Bergwerkslexicon: I

Ichthyolithus kallas stenvandling af fiskar, som understundom finnas hel och hållne och ofta vissa delar af dem petrificerade. Exempel gifvas ifrån åtskilliga ställen i Tyskland. Se BERGMANS Verlds-Beskr. I B. s. 277.
      Ichthytypolithi kallas aftryck af fiskar uti stenar, i synnerhet uti skiffer. Jämnför orden Fiskskiffer och Tarras.

Incrustera, eller Inbränna, är en konst at med metaller, eller metalliska färgor, jemte något lättflytande ämne, uti smälthetta pryda hvarjehanda glas- eller metall-arbeten, antingen öfveralt, eller uti vissa figurer. På fönsterglas har i forntiden varit mycket brukeligit at inbränna ritningar med åtskilliga färgor. Målningen sker med qvickt flytande Smalta, eller Jettglas, som  kan upblandas med Liquor Silicum (Se dessa ord), och färgorne härtil tagas af metalliska kalker, hvarutaf de förnemsta äro antecknade under ordet Glasflusser. Inbränningen sker uti därtil lämpade fyrkantiga kistor af eldfast lera, hvaruti de målade glasrutorne inläggas med hvarftals mellanströdd musselkalk, och efter varsam upglödgning utrönes bränningstiden af en profruta. Färgorne härtil beskrifvas och under deras särskilta namn, såsom: Purpura Mineralis, Crocus, Neapelgult, Smalta, m.fl.
      Incrusteringkallas ock, då någon sämre metall prydes med inläggning af någon ädlare, antingen mechanice, såsom då fina guld- eller silfvertrådar indrifvas uti graverade ritningar på järn (Se Järnets Historia, § 183); eller och pä smältningsvägen, då, til exempel, tombak, eller messings slaglod insmältes uti djupt graverade, eller etsade figurer på järn. Se Järnets Historia, § 143, 3:o. - På hvad sätt järnet äfven kan incrusteras, eller öfversmältas med emailleglas, eller smalta, antingen öfveralt, eller uti ritningar, ses i samma afhandling § 60.
      Silfver och koppar kunna på lika sätt incrusteras. Uti gravering på silfver kan i synnerhet en egen och prydelig vart incrustering smältas med en art glaserz, eller med sammansmält silfver och svafvel. På guld och koppar får incrusteringen egenteligen namn af Emaille.

Infernalis Lapis (Höllischer Stein) kallas uplöst silfver uti saltpettersyra och sedermera crystalliseradt, samt med varsam hetta smält uti digel och utgjutit uti små runda stänger, som svartna i luften. Det är i högsta måtto frätande, i synnerhet på animaliska delar, samt brukas uti chirurgien at därmed bortfräta dödkött uti får. Härtil bör nyttjas fint silfver.

Ingöte (Einguss, eller Inguss) kallas et litet verktyg af järn med en smal insänkning, eller ränna, hvaruti metaller vid mynt och andra smältningar gjutas til tenar. Så snart den är värmd, smörjes den med fett, eller med krita, at metallen ej må fastna däruti.
      Ingöte kallas ock öpningen på en formflaska, eller på et lermot, hvarigenom metallen inhälles.

Inläggning, eller Inläggnings-puncter, kallas vid grufvemätningar de puncter, som intagas ifrån en annan, eller ifrån förra mätningen, så at mätningarne sedermera, då desse puncter passa uppå hvarannan, må kunna sammanfogas.

Inolitho betyder uti Italien strålgips. Se FERBERS Briefe aus Welschland, s. 100.

Inrikte kallas inredningen uti en bränstålsugn, bestående af Casteller, Piporoch Sättstenar m.m., af eldfast lera muradt. Se Bränstålsugn. Til inriktet för en stålugn, med tvenne kistor, om 50 skeppunds innehåll, där bränningen sker med kol, fordras vanligen:
      40 stycken Castellstenar, eller Castlater.
      40 stycken Sättstenar.
        8 stycken Gafvelstenar.
        4 stycken Skärstenar.
      60 stycken Hvalfstenar, som alla under deras särskilta namn förklaras.

Insatshärdning, Se ordet Sätthärda.

Inslag kallas de orter, eller början til stollar och grufvor, som ifrån dagen gå horizontelt in i berget.

