontas, eller Carbunculus Amethistizontas, betyder hos PLINIUS de vackraste Granater. Se BOËTIUS DE BOOT s. 141, 153.

Amiant, Se Asbest och Berglin.

Ammites,  Se Hammites.

Ammochrysus kallas den Guldfärgade Skimmer, som pulveriserad brukas till Strösand. Den gula färgen får Skimmern, dels efter bränning, då han förut är svart, dels har han den naturlig, såsom ifrån Högforss och Garpenberg. Kallas äfven gul Glittersand. Se WALL. Syst. Min.  T.I. s. 370.

Ammoniacum Sal,  Se Salmiak.

Ammoniter, eller Ammons Horn, Se Cornu Ammonis.

Amorphi kalla Mineraloger de Stenarter, som äro utan viss Figur.

Ampelites kallas af några en Lerartad Bergbecksjord, som brinner i eld med bitumineus luckt. Se WALL. Syst. Min. T. II. s. 97. Men ofta förstås med Ampelites en art Stenkol, som uti England kalas Cannel-Coal. De äro mycket täte, hårde och glänsande och fås ifrån Leicester Shire. Utaf dem slipas och poleras de allmänt bekante Stenkolsknapparne. Äro egenteligen ej annat än en fin så kallad Kolm, som äfven finnes uti Latorps Alunskiffer vid Garphyttan uti Nerike samt vid Boserups Stenkols Grufva i Skåne. Hos några menas äfven med Ampelites en art Alunhaltig, Kiesig och med Magnesia blandad Lerjord, af skifrig, eller bladig sammansättning, som finnes uti Burgundien. Se KIRWANSMineralogie, i tysk öfversättning, s. 211.

Amphibiolithus kallas Stenvandlingar af Amphibier, som likväl ej ofta förefalla. Förstenade Grodor, Ormar och Paddhufvud, hafva dock blifvit träffade vid Glaris; och stundom Aftryck af Ödlor vid Meinungen och Eisenach. I Thüringen och flerstädes hafva Benrangel af Krokodiler blifvit uptagne. Hela Skyldpaddor äro äfven fundne, dels i Sandsten vid Berlingen, dels i Benrangel vid Glaris. Se vidare WALL. Syst. Min. T. II. s. 547 och följ. samt BERGMANS Verlds-Beskr.I. B. s. 275 och 276.

Amygdaloides, Mandelsten, kallas så väl en figurerad lös Sten, som liknar Mangdel, som ock en sammansatt Hälleart. Se Mandelsten och WALLER.Syst. Min. T. II. s. 406.

Anacardites kallas en figurerad Sten, skapad som Anacardium, en slags utländsk Fruckt, som växer vid Eldsprutande Bergen.

Anbrott. Stå för Anbrott säges den Malm, som är blottad och står öpen för ögonen i en Grufva. Anbrott kallas ock stället, hvarest det arbetas. Friskt Anbrott på en Sten kallas, då den ej är anlupen af Solen, sotig eller smutsig, utan nyss afslagen.

And-Rum har vid Stora Kopparberget blifvit kallad en Ort, Sänkning, eller Trumma, som genomdrifves för Väderväxling.

Androdamas, eller Androas, har åtskilliga bemärkelser, hvarom se POTTSLith.  2. D. s. 38, 43, 44, 45. I synnerhet tyckes härmed böra förstås en Flusspat. Dock tages detta ord hos Hr. WALLERIUS för en klar Kalkspat af åtskillig färg. Se Dess Syst. Min. s. 139 och 140. Merendels förekommer Dubbelspaten under detta namn.

Andræas-Kors  sägas tvenne Gångar göra, då de stryka, eller skära, öfver hvarannan i form af et X.

Anfahl kallas et stycke träd, som ställes emellan Stämpelen och Berget vid Förtimringar i Grufvor. Är merendels midtuppå något uthuggit, at Stämpelen icke kan rubbas. Kallas ock Anfall samt Trä-Bilock.

Anfriskning, Se Friskning.

Angeflogen kallas en gediegen, eller ock mineraliserad Metall, då han i små och tunna hinnor sitter utanpå en Sten, eller Malm.

Angites,  Se Augites.

Ankare kallas den Förbindning med Järnstänger, som göres, emot Eldens utspännande kraft, uti hvarjehanda Smält- och Glödgugnar samt andra Murar, utom hvad därmed förstås under det bekanta ordet Skeppsankare.

Ankarsmide för Skepps-Ankare. Et Skepps-Ankare består förnämligast af följande delar, såsom: 1:o Ankarstocken, som utgör sjelfva kroppen, eller längden af Ankaret. 2:o Armar äro de tvenne utstående Klor, som komma att häfta uti Sjöbottnen. 3:o. Flyn kallas Armarnes breda och spetsiga ändar. 4:oNötten är den fyrkantiga delen under Ringen, hvarpå tvärträdet kommer at fästas. 5:o Ringen, som sitter genom Nötten och hvaruti Ankartåget fastgöras.
      Ankarsmidet förrättas i synnerhet på två olika sätt, antingen såsom uti Holland, Frankriket och flerestädes brukas, at sjelfva Ankarstocken förfärdigas af Järnstänger, som til et visst antal, efter Ankarets groflek, sammanbindas uti en knippa och vällas samt smidas med Handsläggor tilhopa til et Stycke; men som hettan ej fullkomligen kan tränga igenom en tjock Järnknippa, så händer gemenligen, at de innersta Stängerne kunna ännu vara lösa: Eller ock tilgår detta Smide så som vid Söderfors Ankare-Bruk, (hvilket är det enda här i Riket) nemligen: at Ankarstocken formeras af Smältstycken, som kunna väga 3 a 5 Lispund hvardera och äro formerade som Kilar, hvilka vällas, med olika ändar, emot hvarandra tilsammans och slås tilhopa under en särskilt Vatten-Hammare, at de ändteligen formera et Stycke, så långt Ankarstocken bör vara, hvilket då måste altigenom finnas lätt och väl sammanväldt. Armarne med deras Flyn smidas särskilt och fastvällas sedan vid ändan af Ankarstocken, och som Vatten-Hammaren uti denna hufvudsakeliga Vinkel-Vällen (Kryssetkallad) icke kan nyttjas, och Handsläggor äro för svaga, så brukas därtil en stor Klubba af Järn, som Hercules kallas, af 1 til 1 ½ Skeppunds tyngd, tjock och rund emot den ena, men smal emot den andra ändan. Denne Klubba har en Ögla inemot den tjocka ändan, däruti fästes en Lina, eller Talja, som Carnatkallas och ligger öfver et enkelt Block, som uti en Bjelke under taket är fästadt. Med denna Carnat upryckes Hercules af fyra Karlar och släppes handlöst, men styres af den, som håller uti smala ändan, at falla accurat på svetsande Vällen, hvilken sålunda tilslås med flera Slag, för at fastna tilsammans med Ankarstocken, och utflickas sedan genom smärre Vällningar, förmedelst Handsläggor, at därmed ändteligen blifva til et Stycke.
      Ankare göras här ifrån et til 18 Skeppunds tyngd, och därutöfver; men lyftas och föras ändå uti och utur Härden af en enda Karl, förmedelst en därtil inrättad Kran, eller Byggnings-Vind. Om Ankarsmidet vid Söderfors se JARSVoyages Metallurgiques s. 134.
      At få et utvaldt godt Järn til detta granlaga Arbete nyttjas det så kalladeHalf-Vallonsmidet, hvarvid Järnet trenne gångor omsmältes. Se ordet Half-Vallonsmide samt Järnets Historia, s. 401.

Anlaussmide är et Smidningssätt, som brukas i synnerhet på några få orter iBöhmen och vid Johanngeorgenstadt uti Sachsen och tilgår korteligen sålunda: at då Färskjärnet är uti Härden omvändt och lagdt på rena Kol samt under Bälgornas pådragning börjar nedsmälta, införes under Färskjärnet, til bottnen af Härden, en Järnstång med et Träskaft i öfra ändan, som Anlausstången kallas, hvaraf tvenne äro i förråd, och då Smeden känner at något af det nedsmältande Järnet, under Stångens täta omvridning, fastnadt därpå, drages den försigtigt ut, och den då vidhängande påsmälte Klunsen slås varligen tilsammans under Vatten-Hammaren samt införes åter, at få en ny påökning, som andra gången sammanslås och ändteligen tredje gången inlägges, at Järnet kan genom en god vällhetta blifva tätt, hvarefter det uträckes til Extraplatt. Med den andra Anlausstången förfares ömsom på lika sätt, til dess 7 1 9 Lispund blifvit sålunda af Smältan aftagne, inom ½ eller ¾ timma. Detta Järn är ungefär det samma, som en del Tysksmeder här i Riket uphämta vid Smältans görande, under namn af Doppjärn. Tyskarna kalla det Seilen-Eisen och nyttja det til Tråddragerier, Gruf-Linor och Bosspipor m.m. som fordra extra segt Järn, ehuru detta också kan vara ojämnt. Se Järnets Historia s. 403 och följ. samt ordetDoppjärn.

Anlägga et Arbete i någon Grufva, såsom: en Ort, Sänkning, Schakt, Band, Pelare, m.m. betyder at därtil utstaka Direction, storlek, med flera omständigheter.
      Anlägga kallas ock, när Bergnasrarne blifva så förnötte, at de i anseende til deras korthet icke vidare kunna brukas, då tvenne sammansvissas, eller hopsmidas, hvilket heter anlägga.
      Anlägga sig säges ock en Gång, då den efter Förtryckningar, eller Kastningar, blifver ädel och fyndig.

Anlöpa. Anlupen säges den Metall, eller Malm, vara, som af hettan, Solen, eller Luften, utanpå fått en annan färg, än den visar på ren yta, eller i friskt brott.
      Anlöpa med en Ort säges, då man låter Solan af Orten stiga upföre.

Anlöpa (Anlassen) säges om Stål, då det, efter Härdningen, skal göras i någon mon mjukare, eller mista något af sin hårdhet, at i det stället erhålla mera styrka, eller blifva mindre skört, hvilket sker på det sättet, at det härdade Stålet skuras rent och hålles på upglödgadt Järn, eller öfver glödgande Kol, til dess den hvita ytan erhåller 1:o en Halmgul, 2:o en Guldgul, 3:o Purpur, 4:oViolett, 5:o en Högblå och 6:o en Grå Färg, alt efter som Arbetet fordrar en större, eller mindre hårdhet . Den hvita färgen tjenar endast för de Verktyg, som fordra den största hårdhet, såsom Filar, Bergnasrar och Stenhuggare Verktyg. De öfrige Numror, eller Färgor, utmärka aftagande grader uti hårdheten och tiltagande uti styrka, i den ordning, som de här uptecknade finnas, ända til den grå eller vattenfärgen, då mäst all hårdhet är borta. Den högblå färgen tjenar mäst til prydnad och utmärker en lagom hårdhet för Fjädrar: Dock måste en Arbetare härutinnan rätta sig efter Stålets invärtes egenskaper samt efter den grad af hetta, som Stålet haft vid afkylningen. SeJärnets Hist. s. 178 och följ. samt PERRETS Memoire sur l'Acier, s. 98 och följ.

