Alvar Gideon Johansson

Alvar Gideon Johansson var förvaltare på Koskis bruk i Finland. Han var en plikttrogen man, men frågan är om han en gång gick för långt i sin pliktkänsla...

Alvar Gideon Johansson (1892–1918) föddes den 29 augusti 1892 på Mjösund gård i Kimito.

Efter avslutad folkskolekurs tänkte han först ägna sig åt affärsbanan och tjänstgjorde två år hos firman Rudolf Gardberg i Åbo. Men då han var en son av landsbygden, längtade han tillbaka till landet och beslöt ägna sig åt jordbruket, varför han genomgick Peksala jordbruksskola. Därefter antog han tjänst som inspektor på Lappvik gård i Tenala från 1912–1915. Sistnämnda år antogs han till förvaltare på Koskis gård sex mil från Åbo. Han gifte sig 1917 med Ellen Boehm från Lappvik.

"Plikten framför allt"

I mitten av februari 1918 besökte Alvar Gideon Johansson tillsammans med sin fru släktingar i Kimito. Detta var under det finska inbördeskrigets mest intensiva period och rödgardisterna hade just inlett sitt maktövertagande i Helsingfors. I Kimito fick de höra att oroligheter utbrutit i Koskis omnejd, varför Alvar uppmanades att stanna i Kimito, men till detta svarade han: "Min plikt är att nu vara på Koskis" och återvände. När han kom dit den 22 februari mötte han sin chef Albert von Julin i sammanträde med ingenjörerna Herman Hellén och Christian Ström från Tykö bruk, som von Julin också ägde. Alla fyra männen blev fängslade av sju rödgardister och med tåg förda till Åbo. De släpades till en skogsbacke sydöst om staden i närheten av en begravningsplats. Där sköts de ihjäl samt massakrerades med yxor och knivar och blev slutligen plundrade.



Tillsammans med Alvar Gideon Johansson blev dessa tre män brutalt mördade i februari 1918 under finländska inbördeskriget. Från vänster bruksägaren Albert von Julin, överingenjör Herman Hellén och disponenten Christian Ström.

_________________


Detta är ett av 24 porträtt ur Jernkontorets porträttsamling som presenterades i Jernkontorets julkalender 2019. Klicka här för att se övriga 23 porträtt.
Porträttsamlingen består av en omfattande katalog skapad av industrihistorikern Carl Sahlin (1861–1943). Den innehåller cirka 7 000 personhistoriska uppgifter om personer med anknytning till järn- och stålindustrin, ofta med porträtt.