Bergwerkslexicon: Å

Åkerjord. Härmed förstås den jrod, som kan nyttjas til åker, eller hvaruti säd kan växa. Den kan vara af mångfaldiga förändringar, men delas af landtmätare uti fyra hufvudsakeliga grader, såsom:
      Til första graden hörer en god lerblandad mylla med små klappersten, hvilken anses för den bästa, i anseende därtil at den vanligen är bördigast och minst underkastad någon fara af stark torka, samt kan länge vara bärande utan gödning.
      Den andra är Hårdlera, som måste brukas så fort kälan går utur jorden. Til denne graden hörer ock Svartmyllan, som väl i sig sjelf är bördig, men underkastad äfventyr af stark torka, eller för mycken väta. 
      Uti tredje graden kommer Sandmylla, eller så kallad ahlgrund; såsom stenig Skogsjord, Örjord och Hasseljord. 
      Fjerde graden är den sämsta sandjord, såsom Tall- och Björkmo, Rödjord och Gåsjord, som måste mycket påkostas och endast kan nyttjas för blandsäd och hafra. Mera härom se Hr. ERLINGS Acad. Afhandling, under Herr Prof. GADDs Presidio, om åkerbrukets chemiska grunder, Åbo, 1761.

Åkrita kallas uti Skåne den hvita kalkjorden och mergelleran, som på andra orter är känd under namn af bleke. Se detta ord. Får äfven heta Hvitlera uti Småland.

Åldermän kallas uti bergslagerne vissa förfarne och för bästa kunskap uti bruks-handteringen kände arbetare, som af bergmästaren förordnas, at i synnerhet vid masugnar, eller tackjärns-tilverkningar, och stångjärns-smide tilse, det arbetet tilbörligen drifves, samt at med goda råd gå arbetarne tilhanda vid tilfällen , då de blifva påkallade. Desse så väl masmästare- som hammarsmeds-åldermän lönas af bruken, och antagas gemenligen at vara bisittare vid bergstings-rätterne.

Ånga på en pumpnafvare, se Konstredskap.
      Ångor kallas vid grufvor mineraliske utdunstningar, som röja sig på åtskillige ställen i jord och berg, samt hållas för at vara ursprung til metallers och mineraliers generation. Se vidare ordet Schwaden.

Åskvigg, Thorvigg, Se Thorvigg.