Anomiter,  Terebratuliter, äro Stenvandlade tvåskalige Musslor, af olika, släta skal, det större skalet med en liten näbb utanpå det mindre. Se WALL. Syst. Min. T. II. s. 497. Originalet til Anomia Terebratula är funnit i Norska Hafvet. Se BERGMANS Verls-Beskr. I B. s. 280.

Anqvicka. Därmed förstås egenteligen den Operation, som Förgyllare måste göra på Silfver, Koppar, Messing och andra Metaller och består däruti, at först öfverdrages Metallen med Qvcksilfver, som med et surt Qvickvatten bringas at fastna därpå, innan Guldamalgamet kan däröfver utbreda. Se Förgyllning.
      Til Qvickvatten brukas på Silfver och Messing icke annat än Skedvatten, med mycket Sjövatten upblandadt; men til Järnets Anqvickning nyttjas Solution af blå Vitriol m. m. Se Järnets Historia s. 494.
      Med ordet Anqvicka (Anquicken) menas ock stundom det samma, som Amalgamera. Se Amalgamation.

Anrika betyder, at med rika Tilslager bringa fattiga Skärstenar och Malmer til större halt; äfven at genom Concentrationssmältningar och rostningar bringa ringhaltiga Skärstenar til mindre Volume och följackteligen til rikare halt, hvilket senare Tyskarne äfven kalla Anreichern. Se Sifvertilverkning, Duplering ochRåsmältning.

Anriksten kallas den Skärsten, som en gång är anrikad, eller concentrerad. Den är ibland likafullt så fattig, at den icke bör gå på Förblynings-smältning, utan ännu en gång concentreras, eller anrikas.

Ansjuda (Ansieden) säges vid Malmprobering, så man sätter Malmen tillika med Bly på en Skärfvel i Proberugnen uti så stark hetta, at medföljande Bergart förslaggas, och då Godset är med Slagg mäst öfverdrait, säges det vara ansjudit. Ansjuda är således det samma som förslagga. Se Förslaggningoch Silfverprof.

Anskjuta säges vid Vitriol- Alun- och andra Saltsjuderier, då Saltet crystalliseras.

Anstick-Kil kallas vid Pumpverk en Kil, som stickes i den ordinaira Kilen, at förlänga den samma.

Antagathes kallas rätteligen Gagat, eller något annat hårdt Bitumen, som har en angenäm luckt, då det brinner.

Anthracitis. Detta namn tillägges så väl en Carbunkel, som ock en slags Blodsten. Se Boëtius de Boot s. 392, 142.

Anthrax betyder detsamma som Lithanthrax, eller Stenkol. Anthrax förmenas ock hos de äldre hafva betecknadt Carbunkeln. Se Waller. Syst. Min. T. I, s. 254.

Anthropolithus kallas en Stenvandlad Människokropp, eller någon del däraf.
      Hela Människokroppar finnas sällan förstenade; dock har man exempel at en petrificerad Människa blifvit funnen vid Aix i Frankriket. Se Bermans Verlds-Beskr. I Band s. 267. Men Stenvandlade Människoben, såsom Hufvudskålar m. m. träffas oftare. Se vidare Wall. Syst. Min. T. II. s. 578 och följande.
      Anthropoglyphi, Anthropomorphi, äro sådane Stenar, på hvilka synas naturlige Liknelser af Människor, eller deras delar.

Antica, eller Antiquer, kallas uti italien alla de Stenarter, som därstädes finnas ifrån äldre tider i Stoder, Ornamenter och Byggnader, och som merendels ifrån Ægypten, eller andra obekanta Orter, blifvit ditförde.
      Största Samlingen af sådane Antique Stenarter finnes förnämligast uti roms Capitolio, bestående af mångfaldiga Colonner, Buster, Statüer och ornamenter uti Architecturen med åtskilliga förändringar 1:o uti Marmorarter. 2:o Lumachella. 3:o Alabaster. 4:o Jaspis. 5:o Breccia Silicea, ellerPoudingstone. 6:o Porphyrer. 7:o Graniter och 8:o Basaltarter. Se dessa namn samt Hr. Öfver-BergsRådet Ferbers Briefe aus Welschland.
      Anticer, eller Antiquer, kallas ock små graverade Arbeten, en bas relief, af Onyx, Carneoler och Agater m. m. Se Camehuja.