Instrumentstål kallas det renaste och hårdaste antingen smält Råstål, eller garfvadt stål, hälst det så kallade Karmentstål, L'acier de Karm, eller Kärndtner stål, som brukas til hvarjehanda verktyg uti metallarbete, hvilka, jemte hårdhet, fordra styrka; men til finare arbeten, såsom Eggjärn, Grafsticklar, drillbårrar m.m. är ofelbart et utvaldt Bränstål, eller Gjutstål, det bästa.

Invaskning kallas i Sala den första vaskning, som godssorterne undergå. SeVaskning.

Ipserdiglar, Se Ypserdiglar.

Iris kallas hos äldre Auctorer bergcrystallen, af den anledning at, då han är fullkomligt klar, synas regnbågens färgor däruti, om han hålles emot dagen. Se Hr. DE ROMÉ DE L'ISLES Cristallographie, 2:nd edit. T. II p. 113.
      Om en calcedon af lika egenskap, som vanligen får namn af Iris Calcedonica, se ordet Calcedon.

Isenfärga kallas af arbetare den grofva vanliga blyertsen, som säljes uti kryddbodar och nyttjas, utom många andra behof, äfven at därmed gnida, eller öfverstryka hvarjehanda gutne arbeten af tackjärn, såsom kakelugnar, gallerverk m.m., för at därmed sätta en frisk järnfärg på en eljest mörk yta samt at därigenom dölja skarfvor och små fel. Af denna anledning lärer ock namnet Isenfärga af Eisenfarbe upkommit, och är, under samma namn, i synnerhet bekant uti Skåne samt infördt uti Tull-taxan.

Isjärn, eller Israndjärn, kallas sådant tackjärn, som midtuti en afslagen gös har en rand, eller en stor fläck, af hvitt satt järn, men är emot kanterne grådt, eller nödsatt. Detta räknas för kännemärke på godt järn. Se Tackjärn.

Islands Agat är et af den stränganste vulcaniska hetta smält glas, af svartbrun färg, i tunna kanter genomskinligt, sotbrunt som rauch-topas, ganska tätt och hårdt, at det rifver gement glas och ger eld emot stål: kan näppeligen ensamt bringas til smältning och svårligen med borax: hvittnar och småsprakar uti elden. Genom chemisk analysis hafva 100 delar däraf funnits innehålla:
      Kiseljord      69 delar
      Lerjord      22 -
      Järnjord        9 -
      Utan tecken til kalk, som man förmodat. Se Hr. BERGMANS Bref til Hr. VON TROIL, infördt uti den senares isländska resa, s. 346, och Opusc. Chem.Vol. II. pag. 204.
      Islands agat finnes ömnigast på öarne Island och Ascension, där vidsträckte vulcaner utöfvat sin verkan; men förefaller äfven på några andra ställen. Uti Ungern träffas den i afrundade Geschieber vid Tokay och vid foten af berget i Marmarosch. Se FERBERS Abhandl. über die Geb. und Bergwerke in Ungarn, s. 271.
      Herr BUSSER, uti sin Statskunskap s. 146, omtalar väl en slags Islands agat, som liknar bergbeck och antändes i eld, men har genom et uppenbart misstag förblandat denna glasart med den på Island så kallade Surturbrand, eller et med bergfettma imbiberadt träd, som äger den nämde egenskap at brinna, hvarifrån Islands Agat är vida skild, som af det föregående nogsamt kan slutas.

Islands Crystall betyder en klar kalkspat, eller dubbelsten, ifrån Island (SeDubbelspat), och bör skiljas ifrån Islands Agat, som beskrifves här nästförut och är en vulcanisk product. Se WALL. Syst. Min. T. I. s. 140.

Istenn, Se Mondyk.

Isug Sandsten kallas en hård och föga skifrig sandsten, med glänsande yta, liknande is med infrusna sandkorn. Den gifver starkt eld emot stål, likasom qvarts, och kan svårligen huggas uti någon viss form. Den är närmast slägt med hälleflinta och ganska eldfast, samt förlorar uti stark eld sin rödlätta färg; men har den olägenheten at vid hastigt påkommande hetta spricka och flagna sönder til skärfvor. Se Ställsten.