Antimonium, Stibium, Antimonium Crudum, Spitsglas, (Speissgals) är en Mineral, eller naturlig Skärsten, bestående af en egen Halfmetall, förenad med allmänt Svafvel, til utvärtes anseende mörk, Blyfärgad, strålig, skör och gnistrande, sammansatt af trådiga och tätt intil hvarannan liggande delar. När Svaflet skiljes därifrån, återstår dess metalliska del, i form af en grå Kalk, som, med tilsats af Phlogiston, kan reduceras til Metall af hvit färg, osmidig, skör, med spetsiga och skinande Planer uti brottet, bekant under namn af RegulusAntimonii, eller, som den stundom kallas, Spitsglas-Kung.
      Namnet Antimonium föregifves hafva kommit af den händelse, at denne Mineral blifvit nyttjad af Basilius Walentinus emot Sjukdomar hos Munkarne uti dess Kloster, hvarigenom månge Klosterbröder blifvit skyndsamt befordrade til Grafven; af hvilken anledning Medicamentet fådt namn af Anti-Moine, ellercontra Monachum.
      1:o finnes i synnerhet vid Schemnitz uti Ungern, vid Auvergne uti Frankriket, på Harts vid Goslar och uti Sachsen vid Eibenstock och Freyberg. vid Bieberstein skall den finnas ömnigt straxt under Damjorden, utom på flera orter. Träffas stundom uti Gångar, men oftast med andra Malmer inblandad, såsom med vafvelkieser, Fahl- och Rothgüldenerzer &c. antingen som renAntimonium Crudum, eller i form af Malm uti Bergarter inblandad. Skiljes då lätteligen ifrån sådane främmande Ämnen genom en Distillation per Descensum, eller sålunda at Antimonii Malmen krossas til nötters storlek, inlägges uti en stor Digel, hvars botten är genom bårad med små häl. under bottnen af denna Digel tilsmetas en annan, som nedgräfves uti Sand. En koleld göres omkring bottnen på den infylde Digelen, så at den kommer til en lindrig Glödgning, hvarviddet uti Malmen varande Antimonium Crudum ensamt smälter och nedrinner uti den undre svala Digelen, eller Krukan; men de medföljande arter, som ej kunna smälta med så lindrig hetta, blifva qvarliggande uti öfra Digelen; undantagande atnågot Bly kan medfölja, om det förut varit uti Malmen.
      2:do. uti form af Malm finnes Antimonium af ganska få förändringar, såsom:
      a) Ståltätt, finkornigt och föga stråligt, liknande Weisgülden, men är allenast något mörkare och mera glänsande uti strikt brott.
      b) Stråligt af gröfre och finare trådar, dels parallela, dels oordenteligen korsande hvarandra, stundom Stjernformiga, men föga sammanhängande. Är den allmännaste och liknar Blyschweif.
      c) Röd af mörkare och ljusare färg, dels strålig och dels kornig, stundom brun och gulacktig. Den är mera sällsynt och med någon Arsenik inblandad samt får namn af Antimonium Solare.
      Skilnaden ifrån andra Malmer uptäckes snart för Blåsröret därigenom, at Antimonium vid lindrig Glödgningshetta straxt börjar smälta med en hvit stickande rök, som lägger sig på kolet i form af hvita flores.
      d) Spitsglasblüthe, Flores Antimonii, Minera Antimonii plumosa, ellerSpitsglas-Federerz, visar sig stundom på andra Antimoniimalmer, såsom en utvittring, fintrådig som en Ull, eller et Sammet, med röda, bruna och blåacktiga skiftande färgor, eller Dufvehalslik, stundom Stjernformig. Består allenast af en utvittring, likasom Koboltblüthe af Kobolt.
      e) Antimonii Malmer kalla också Drusige, Pyramidaliske och drufformige, eller knottrige. Deras följeslagare, eller Gångart, är gemenligen en gul, rotfärgad, eller också helt hvit Qvarts. Blodstensartad Järnmalm visar sig ock stundom därhos.
      3:o. Nativ Regulus Antimonii, eller Gediegen Antimonii Metall, träffas stundom uti Kalkskölen i Sala Sifvergrufva och har först blifvit beskrifven af Hr. BergsR. von Swab uti Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1748 s. 99 och följ.
      Den visar sig nog lik en Arsenikalisk Kies, men hvitare, och tyckes vid sönderslagningen bestå af speglande Planer, som en regulus Antimonii. Mörknar också intet uti luften. Smälter lätt för Blåsrör på Kol, utan Svafvelos, allenast med liten luckt af Arsenik och med ganska mycken hvit rök, hvilken fäster sig uti hvita stråliga stjernlika Flores på Kolet, och smälter vid påkommande Flamma til et Vitrium Antimonii, men reduceras åter til Regulus o. s. v. Förhölt sig äfven uti alla andra Försök som en ren Regulus Antimonii med Kalk tilredd, och kunde således äfven lättare med Qvicksilfver amalgameras.
      Denne Nativa Regulus har ock sedemera flere gångor därstädes blifvit funnen, i synnerhet år 1782 på 50 famnars djup i den så kallade Marknads Orten, och utgjorde då en smal Gång uti en 2 til 3 tums mägtig hvit Kalkspatsklyft, strykande tvärs öfver Orten.
      4:o. Svaflet kan på flera sätt skiljas ifrån Spitsglasets metalliska del, såsom genom calcination, då Antimonium Crudum krossas til ärters storlek och hålles under en Muffel på Skärfvel, eller et flatt lerkäril; eller för Frameld uti en hvälfd Ugn, uti lindrig hetta samt under ständig omrörning, at Svaflet småningom må bortröka, utan at pulvret får klimpa sig, eller smälta, i hvilken händelse det straxt måste uttagas och åter pulveriseras, at ej fastna vid kärilet. Efter långsam bränning och småningom ökad hetta förlorar Antimonium ändteligen all Svafvelluckt och bringas til et askgrått pulver, som nu mera tål sträng eld utan at smälta.
      Denne Antominii Kalken är nu ren metallisk och fås til 75 a 77 proCent af Antimonium Crudum. Den äger i synnerhet följande egenskaper, såsom at den
      a)  Smält med mycket stark hetta, uti sluten Digel, går til et halfgenomskinligt Hyacinthfärgadt Glas, som då Vitrum Antimonii kallas och nyttjas uti Medicin samt uti Metallurgin, til strängflytande Stenarters uplösande. Löser äfven alla Metaller, utom Vismut, uti smältning, hvaraf kommer att Antimonium ibland andra Malmer får namn at vara röfvande. Om någon märkelig bränbar del är qvar uti Kalken, blifver Glaset opakt, brunt, och är då en art Hepar Antimonii. Om alt bränbart är på det högsta afdrifvit, blifver Kalken ganska svårsmält.
      b) Om en del af denna Kalk, blandad med 2 delar Vinstens-Fluss, eller svart Fluss, smältes under öpen Täckdigel samt slås uti en med vax smord varm Giesspuckel, erhålles en ren Antimonii Metall, eller Regulus, til 50, 60, a 70 proCent af Kalken. Den visar då på ytan gemenligen en Stjerna och kallasRegulus Antimonii Stellatus per se.
      5:o. Antimonium befrias ock ifrån sitt Svafvel, då 4 delar Antimonium Crudum i pulver blandas väl med 3 delar röd Vinsten och 1 del raffineradt Saltpetter samt slås skedtals småningom uti en väl upglödgad och uti upeldade Kol stående rymlig Digel, at efterhand afbrinna, eller Förpuffa, som sker med mycket häftighet, hvarefter hettan ökas til dels Materien smälter och kan då slås uti Giespuckel. Uti spetsen erhålles den renaste Regulus Antimonii simplex, merendels med Stjerna, men sällan mer än til 27 proCent. Därofvanpå ligga då bruna Scorier, ganska caustike, bestående dels af Alkali Fixum, dels af Hepar Sulphuris, som tilkommit af Alkali uti förening med Antimonii Svafvel, dels af en liten del Regulus, som Hepar håller uplöst, dels ock af något Tartarus Vitriolatus genom Svafvelsyrans förening med Alkali.
      6:o. Desse Scorier fucktas i Luften och lösas uti Vatten, samt deponera efterhand en rödgul Materia, bestående af Svafvel med en liten de af Regulus och är således en art af Kermes Minerale. 
      7:o. Om til den öfriga Solution slås en Syra, til exempel Ättika, faller en myckenhet rödacktig Massa, som likaledes består af mera Svafvel, tillika med den öfriga metalliska delen, och får då namn hos Medici af Sulphur Antimonii Auratum.
      8:o. Som någre af de öfriga Metallerna, såsom Järn, Koppar, Bly, Tenn och Silfver, hafva större affinitè til Svaflet, än Antimonii Metall, så kan den senare ock skiljas därifrån med tilhjelp af dessa Metaller, men som Järnet äger, ibland alla, den starkaste attraction til Svafvel, så nyttjas ock hälst denne Metallen til den Reguliniska delens nederslag uti Smältning, hvilken sålunda tilgår: Två delar orostad Järnfil, Svarfspån, eller små Spik, upeldas uti Digel til glödgning för Insats-Pusten, och tilsättes då 4 delar groft pulveriseradt Antimonium Crudum, inveckladt i Papper, hvarefter hettan ökas hastigt med en af vigter belastad Pust, och då Godset är smält, tillägges en del hvit Fluss, väl torr. Därvid upkommer en stark Gäsning, hvarvid måste aktas för öfverlöpande, och så snart det är klart smält och små gnistor synas upfara, gjutes det uti Giesspuckel.
      Denne Regulus är väl fri ifrån Svafvel, som förenadt sig med Järnet, men innehåller dock någon smitta af Järn, hvilket tillika med återstående Svafvel sålunda kan borttagas, at denne Regulus, pulveriserad, blandas med 1/10:del  Saltpetter, slås uti en glödgad Digel, smältes för Bläster til klarhet och utgjutes. Den skall ock uti första smältningen kunna blifva Järnfri, om allenast 5 delar Järn tagas emot 16 delar Antimonium, och om då, när Massan kommit til qvick flytning, torr Saltpetter några gångor kastas därpå, efter Hr. BEAUMÈS upgift. Se SCHEFFERS Chemiska Föreläsn. s. 384, 385; ochJärnets Historia, s. 624. Denne kallas då Regulus Antimonii Martialis, och är dess Gravitas Specifica gemenligen 7,500.
      Ifrån Bly kan Regulus renas, om den några gångor omsmältes med litet tillagdt Antimonium Crudum. Då Regulus är aldeles ren, förflyger den helt och hållit för Flameld och Blåsrör.
      9:o. Om Antimonium Crudum, pulveriseradt, blandas väl med lika mycket torrt Saltpetterpulver, och denne blandning lägges uti en Järnmortel, eller Panna, samt antändes, hälst uti fria Luften, med en glödgad Järnspets, kommer altsammans uti en häftig brand, med stark och för hälsan skadelig rök och hög låga. Efter afsvalningen finnes på bottnen först en hvit skorpa, bestående af Alkali Nitri med Svafvelsyra, och därunder en lefverfärgad Massa, som innehåller Regulus Antimonii med mindre Svafvel, än Antimonium Crudum förut innehaft. Kallas nu Hepar Antimonii och är gemenligen renare, än den här förut nämde Hepar af calcineradt Antimonium.
      10. Om mera Saltpetter, til ex. 3 delar, tages emot en del Antimonium Crudum och afbrännes uti Järnpanna, fås en hvit Massa, som kallasAntimonium Diaphoreticum Nitratum; men får namn af Antimonium Diaphoreticum Officinale, eller Dulce, om den först väl utlakas med varmt vatten.
      11. Om förenämde Sköljevatten evaporeras til torrhet, erhålles däraf det så kallade Nitrum Antimoniatum, men om til nyssnämde Sköljvatten slås Ättika, faller et hvitt pulver, som edulcoreradt, kallas Materia Perlata. Är intet annat än et mera fint Antimonium Diaphoreticum Dulce.
      12. Om Antimonium Crudum kokas et par timmar med lika mycket skarp Alkalisk Lut, som sedan frånsilas och lemnas et dygn at svalna, så sätter sig därutur en god del Antimonium och Svafvel, som uti kölden ej kunnat hållas uplöst, i form af rödt Pulver, hvilket hålles för den finaste Kermes Minerale, ellerPulvis Carthusianorum. 
      13. Uti Saltpettersyra angripes Antimonium Crudum häftigt, särdeles med tilhjelp af utvärtes varma. Därvid corroderas den metalliska delen til et hvitt Pulver, men uplöses icke. Svaflet skiljes därifrån och flyter som en grå mölja. Af Vitriolsyra angripes det knapt.
      14. Af Saltsyra uplöses, utan utvärtes varma, något med stark Hepatisk luckt, men lättare utdrages den Metalliska delen med tilhjelp af varma.
      15. Med Aqva Regis, af en del Aqva Fort och 3 delar Saltsyra, löses ännu snällare det Metalliska, då Svaflet ensamt återstår. På detta sättet har det återstående Svaflet funnits utgöra 26 proCent af Antimonium Crudum. Under denna Solution afgår en stark Hepatisk luckt. Härom, så väl som angående flera Præparater af Antimonium, se BERGMANS Opusc. Chem. Vol. III. s. 164.
      16. Regulus Antimonii per se har följande allmänna kännemärken:
      a) Dess Gravitas Specifica til vatten är som 6,734 - 6,852 til 1,000.
      b) Färgen är hvit, glänsande, och anlöper intet uti Luften, eller blifver matt.
      c) Uti brottet synes den vara hopsatt af Fjäll, eller, Skifvor, stående emot hvarandra.
      d) Är hårdare än Bly, men skör, at den kan pulveriseras.
      e) Corroderas til en hvit Kalk af Skedvatten och Vitriolsyra, och löses trögt af Saltsyra, men lätt af Aqua Regis; äfven til någon liten del af Vegetabiliska Syror. Däremot solveras Antimonium i Kalkform med lätthet i Saltsyra; hvilken förening i synnerhet får namn af Butyrum Antimonii och beredes vanligen genom Distillation af Regulus, eller ock Antimonium Crudum, med frätande Sublimat. Detta Butyrum är segt och tjockt, men attraherar fucktighet i fri Luft och blir då mera flytande, eller som en Olja. När härtil slås mera vatten, nedfaller en hvit Antimonii Kalk, som fått namn af Mercurius Vitæ, eller Pulvis Algerothi.
      Då Regulus är blandad med Järn, afskiljes det senare fullkompligen uti Salpettersyra, som uplöser Järnet, men lemnar Regulus Antimonii som en hvit Kalk helt ren. Utur Solution i Aqva Regis fälles ock Regulus som en hvit Kalk, allenast med mycket tillslagit rent vatten.
      f) Smälter senare än Bly, ungefär uti 430 graders hetta, eller uti Glödgningsmomentet.
      g) Uti stark Smälthetta förflyger efterhand helt och hållit uti en hvit ohälsosam Rök, som, condenserad emot något svalt, anskjuter uti Silfverhvita strålar, Flores Argentini kallade, efter BEAUMÈS upgift.
      h) Om den efter Smältning långsamt får stelna, synes uti brottet en Strima med utgående Strålar ifrån en Axis altigenom.
      i) Under Smältningen är den qvickt flytande och faller väl uti Gjutning.      k) Kan sammansmältas med alla hela och halfva Metaller. Huru så väl Antimonium Crudum, som Regulus, förhållit sig vid sammansmältning med Järn och med flera Metaller tillika, ses af Järnets Historia s. 619 och följ. Märkeligit är, at om lika delar Järn och Regulus sammansmältas, utan tilsats af Kolstybbe, eller dylikt bränbart Ämne, drages Blandningen sedan icke af Magneten, men om Kolstybbe jemte svart Fluss tilsättes, drages den, om ock Regulus däruti är 3 gångor mera än Järnet.
      l) Kan ock amalgameras med Qvicksilfver på det sättet, at kokhett vatten slås på Qvicksilfret uti en varm Järnmortel, och den smälte Regulus Antimonii hälles därtil, hvarefter de genom stark rifning kunna förenas, allenast Qvicksilfret är 5 a 6 gångor mera än Regulus. Detta bör ej försökas med någon Metall, som fordrar större glödgande hetta til sin smältning; ty om den gjutes til Qvicksilfver, upkommer en smäll med Metallens utkastning och med största fara för Laboranten. Om Regulus Antimonii Martialis præpareras genom smältnng med krita, skall den äfven vinna den egenskapen at kunna amalgameras. Genom flera omsmältningar med Alkali Minerale, hvilket af Koksalt är utbrackt, har Hr. MARGGRAF erhållit Regulus Antimonii, som varit smlt af Antimonii Kalk, til högsta renhet, så at den utan svårighet kunnat amalgameras med Qvicksilfver. Se första Delen af Dess Chymische Schriftens. 194.
      Regulus Antimonii kallas Simplex, då den tilredes med Salter; menCompositus, då Järn, eller andre Metaller därtil nyttjas.
      Nyttan af Antimonium, så väl Crudum, som Regulinum, uti Medicin, genom mångfaldiga Præparater, finnes ifrån äldre tider uti flera Volumer utförd, och kan läsas så väl i Hr. BERGMANS Afhandlingar De Antimonio Tartarisatosamt De Antimonialibus Sulphuratis uti Opuscula Chemica Vol. I och III, som ock uti Hr. MACQUERS Dict. de Chymie, under orden: Antimoine och Tartre Emetique & c. men hör ej til detta rum. Ej heller förtjenar något nämnas af de oräkneliga många fåfänga Arbeten, som Alchemister med detta ämne företagit. Dess nytta uti Bergshandteringen samt Konster och Handtverk består förnämligast uti följande delar, såsom:
      a) At rena Guldet ifrån alla sämre Metaller på det sättet, at en del af et sådant Guld, som dock inte bör vara sämre, än af 16 Karats halt, smältes tilhopa med 3 delar af den renaste Antimonium Crudum, som kan erhållas. Den smälta Blandningen slås uti en Giesspuckel, då Guldet tillika med en del af Regulus Antimonii faller ned uti den spetsiga bottnen, såsom en hvit skör Metall. De öfrige Metaller, som med Guldet kunnat vara inblandade, såsom: Silfver, Koppar, Bly m.fl. uplösas af det uti Antimonium befintelige Svaflet och förblifva uti den ofvanpå liggande Slaggen, eller Plachman.
      Ifrån Antimonii Reguluniska del afskiljes Guldet lätteligen genom afrökning, i det Massan smältes på Skärfvel, under Muffel, och då den börjar röka, hjelpes Afrökningen med släckning af en Handpust, och då ingen mera rök visar sig, är Guldet rent. Smältes då med tilsats af Saltpetter och Borax, hvarvid litet Merciurius Sublimatus påkastas, och erhålles sålunda 24 Karatigt Guld; hvarom vidare kan ses af SCHEFFERS Chem. Föreläsn. s. 264, utom hvad uti alla Proberböcker därom afhandlas.
      b) Regulus Antimonii tjenar uti mångfaldiga Metallblandningar, såsom: För Reflexions-Speglar göres en god Composition af Regulus Antimonii Simplex med tilsats af Koppar och Tenn, hvarvid denne Regulus är så mycket tjenligare, som den är minst besnägen at mulna uti Luften. Såsom tilsats uti Tenn utgör den en nyttig blandning för allehanda Arbeten, i det Tennet därigenom blifver mera hårdt och hvitt. Dess lättflytande art har gifvit anledning til denna Metallens nyttjande uti Composition til Stylars gjutning för Boktryckerier. En god Blandning därtil har blifvit gjord af en del Regulus Antimonii, med 4 delar Bly och ¼ Messing. Eljest brukas ock därtil 4 delar Bly och en del Regulus Antimonii ensamt.
      c) Antimonium Crudum och flera Præparata däraf nyttjas til gula Glasurer på Stenkäril, med Blyaska, eller Mönja, försatt. Se ordet Neapelgult, hvarest nämnes huru denne gula Färg göres med Antimonium Diaphoreticum.
      d) Antimonium til en liten del blandadt med fin rifven Trippel blifver et tjenligt Pulver, hvarmed Messing och gula Metall-Compositioner få en Anlöpning af Guldfärg.
      e) Vid Fyrverkerier brukas Spitsglas, at därmed uti Lufteldar åstadkomma en hvit och röd brusande Flamma.

Antimonium Crudum och

Antin, eller Marbre d'antin, är en tät Kalksten, eller fransk Marmor. Se CRONSTEDTS Mineral. s. 35.

Antropolithus, Se Anthropolithus.

Anvuxen säges en Gång, eller Sköl, vara, dån den icke tydeligen lossar ifrån Berget, eller med Salband är därifrån skild. Se Aflossning. Tyskarne säga: Der Gang liegt in gälligen Felsen; men när de säga: Der Gang ist angewachsenbetyder det at han sitter tätt och fast uti en hård Hälleart; men tyckes vara föga skilnad. Se MINEROPHILI Bergwerks Lex. s. 260 och 261.

Aparine Corallina är et sällsynt slag af greniga Coraller, som likna Växter. Se WALL. Syst. Min. T. II. s. 443.

Apeu är et slags Tennfolium, på den ena sidan hvitt och på den andra ofverstrukit med röd, eller gul Fernissa. Brukas til prydnad på vaxarbete och dylikt. Se Stanniol.

Aphronitrum är detsamma som Mursalt. Se ordet Mursalt.

Aphroselenos,  eller Aphroselenites, betyder stundom en skifrig Gipsspat, stundom åter Ryssglas, eller en klar Skimmer. Se POTTS Lith. 2. D. s. 59, 99, samt WALL. Syst. Min. T.I. s. 159.

Apyri kallas eldfaste Stenar. Se Eldhärdningar och Ställsten.

Aqua Fortis, Se Saltpettersyra.

Aqua Regis,  Se Kungsvatten.

Aquamarin,  Se Beryll.

Aqueus Lapis, Se Vattensten.

Arbetspartie kallas vid stora Kopparbergs Grufva vissa på hvarje särskilt rum tilsatte Personer, eller Arbetare, utaf hvilka Grufvearbetet där förrättas.

Arbetsvärdigt (Bauwürdig) kallas et Anbrott af så ömnig och rik Malm, at det med öfverskott betalar Arbetskostnaden.

Arbor Dianæ,  eller Lunæ, Se Silfver.

Arco  kallas vid Messings-Bruken den rå och spröda Messing, som fås vid Kopparens första cementering och smältnng med tilsats af den rikaste Gallmejsorten, hvarigenom Messingen vinner största tilväxt, ända til 45 proCent, men blifver tillika så skör, at han erj duger til Tråddragning, och ej heller til Lattun. Utgjutes därfore uti en grop på golfvet, sönderslås varm uti små stycken och brukas som tilsats med Koppar och fattigare Gallmejsorter, som gifva segare Messing til Trådband. Men då mycket stumptråd finnes, nyttjas den som tilsats, då ingen Arco särskilt göres, om icke at försälja til Gelbgjutare, såsom mindre dyr. All Messing blir ej fullkomligen seg, då tilväxten af Gallmejan går öfver 36 proCent. Se vidare ordet Messing.

Ardesia, Ardesia Tegularis, Ardosia, på Fransyska Ardoise, eller l'Ardoise kallad, betyder Takskiffer, eller en svart Brynstensart, som nyttjas til Taktäckning. Se Takskiffer.

Arena Bulliens, Se Quellen.

Arena Inæqualis, Se Qvicksand.

Arfstoll,  Se Erbstoll.

Argent Hachè betyder en på särskilt sätt försilfrad Messing. Dess försilfring, som är något starkare än den vanlige (Se Försilfring), göres nu på tvenne sätt, nemligen: 1:o, då Messingsarbetet först rifves, eller hackas, med en hvass Stålstift, at det blifver som en fin Fil; Göres sedan hett til en viss grad, eller inemot Glödgning, och belägges då med halfslagit Silfver uti blad, som intryckas och gnidas med en polerad Blodsten.
      Silfverbladen attraheas då af Metallen, så länge den hålles vid en lagom grad af hetta, och fastnar så mycket starkare på den uprifne, eller hackade ytan, som gifvit anledning til hamnet Hachè. 
      2:o Genom Öfvergjutning, hvarom ses under ordet Försilfring.
      Plattadt Arbete, som på engelska fått namn af Platted Works, är den aldrastarkaste sort af Argent Hachè och göres sålunda: at en skiva finaste Silfver, ungefär 1/16 tum tjock, lägges på en Kopparskiva, som är 7/16 tum tjock, och fästes därpå genom en sort Lödning, eller Smältning. Desse begge förenade Metaller dragas sedan under sina Stålvalsar til ganska tunna Bleck, som då äro försilfrade på en sida och användans til hvarjehanda Arbeten, som lödas tilsammans.

Argentin är en art Calcedon, eller Girasol, som har lika färg med et glänsande Silfver, eller visar en skyggande glans på Silfvergrund. Se Hr. DUTENS von Edelsteinen, s. 105.

Argentum Musivum är en Composition, som förnemligast göres af Tenn och Vismut, til lika delar sammansmälte och uti varma amalgamerade med ¼:del Qvicksilfver. Rifves med Spiritus Vini och nyttjas i målning, med klar Lacfernissa blandad. Se WALL.  Chem. Phys. 2 Del. 3:dje och 4:e Afdeln. s. 64; samt WEBERS Fabriquen und Künste, s. 86.
      Vismut, ensam rifven til et medelmåttigt fint pulver och blandad med Gummivatten, Ägghvita, eller Lim, tages ock för Argentum Musivum; ty om därmed skrifves, eller målas, och det skriftne, eller målade, sedan glattas med et Polerstål, får det en glans nästan som Silfver.
      Äckta Argentum Musivum göres på det sättet, at til en Solution af fint Silfver uti Skedvatten slås en färsk Solution af Järn uti Vitriolsyra. Jemte någon upkommande hetta, finner man då at Silfret efterhand dels flyter på Vattenytan, dels faller til botten, med sin klara färg, uti sina blanka fjäll, som, edulcorerade och blandade med Gummivatten, gifva uti målning med Pensel den skönaste Silfverskrift. Se Järnets Historia, s. 792 och följ.

Argentum Vivum, Se Qvicksilfver.

Argiroide är en hvit och smidig Metall-Composition, hvaruti ingen Koppar ingår. Har således den egenskapen at intet taga någon Erg uti fucktig Luft. - Smutsar intet hnder, eller linne; löses intet af Vegetabiliska Syror - Skall vara påfunnen af Hr. MORVEAU uti Paris; men hvaraf denne Metallblandning består, är obekant. Se CRELLS Neue Entdeckungen, 7:de Del, s. 267.

Argyrites,  Argyritis, är et namn, som dels tillägges en hvit Glimmer; dels en blekare Glete, eller Lithargirium. Se Hr. WALLERII Syst. Min. T.I. s. 350 och Dess Chem. Phys. 2 Del, 3:dje och 4:e Afdeln. s. 339.

Argyrodamas betyder dels en Silfverfärgad Skimmer, dels ock en hvit Talk. Se WALL. Syst. Min. T.I. s. 374.

Argyrolithes betecknar egenteligen en hvit genomskinlig Glimmer. Se WALL.Syst. Min. T.I. s. 369.

Ark, Kolark, kallas i Roslagen, et fyrkantigt Kolmått, af bräder ihopslagit och krönt. Det bör, efter 1695 års Kolmandat, innehålla 12 Tunnor; kallas eljest och på det mästa ställen Kolmått. Se Kolmått. Göres vanligen invändigt 5 alnar 5 tum långt, 1 aln 17 tum bredt samt 1 aln djupt, så at en laggill Kolstig, eller Ryss, kan beqvämligen stjelpas däruti.

Arko,  Se Arco.

Arm. Lyftarmar kallas de fyra stora Kuggarne, som sitta genom, eller omkring Hjulstocken, vid Hammarsmedjor, eller på andra dylika Verk, och taga desse under Hammarskaftet samt uplyfta Hammaren. Se Lyftarmar ochHammarställning.
      Armar kallas ock vid Stånggångar visse Stockar, som hålla Stånglngderna tilsammans och leda sig därefter.  De äro af fyra slag:
      1:o Ståndarmar, hvilka med nedersta ändan stå och leda sig uti Vändvallar, eller Axlar, men med öfra ändan föra Stånggången 
      2:o Hängarmar, som hänga med öfversta ändan fast och leda Stången med den nedersta.
      3:o Liggarmar, som utgå horizontailt ifrån en perpendiculairt stående Axel.
      4:o Vinkarmar, som hafva Axelen midtuppå och leda Stånggången med båda ändarne, antingen de äro hängande, eller liggande. Se Stånggång.

Armbleck, Armjärn, kallas vid Stångjärns-Hamrar 4 Järnstycken, ungefär en aln långa, 4 tum breda och ¾ tum tjocka, som inhuggas på kant uti Armhålen på Hammar-Hjulstocken, under Ringarne och bakför Lyftarmarne, til Stocknens förstärkande, då Armarne göras af träd.

Armblåck är et stycke träd lika längd med Hammar-Hjulstockens Diameter, som passar uti Armhålet och indrifves bakför den ena Lyft- eller Hjularmen, at tvinga densamma in uti Hugget midtuti Hjulstocken, på den andra Korsarmen.

Armbult, eller Ambult, se Städ.

Armenisk Sten är rätteligen et förstenadt Kopparblått, bestående af Koppartalk och Luftsyra, med någon tilfälligtvis inblandad Kalkjord. Den fräser med Syror, hvilket i synnerhet bör tilskrifvas Luftsyran. Se vidare härom ordenBergblått och Berggrönt.
      Denne Stenart kom först ifrån Armenien, hvaraf den fått sitt namn; men finnes nu vid Ungerska, Sachsiska, Tyrolska och Böhmiska Bergverken.

Armhål äro de fyrkantige Hål, som huggas midtigenom Hjulstockarne för Hjul- och Lyftarmar, då de ej fästas utanpå Stockarne. Se Lyftarmar.

Armring, Se Bruskring.

Armsax kallas en sådan grof och stark Sax, som nyttjas med handkraft vid Koppars, Messings och Järnblecks Klippning, til skilnad ifrån sådane Saxar, som tillika kunna vara inrättade för Vattudrift.

Aromatites Lapis kallas en sådan Sten, som lucktar likt något Vegetabile. Sådan är den så kallade Violsten, som lucktar likt Violrot, hvilken luckt kommer af den på ytan fästade röda måssan.

Arsenik, Hvit Arsenik, eller Arsenicum Album, är under det namnet allenast känd af Bergsmän och under namn af Förgift, Mercirium och Råttkrut, ibland Allmogen. Består egenteligen af en egen Metallisk Syra, med så mycket Phlogiston mättad, som för dess coagulation ti len fast kropp behöfves, hvilket utgör ungefär 20 proCent af Arseniken. Då detta Phlogiston borttages, återstår rena Arseniksyran. Huru detta tilgår, ses af Kongl. Vet. Acad. Handl. för år 1775 s. 264.
      Den hvita Arseniken fås sällan uti Bergens gömmor i sådan form (SeArsenikmalm), utan tilkommer i synnerhet af den Rök, som samlas uti mycket långa horizontailt murade Pipor, eller Rökfång, ifrån Rostugnarne vid de Sachsiska och andra Koboltverk, under det at de Arsenikaliske Koboltmalmerne calcineras. Är väl då helt svart och oren, men sublimeras sedan med liten tilsats af Pottaska och fås då uti Sublimer-Hatten likasom Glasacktig, Crystallinisk, hvit och halfgenomskinlig, under namn af Arsenicum Album Crystallinum, men fatescerar litet och blifver med tiden opak uti luften. Denne senares Gravitas Specifica är 3,706, men den glasartades är omkring 5,000. Huru Arseniken i form af Rök fångas, ses af Hr. BergsR. LEHMANSCadmiologia s. 56 och följ. Uti Regulinisk form finnes Arseniken på åtskilliga Orter i Sachsen, Ungern, på Harz och i synnerhet vid Saint Marie aux Mines uti Elsas, under namn af ScherbenKobolt och Fliegenstein, ofta uti halfsphæriska, skalformiga stycken, liknande uti friskt brott, til färg och korn, et groft Stål, men är skör och svartnar uti luften.

      Den hvita Arseniken reduceras ock snart til Regulus, allenast med tilsats af mera Phlogiston, så at Syran blifver däraf fullmättad. Sålunda går den til Metall, antingen uti Sublimerkäril med tilsats af Linolja, svart Fluss, eller något annat lämpeligt bränbart ämne; eller ock genom hastig och tjenlig Smältning uti Digel med dubbelt Såpa och svart Fluss. Genom Sublimation erhålles den stundom, utan tilsats, uti Crystallinisk form, merendels Octaëdrisk eller Pyramidalisk. Sådane Crystaller hafva af Herr TILAS funnits på Stenskärfvorne uti Löfås Grufva, efter en stark Tilmakning uti Konstorten, där mästa delen af Gången utgjordes utaf derb Arsenikalisk Kies. Desse Crystaller bestodo mäst af trekantiga små Pyramider, likasom sammanfatte af den ena trekanten inom den andra, uti åtskilliga ställningar. De voro ej större än medelmåttiga Sandkorn, både af brandgul och mörk färg; glimrande som Blyglans. Uti dylik form finnes äfven Arseniken sublimerad, med hvit, röd och höggul färg, ofvanpå Arsenikaliska Blymalmers Kallrostar. Huru Regulus Arsenici erhållits genom Sublimation med tilsats af lika mycket Tackjärns Bårrspån, ses uti Järnets Historia s. 612. Af Arsenikens allmänna egenskaper kunna följande märkas:
      1:o a) Den Reguliniska Arseniken löses intet uti rent Vatten, såsom Metall.
      b) Uti concentrerad Vitriolsyra löses den med tilhjelp af varma, så fort Phlogiston hinner bortröka.
      c) Uti Saltpettersyra tilgår på lika sätt.
      d) Uti Saltsyra löses ganska litet med stark kokning. Med denna Syran samt med Aqva Regis kan Arseniken skiljas ifrån Järnet uti vissa Arsenikaliska Kieser, såsom Misspickel, på det sättet, at Syran löser Järnet och lemnar Arseniken orörd. Kisen måste likväl vara på det finaste pulveriserad.
      e) Med Alkalier löses mera på våta, än torra vägen, så framt icke Svafvel tilkommer, som gör en Salinisk Hepar.
      f) Med Oljor kan under kokning lösas til Plåsteracktig Massa.
      g) Uti Eld blifver flygtig och förlorar sitt Phlogiston, med mindre hetta än någon annan Metall, under en qväfvande rök och Hvitlöks luckt, med hvit och blåacktig Flamma.
      i) Förenar sig med större delen af de andra Metallerna och gör de smidiga sköra, de gula och röda hvita samt de hvita grå, undantagande. Tennet, som häraf får en mer än glänsande hvithet. Färgen på Platina blifver äfven oförändrad. Järnet förenas därmed lätt och förlorar ej däraf den egenskapen at dragas af Magneten (Se Järnets Historia sid. 612), så framt icke Järnet är uti jordacktig form, eller til alt för liten del emot Arseniken. Regulus Antimonii förenas svårligen därmed, och Vismut tyckes aldeles förackta föreningen med denna Halfmetall.
      k) Med Qvicksilfver kan med varma och långsam malning förenas til et grått Amalgama.
      l) Genom calcination kan väl Arseniken någorlunda fördrifvas ifrån Metallerna, men medtager ock något af den Metall, hvarmed han varit förenad.
      m) Uti Gravitas Specifica förhåller sig Regulus Arsenici til Distilleradt Vatten, som 8,310 til 1,000.
      2:o Den hvita Kalkformige Arseniken.
      a) Förenar sig likaledes uti smältning med Metallerna, hälst med Koppar til en halfsmidig hvit Metall, då Tysk Såpa tilsättes och blandningen omgjutes med tilsats af Borax och svart Fluss. 
      b) Detonerar med Saltpetter, och Refiduum utgör det bekanta Arsenicum Fixum.
      c) Förenar sig med Alkali ensamt på lika sätt uti smältning.
      d) Går lätt tilsammans med Svafvel och utgör därmed de bekanta gula och röda Målarefärgor, under namn af Auripigment, Fisigall, eller Arsenicum Citrinum, Rubrum, Realgar & c. Se dessa ord.
      e) Med Antimonium Crudum och Svafvel sammansmält, utgör den bekantaLapis de tribus, Pyrmison, eller Magnes Arsenicalis.
      f) En del löses af 80 delar Vatten vid 15 grades varma, då ej heller Arseniken skiljer sig därifrån; men med kokhetta lösa 15 delar Vatten och en del Arsenik. Då händer likväl, at den öfverflödiga Arseniken sätter sig efterhand til bottnen, när Solution kallnar. Om Guldsolution uti Aqva Regis slås, til en liten mängd uti detta Arsenicerade Vatten, faller Guldet långsamt til en brun Kalk, förenad med Arsenik, som gör denna Kalk lättsmält ch således tjenlig til Förgyllning på Glas uti eld. De andre Metallerne fällas ock ur deras Solutioner med detta vatten, fast ofullkomligt och långsamt.
      g) Löses äfven af Oljor och nästan uti alla Liquida, men häftigast uti Aqua Regis och uti Skedvatten.
      h) Är et dödligt Förgift för alt hvad lif och anda har. 
      i) På tungan ger den långsam och skarp sötacktig smak.
      3:o Arseniken kan mineraliseras med Svafvel och ingår då uti andra Mineralisationer; men såsom sjelf varande en Halfmetall, kan den intet sägas mineralisera andra Metaller. Se Mineralisation. Detta har Herr MONNET bevist uti et 1774 tryckt Svar, som erhållit Præmium, på Parisiska Vet. Acad. Fråga:Til hvad ändamål Naturen förordnat Arseniken uti Malmer? m.m.
      4:o Arsenikens nytta uti Konster och Handtverk, utom dess utvärtes bruk uti Medicin, är mångahanda, såsom för Målare, Skinberedare, Färgare, utiRauschgelb och Operment. Arsenik tjenar vid Blyhagels stöpande, då hällt Auripigment strös til en viss portion på smält Bly, hvaröfver antände Torrvedsstickor läggas, til dess Auripigmentet är väl inblandadt, då däraf drypes, med en lång pipig Slef, på et vått Kläde uti vatten, så erhålles runda Hagel.
      Med Blyglas sammansmält, ger en skärande Fluss för strängsmälta Malmer vid Förslaggningar.
      Med Koppar ger hvit Metallblandning. Se Hvit Metall.
      Vid Crystallglas smältning inblandad til liten portion uti Satsen, gör Glaset lättsmält och klart. Se Glas.
      Arsenik, eller Auripigment, med Svafvel kokad uti Vatten, jämte dubbelt så mycket osläckt Kalk, gifver Liquor Vini Probatorius, eller Atramentum Sympatheticum.
      Utaf Auripigment kunna BergCrystaller tingeras med hvarjehanda färgor, som NERI lärer uti dess Ars Vitraria.
      Auripigment uti Oljor, såsom Beckolja, Tjär-Väja, Linolja m.fl. uplöst och påstrukit samt inbaddadt uti Träverke, conserverrar det för Mask och torde vara bästa Träd-Balsam.
      Auripigment förenadt med Kalk, jämte några flera Ingredientier, förmenas utgöra Turkarnas Psilothrum, hvarmed hår af huden kunna borttagas.
      5:o. Angående Arsenikens förhållande med Metallerna kan följande märkas, såsom:
      a) Med Guldet kan den förenas och skiljer sig svårligen därifrån uti stark hetta, hvarvid något af sjelfva Metallen förflyger. Uti Guldmalmer är den dock obekant. Håller sig ock hårdt vid Platina, samt bidrager til dess sammanlöpning uti en poreus Massa i stark hetta.
      b) Med Silfver förenas den, hälst då något Svafvel tilkommer, som finnes uti Weisgülden, Fahlerz, Rothgülden och Blyglans, m.m.
      c) Med Koppar ger den hvit Metall, som dock svartnar i Luft och är skadelig för hälsan uti Skedar och Matkäril. Uti Kopparmalmer finnes Arsenik sällan ensam, men i sällskap med Svafvel ofta.
      d) Kan ingå uti Tenn, som sällan är fritt därifrån, och förmenas vara orsaken til dess knastrande vid brytning; Utgör ock därmed, jmte Kopparen, hvit Kieslik Malm. Se Weiserz. Är dock til ganska liten del uti brunZinngraupen, men mera uti den gula.
      e) Kan sammansmältas med Bly och finns jämte Svafvel uti Blyglanser, men har dock större attraction til:
      f) Järn, som drager honom ifrån mäst alla de andra Metallerna. Dess förhållande med Järn kan ses af Järnets Historia s. 609 och följ. Misspickel och andra Arsenikaliska Kieser vittna om naturlig förening med denna Metall.
      g) Med Kobolt, eller Speis, är dess förnämnsta tilhåll i Mineral-Riket; dock bidrager Arseniken aldeles intet til den blå färgen, som i synnerhet Characteriserar Kobolten.
      h) Med Zink kan nödigt sammansmältas och finns därmed aldrig ensam, om icke med Svafvel och Järn tilsammans uti Blenden; men 
      i) Med Vismut vill den aldrig förenas, hvarken med Konst eller uti Naturen, hvarest denne Metall alltid är för sig sjelf och merendels gediegen, fast stundom uti Koboltmalmer insprängd.      
      k) Nickel går lätt tilhopa med Arsenik, men uti mineraliseradt tilstånd är Svafvel med.      
      l) Regulus Antimonii är alla Metallers goda vän, och således med Arsenik på lika sätt; men uti Naturens Verkstad har han icke funnits ensam med denna Metall, eller utan Svafvel.
      m) Med Qvicksilfver är redan sagt, at han kan ofullkomligt Amalgameras, men skiljer sig ock lätt därifrån och blifver qvar uti Distillation hos Järnet, om det tilsättes.
      Med de nyaste Metallerna äro på denna vägen inga försök gjorde ännu. Med Jordarterne förenas icke intimt: Dock skall Arsenikalisk Lera vara funnen. Se Arsenikmalm.
      De Blandningar, som ukomma i förening med Svafvel, förklaras under deras särskilta namn och äro här förut nämde, (2:o d, e). Herr BergsRådet BRANDT har uti Upsaliska Acterne för år 1733 först gifvit redigaste begrepp om denna Halfmetall; hvarefter Herr CRONSTEDT uti dess Mineralogie och dessutom alla nyare Chemister, såsom MACQUER, MARGGRAF, MONNET, BEAUMÈ, WALLERIUS och SCHEFFER m.fl. och senast Herr Professor BERGMAN 1777 uti dess Dissertation De Arsenico, införd uti Opuscula Chemica Vol. II. pag. 272, vidare afhandladt detta ämne. Uti Kongl. Vet. Acad. Handl. för år 1743 och 1744 ses äfven Herr BROVALLII Rön och Försök därmed. 
      Närmare utredning på dess Beståndsdelar finnes af herr SCHEELE uti samma Handlingar för år 1775. Jämnför ordet Arseniksyra.
      Om gul och röd Arsenik, Arsenicum Citrinum & Rubrum, Se Rauschgelboch Realgar.
      Uti Naturen finnes Arsenik så väl gediegen, som mineraliserad, och understundom i Kalkform. Om gediegen Arsenik se Fliegenstein, Scherbenkobolt; och huru den fås i de begge senare lynnen, se Arsenikmalmoch Kies.

ArsenikCrystall, Se Arsenik.

Arsenikmalm består antingen uti en naturlig Arsenikkalk, eller Arsenicum Album, eller ock är det en mineraliserad Arsenik. Naturlig hvit Arsenik är funnen så väl i lös pulverform, då den får namn af Arsenikblomma och tages ofta för Kalkjord; som ock uti härdadt lynne, i skapnad af hvita Crystaller, som antingen äro genomskinlige, eller ej. Den är likväl sällsynt. Anskuten i klara Crystaller är den träffad vid Ehrenfriedersdorf i Sachsen. Se Lithophyl. Bornian.s. 138 och KIRWANS Mineralogie, s. 366. 
      Stundom träffas Arsenikalisk Jord, eller en Ler- och Mergelartad Jord, hvilken håller något Arsenik, som röjes af dels Hvitlöks luckt i Eld. HENCKEL har beskrifvit en sådan, som skall finnas vid Dresden och Prof. LUDVIG berättar, at Arsenikhaltig Jord upgräfves vid Byen Reinhertz i Wittenberg. Se VOGELS Pract. Min. Syst. s. 84.
      Mineraliserad förefaller Arsenik uti Arsenikalisk Kies och Misspickel, antingen med Svafvel och Järn, eller med Järn ensamt. Se Kies.

Arsenikprof, Se Arsenik.

Arseniksyra är Arsenikens förnämsta Beståndsdel, som med en liten del Phlogiston gör hvit Arsenik, och med full mättning däraf går til Regulus, eller Metall.
      Denne Syra erhålles torr, då Phlogiston borttages; men uplöses lätt uti vatten. Huru Arseniken decomponeras har Herr SCHEELE beskrifvit uti Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1775 s. 264, 294. Vidare finnes ock här med noggranhet och många försök utfördt, huru denne syra förhåller sig med Alkalier, Metaller och Jordarter.
      Med Arseniksyra kan ock Kopparen fällas til en grön färg utur den blå uplösningen, som göres med Salmiakvatten, eller Alkali Volatile, Eau Celestekallad.

Artholithus är en Figursten, som liknar bröd. Se WALL. Syst. Min. T.II. s. 205.

Asbest,  eller Amiant, kallas en Stenart, som til sin sammansättning i synnerhet består antingen af parallela, eler om hvarannan oredigt flätade samt mer eller mindre böjelige Trådar, merendels af grönacktig färg; men gifves ock af en annan förändring, sammansatt af tunnare eller tjockare skifvor, hvarefter den får namn af Bergläder, Bergkork, Bergkött o.s.v. Asbest blifver uti Eld mera skör, men är ganska svårsmält, så framt den ej håller märkeligt Järn. Syror angripa den ej, om ej särskilt utväg nyttjas. För Stål gifver den intet eld. 
      Asbest och Amiant äro väl af de flästa Mineraloger ansedde såsom namn af lika bemärkelse; men som därunder räknas Arter, hvilka, ehuru til beståndsdelar merendels enahanda, likväl äro mycket olike til utvärtes lynne, vore det nödigt at därpå göra någon skilnad, för at få säkra begrepp hvad med dessa namn förstås. Således vore bäst, om ibland Bergsmän blefve antagit, at kalla alla sådana arter Asbest, som bestå af långa och sträfva, antingenParallela, eller Vresiga (Falciculati) trådar, eller Fibrer, som intet, eller svårligen kunna skiljas åt, äro sköre och oböjelige af grön, gröngrå, hvit eller mörk färg, samt pulveriserade fästa uti huden med klåda. Under Asbest fingo då räknas följande varieteter, såsom:
      a) Den så kallade omogne Amianten, hvilket ord bör afläggas och därunder förstås den rätta Asbesten.
      b) Galtsnas, Lapis Acerosus, på Tyska Aehrenstein.
      c) Glasamiant.
      d) Federweis.
      e) Sådslag, Asbestus plumosus, ofta Alumen plumosum kallad, på TyskaSpreustein.
      f) Stjernslag, (Sternasbest).
      g) Enris- eller Granrismalm, (Strausasbest).
      h) Bergkött & c.
      Däremot bör med Amiant förstås detsamma, som man brukadt kallaMogen Asbest, eller en sådan Asbest, hvars trådar, Fibrer, eller Lameller, äro böjelige, mjuke och litet sege. Således skulle under Amiant räknas
      a) Den rätta Byssus, eller Berglin, som med någon konst kunnat spinnas och väfvas. Sådan är den Amiant, som finnes i Grefskapet Tarentaise i Savoyen. Se vidare Berglin.
      b) Bergläder, Bergkork, Bergpapper, som äro lätte och flyta på vatten. Se dessa namn.
      Desse finare och mjuka Amiantarter, likasom Asbestarterne, gå alla för Bläster uti sträng hetta, utan tilsatser, til en skummmig, svart eller hvit Slagg, förr eller senare, alt efter som deras förnämsta grundämne varit mer eller mindre eldfast. De finnas ock hälst uti Silfver- Koppar och Järngrufvor, såsom här i Riket vid Sala, Riddarhyttan, Dannemora, m.fl. äfven som utomlands, i synnerhet uti Siberien, på Grönland, uti Norige, Sicilien, Savoyen, på Cypern samt flerestädes vid Tyska Bergverken.
      Af Hr. Prof. Och Riddaren BERGMANS Rön uti en Dissertation De Terra Asbestina, utgifven i Upsala 1782, finnes at Nio bekanta slag af Asbest, och med dem några Skörl- och Speckstensarter, uti Beståndsdelarne nära öfverensstämma, och äro alla sammansatte af litet Lera, mera Kalk, ännu mera Magnesia Alba och aldramest Kiseljord, samt innehålla litet mindre än 1/100:del Järn. En annan art Asbest ifrån Tarentaise i Savoyen har, utom de fyra förut nämnde Jordarter, äfven hållit den femte, eller Tungjord. Detta slag, som består af alla fem enkla Jordarterne, kallas på anförde ställe ensamtAmiant, och alla de öfrige arterne föras til Asbest. 
      En lökgrön Asbest ifrån Zöblitz har ock af Herr Prof. WIEGLEB blifvit undersökt til sina grundämnen, och hvaraf kan inhämtas at et Unce innehållit:
      Kiseljord                     3 Drachm.      44 gran
      Magnesia alba            3 -                  53 -
      Järn                               -                  23 -
                  Tillsammans      8 Drachmer

      Men efter därå gjorde Rön har ingen Alunjord däruti kunnat märkas. Se CRELLS Chem. Annal. 6:te stycket för år 1784, s. 14.
      Om Asbests beredande och nyttjande til Linne, ses under Berglin. De öfrige ord, såsom Sådslag, Federweis, Bergläder m.fl. igenfås likaledes under sina namn. Om Asbestarter se ock CRONSTEDTS Mineralogie § 102-107. Utförligare underrättelse kan eljest fås uti Herr LEDERMÜLLERS Abhandlung vom Asbest, Amiantstein und Erdslachs & c. Nürnberg 1775.
      Hos äldre Auctorer har Amiant fått flera besynnerliga namn, tagne af dess egenskaper, eller de Orter, där de finnes, såsom: Lapis Abyssinus, Caristium, Carbasium, Salamandra m.fl.

Asbestus Fasciculatus, Se Fols.

Asbestus Plumosus,  Se Berglin och Fjäderalun.

Asbestus Stellatus,  Se Stjernslag.

Asius Lapis beskrifves af äldre Acutorer som en svampig och lätt Sten, skör som Pimpsten, genomdragen med gula ådror och öfverströdd med et hvitgult, saltartadt och frätande pulfver, eller mjöl; samt skall vara brukad af de gamla til Grafställens murande i den afsigt, at de döda Kropparne af det Saltacktiga pulvret måtte genomträngas och förtäras, innan de af förruttnelse kunde hinna angripas. Stenens namn härledes af Staden Asius i Landskapet Troas; men den skall utomdess finnas i Italien och flerestädes. Rätteligen är den intet annat, än en Vitriolhaltig Tophus, producerad af någon Vulcan, eller en art af Lava.

Aska är den Jordartade del, som af träd och andra förbränliga ämnen återstår, sedan de af elden blifvit förtärde. Aska, som, genom utlakning, ifrån alt Salt blifvit befriad, äger, i anseende til inblandad Kalkjord, ännu den egenskap at gäsa med Syror och at genom förnyad bränning blifva caustique på lika sätt som bränd Kalk; hvarföre ock Kalkvatten däraf sedan medelst uplösning erhålles, som vid afrökning öfver eld sätter Cremor, och efter utdunstning til torrhet qvarlemnar Kalkjord. Den aska, som tilkommit genom bränning i starkare eld, måste ock vara mera skarp än den, som blifvit bränd i lindrigare hetta, i anseende til både Lutsaltets och Kalkjordens större causticitè i förra händelsen. 
      Askan efter sådane örter, som hålla flygtigt Alkali, är nästan fri ifrån Salt, emedan det under bränningen bortrökt, som af luckten nogsamt röjes. 
      Träaskans beståndsdelar äro oändeliga variationer underkastade, både i anseende til de Trädslag, hvaraf den tilkommit, som ock i anseende til Bränningssättet m.m. Men i allmänhet hafva Askor befunnits innehålla Alkali, Tungjord, Kalk, Hvit Magnesia, Lera, Kisel, Järn, Brunsten. Askor af Löfträd och En, som efter bränningen blifva hvita, gifva intet eller föga Järn, men mera Alkali. De som blifva röda och rostfärgade gifva Järnhalten därmed tilkänna o.s.v. Huru mycket Aska af olika Trädsorter vinnes, är äfven mycket föränderligt och svårt att utröna. Efter anstälde Försök på några Trädsorters förbränning til Aska, har en Cubic Fot 
      Ek, som okolad väger lod      237, gifvit lod      2: afs          47, Aska
      Björk       -      852  -            3: -         70 3/2 -
      Tall      -      623  -            2: -      147 -
      Gran      -      596  -            2:      197 -

      Rå Stenkol gifva väl tre gånger mera Kol, eller Coaks, men också tio gångor mera Aska, än Björkkol, som likväl af de fyra förenämde Trädsorter gifvit den mästa Askan. Se Kongl. Vet. Acad. Handl. för år 1781, s. 184 och följ. Bräntorf är ock af mycket olika beskaffenhet, i anseende til Askan. Af den bästa har ej blifvit mer än 1/12:del; men af andra sorter ända til ¼:del Aska, efter vigten räknadt. Se ordet Bräntorf. Aska, som blifvit utlakad ifrån dess Lutsalt, brukas vid Silfversmältningar til Drif- och Finertestar.

Askbly kallas Vismuten.

Askblåsare-Sten,  Se Turmalin.

Askbollar kallas stora Kulor, som göras af slammad och utlutad Aska, hvilka torkas i Solen och nyttjas sedan til Finertestar. Se Drifning och Finering.

Askkärna kallas det, som qvarblifver i Sållet, sedan den vid Drifningar brukade Askan är sållad. Håller Glete och Härdbly, som ofta är Silfverhaltigt. Rengöres bäst genom Sållsättning, hvilken sker utomlands, men här i Sverige renas den genom Slamning på en särskilt Slamgraf, som i Sala kallas Torklösa.

Askrand,  Askrandjärn, Se Tackjärn.

Askrum,  eller Dragtrumma, (Aschenloch) kallas vid åtskilliga sorterFlamugnar, Drifugnar, Gjutugnar, Vindtugnar, eller Dragugnar, det tomma rummet, som lemnas under Halstret, Risten, eller Gallret, hvarpå det eldnärande ämnet af Ved eller Kol lägges, uti hvilket rum Askan under eldningen nedfaller och hvarifrån luftdraget til hettans upväckande inkommer.

Askvägg, Bakvägg, Hären, heter öfre sidan, eller väggen, af Hammarsmedshärden, som är midt emot Härdspången, bestående uti en på kant stäld Tackjärnshäll. Vid Vallonsmide kallas den Hären. Jämnför ordetHammarsmedshärd.

Asphalt,  Se ordet Bergbeck.

Ass är en vigt, hvaraf 4384 gå på en lödig mark myntvigt och 4424 på en mark Guldsmedsvigt.

Assius Lapis,  Se Asius Lapis.

Astacolithi kallas Stenvandlingar af Kräftor och Kräftslägtet, såsom Taskkräftor, Hummer och Räkor. Se WALL. Syst. Min. T.II. s. 540.
      Stenvandlade Kräftor hafva blifvit fundne i grå Lera vid Verona, på Kusten af Coromandel samt uti Ægypten och Japan. Aftryck af Kräftor äro träffade i Tyskland i hvit Kalkskifer och i svart Skiffer. Utom dess gifvas petrificerade klor och fötter af Kräftor. Uti Tessinska Samlingen allena finnas öfver 100:de af detta slags Petrificater. Se Musæum Tessinianum s. 98, 99, samt VOGELSPract. Min. Syst. s. 209.

Aster, eller Stella. Därmed skall hos äldre Auctorer förstås det samma som Talk, emedan Talk på arabiska säges betyda en glänsande Stjerna. Se POTTSLithogeogn. 2 Del. s. 98. Detta tyckes jämnväl vara öfverensstämmande med Talkens egenskaper, emedan den är glänsande och i synnerhet bränd har et Metalliskt utseende,  hälst det så kallade Kattguldet, eller Kattsilfret.
      Aster Samius, Stella Samia, Stella Terræ, som kommit ifrån Ön Samos och omtalas hos de äldre, förmena någre hafva varit en Talk eller Skimmerart, andre en Tälgstensart, andre en Steatites, andre åter en Lerart af ganska fin art. Se Samia Terra.

Aster Samius,  Se Aster och Samia Terra.

Asteria, Stjernsten, är en Stenvandling af enkla leder på et Sjökräk, Medusa kalladt, af rund eller femhörnig figur med et hål midtuti. På begge sidor af ytan synas fem strålige Stjernor uphögde, med Strålar eller Blad, stundom spetsige och stundom med trubbiga ändar.
      Asteria och Astroites äro namn, som tilläggas åtskilliga ting, hvilka hafva en stjernlik skapnad; ty 1:o betyder det förenämde Petrificationer af Medusæ enkla leder. 2:o Et slags Trochiter, som eljest kallas Solstenar, eller Lapides Solares, och äro strålige stenvandlade enkle leder af Stella Marina: Se ordetTrochit. 3:o, Menas därmed et slags Coraller med Stjernor. Se WALL. Syst. Min. T. II. s. 430 och Astroiter. 4.0, Omtala de äldre Mineraloger en ädel Sten kallad Asteria, Astroites, eller Asteria vera Plinii, som på ytan visar en strålande Stjerna.
      Eljest bör göras skilnad emellan Asteria och Astroites, ty med det förra namnet betecknas egentligen 1:o, Petrificater af Meducæ enkla leder. 2:o Den nyssnämnde Ädla Stenen. Men under namn af Astroiter komma gemenligen et slags Coraller, som hafva runda Stjernor, i stället för at Asterierne hafva dem kantiga. Om dessa arter se ordet Astroiter och Hr. WALLERII Syst. Min. Tom. II. s. 457 och flj.
      När flere af detta slags Petrificater, eller Asterier, sitta tilsammans, kallar man det Asteria Columnaris.
      Asterier, eller Petrificater af Medusæ leder, finnas ofta til stora hopar tilsammans uti Lera, Sand, Kisel- och Kritjord. I Kiselstenar och Järnmalmer finnas vanligen blott dras Aftryck. I anseende til skapnad och storlek är o de af mångfaldig olikhet. Se VOGELS Pract. Min. Syst. s. 235.
      Hvad de Gamle och i synnerhet PLINIUS ment med Asteria, Astros, Ceraunia, Iris och Zeros, är väl otydligt, emedan beskrifning på stenarten saknas; men Herr Assessor QVIST, som uplyst denna ovisshet, förmenar at under namn af  Asteriæ lärer förstås de ädla Stenar, som uti reflexion af Solsken, eller Eldsljus, uti en viss ställning och med en kullrig slipnng, visa en Stjerna med sex ifrån Centro divergerande strålar, ehuru stundom nog otydlige. Sådane Stjernor hafva dock blifvit observerade uti flera sorter af ädla Stenar, såsom: 1:o uti en Rubin, eller så kallad Orientalisk Amethist, af klar violett färg och mycket hårdhet:  2:o, Uti en Saphir har Stjernan varit än mera ordentelig: Likaledes 3:o uti en Ost-Indisk Carbunkel. Således skulle detta namnet Asteria kunna läggas til flera sorter, såsom: Asteria Rubini, Saphiri, Carbunculi & c. Se Kongl. Vet. Acad. Handl. 1775 s. 332.

Astroiter, Stjernstenar, (Sternsteine, Drachensteine), äro Corallarter, bestående af flera hopväxta Cylindrar, hvaraf formeras en Massa, hvars hela yta är prydd med runda, stråliga Stjernor. Se WALL. Syst. Min. Vol. II. s. 429, samt VOGELS  Pract. Min. Syst. s. 249.
      Astroit får eljest åtskilliga namn, såsom: Fungites Cellularis, när de Rör, hvaraf han är sammansatt, äro lådformige; Tubulosus, när desse Rör äro blott runde; Catenulatus, när deras sammanfogning på visst sätt liknar en kedja;Undulatus, när han har vågiga ränder; Favagites, när Stjernan är kantig; Striatus, när han uti ändan synes trådig; Astroiti pervii, ramosi, betyderMadreporiter, eller StjernCoraller o.s.v.

Asur-Blå,  Se Azur.

Atlasmalm,  eller Grünes Atlaserz, är en skön höggrön crystalliniskKoppargrön, eller Malachit, som på ytan har en skitande Sammetslik färg, hvarföre den ock af några Sammetsmalm kallas. Se Malachit.

Atramentsten kallas den Sten, eller Bergart, som håller Vitriol och består rätteligen uti förvittrad Svafvelkies. Den är til sin sammansättning någorlunda tät och fast; men sönderfaller i Luft och smälter til en del i sjudande Vatten samt gifver Vitrioluplösning. Til färgen är den hvit, röd, grön, gul och grå; och har i anledning af dessa förändringar fått olika namn hos de gamla. Således heter den röda Chalcitis, den grå Sory, den gula Misy, och den svartacktigaMelanteria. Vid Rammelsberg finnes den af alla förändringar och nyttjas där til grön Vitriols sjudning. Se VOGELS Pract. Min. Syst. s. 173 och 268; samt Hr. WALLERII Syst. Min. T.II. s. 27. Den gifves ock med konst gjord, eller sådan som upkommer utaf Lemningen vid Svafveldistilllation af Kieser, sedan Svaflet är bortdrifvit. Denne lemning får då uti Luften en gul Ocherfärg och är en verkelig Atramentsten, som blifver ju längre ju rikare på Vitriol, i det den efter Svaflets bortgång qvarblefne Vitriolsyran får frihet at draga fucktighet ur Luften och at uplösa en god del af Järnet, hvarigenom Vitriolen genereras.

Atramentum betyder ofta Vitriol, då det ock kallas Atramentum Sutorium. Se CANEPARIUS de Atramentis cujuscunque generis.

Atramentum Scissile,  Se Skiffersvärta och Stenkolsblomma.

Atramentum Sympatheticum. Någre kalla Atramentum Sympatheticum en Solution af Auripigment, med 2 delar osläckt Kalk kokad uti skarp Lut, som med Blysolution uti ättika, eller annan Syra, blir svart, allenast genom exhalaton på viss distance, och än mera om de blandas. Denne Hepatiska, eller Alkaliniska, Solution af Svafvel och Arsenik får dock i synnerhet namn afLiquor Vini Probatorius, emedan dess mäst bekanta nyta är, at uptäcka om Vin är sött gjordt med Blyglete, hvaraf en mörk färg med denna Liquor straxt upkommer. Se Hr. Prof. WOLLIN von Versalschung des Weins mit Bley-glete, tryckt 1778 i Altenberg, samt ordet Liquor Vini Probatorius. Men egenteligen förstås med atramentum Sympatheticum en Solution af Kobolt uti Spiritus Nitri, som utspädes med 4 eller 5 gångor så mycket salt vatten, eller med rent vatten, hvaruti Koksalt blifvit til full mättning uplöst; Flera andra Præparationer at förtiga. Dess egenskap består däruti, at då man därmed skrifver på rent papper, är Skriften, efter vätskans afdunstning, aldeles osynlig, men då Skriften hålles vid varmen, visar sig alt hvad skrifvit är med mineralgrön färg, så mycket skönare som Kobolten varit af ren och god art. Se WALLERII Chemia Physica 3. D. s. 140 och LEHMANS Cadmiologia, s. 73. Denne färg förgår, så snart papperet blir kalt, men upkommer vid ny värmning. Huru denne vackra Mineralgröna färg kan figureras och bringas uti form af Pulver, se Kongl. Vet. Acad. Handl. för 1781 s. 4, 11.

Atter-Ked kallas vid Garpenberg et stycke Järnked i ändan af Gruflinan, eller trossen, hvarmed den fästes vid Linkorgen, eller Valsen på Vindspelet, och lindar sig däromkring. Se Vind.

Attractorisk Järnmalm kallas Magneten och alla de Järnmalmer, som visa någon dragande kraft på fint Järnstoft, til skilnad ifrån Retractoriska, som endast dragas af de Attractoriska, eller af verkeliga Magneter.

Augites betyder hos PLINIUS Aquamarin. Se WALLER. Syst. Min. T.I. s. 242.

Augustum Marmor kallas en grönspräcklig Marmor. Se WALLER. Syst. Min.T.I. s. 132.

Aur kallas Råmstenen. Se WALL. Syst. Min. T.II. s. 383 och ordet Råmsten.

Aurichalcum, Se Messing.

Auripigment, Se Operment.

Aurum in Conchis,  Se Musselsilfver.

Aurum Musivum, eller Målareguld, kallas ock Aurum Mosaicum, ellerMusicum. Är en med konst gjord Guldfärgad lös och fjällig Massa, som præpareras bäst af Tenn, amalgameradt med Qvicksilfver och blandadt, eller sönderrifvit med  hälften så mycket Svafvel och Salmiak, samt distilleradt uti Kålf med Alembique, då et Refiduum erhålles, som är detta Aurum Musivum. Se WALL. Chem. Phys. 3.D. s. 58, 380, samt WEBERS Fabriquen und Künste s. 84. Aurum Musivum Naturale har Hr. Professor BERGMAN erhållit ifrån Nerchinskoi i Siberien, som fullkomligen liknat det artificiela och äfven funnits, både på Analytiska och Synthetiska vägen, bestå af försvafladt Tenn, medm litet tilfälligtvis inblandad Koppar. Se dess Opuscula Vol. III, s. 157, samt Kongl. Vet. Acad. Handl. 1781. s. 328.
      Aurum Musicum göres också af Tenn 2 unce, Vismut 1 ½ unce, Svafvel, Qvicksilfver och Salmiak af hvardera 1 unce, sammansmälte och sublimerade. Brukas at därmed erhålla en matt oäckta Forgyllning, då detta pulver pusas på en litet klibbande Fernissgrund, hälst på laquerande Arbeten, som sedan öfverstrykas med en klar Lack-Fernissa.
      Hos Konstnärere får Aurum Musivum äfven namn af Puderguld, ellerUnsenguld.

Aurum Sophisticum är en til färgen Guldlik Composition, eller egenteligen icke annat, än en art Tombak af Koppar och Zink.

Ausreiser kallas af några en liten Sköl, Gång eller en något större Drum, som stryker ut ifrån Hufvudgången. Se ordet Gångar.
      Ausreisers, eller Mellanlöpare, kallas ock de små Skölar, eller Gångar, som stryka emellan tvenne parallela Gångar, såsom om A och B, Tab. 1, Fig. 3, äro Parallelgångar, äro c, c, Ausreisers, eller Mellanlöpare.

Ausschram, Se ordet Besteg.

Auxiliair-Snören kallas vid Markscheideriet de Snören som hängas ifrån öfverblivna ställen och nedanföre intagas vid mätningen, at däraf finna orternas belägenhet emot hvarannan.

Avanturine,  Piedra d'Avantura, är egenteligen et rödbrunt opakt Glas, hvaruti fint rifne Guldblad äro under Smältningen inblandade. Kan ock göras på det sättet, at klart, hälst engelskt Crystallglas, rifves til pulver, som blandas med hälften Kopparaska, tillika med något groft pulver af den gula så kallade Guldtalken, och smältes uti Digel. Particlarne af Talken föreställa då fina puncter af Guld uti Glaset, som får namn af Avanturino, hvars præparation likväl hålles hemlig; Lärer ock sällan finnas annorlunda än med konst tillverkad, ehuru uti Medicinal Magazin Artic. 26 försäkras, at den uti Frankriket skall vara ömnigt af Naturen producerad. Den brukas til Snusdosor, Knifskaft, Käppknappar m.m. Kallas ock Lapis Venturius, Venturin, eller Venturinsten. Herr DUTENS uti sin Abhandl. von Edelsteinen, s. 114 och 115, beskrifver dock et slags naturliga Stenar, som likna artificiela Avanturiner och dem han med visshet berättar hos Stenkännare få namn af Avanturine, samt äga likhet med Oculus Mundi. De hafva en skön glans och tillika den egenskap, at reflectera Solens hela Bild ifrån en strålande rund fläck på ytan, i stället för at andre Stenar reflectera den förlängd uti en smal strima. I synnerhet nämner samma Auctor en rund och til färgen rödgul Avanturine af 6 Lineers  Diameter, hvars sken syntes på 20 steg, äfven i en mörk vrå af Kammaren. Uti honom skola ock synas likasom skinande Guldparticlar; och är för öfrigit en Ädel Sten af andra rangen. Se anförde Afhandl.

Axeljärn,  Se Sken- och Axeljärn.

Axungia Lunæ kallas en grå Bolus ifrån Goldtberg. Se WALL. Syst. Min. T.I. sid. 50.

Axungia Veneris kallas en grön Bolus, som kommer ifrån Schlesien.

Axungia Vitri kallas Glasgallan.

Azur. Den äkta Azur-blå är väl Ultramarin, såsom ägande den skönaste blå färg; men i allmänhet förstås ock hos Materialister under namn af Azur en Schmalz af högsta blå couleur, ehuru den är af annan egenskap och föga tjenlig för Målare. Se Schmalz och Ultramarin.