Fanny Röhl

Fanny Röhl var dotter till brukspatronen J. E. Lundgren, som ägde Åmmebergs zinkverk och gruvor. Denne sålde gruvorna 1857 för den stora summan två och en halv miljoner franc. Frågan är om hans dotter hade någon del i detta…

Fanny Elisabeth Röhl (1841–1931) var dotter till köpmannen Johan Efraim Lundgren. Denne hade år 1848 köpt Åmmebergs gruvor och Zinkgruvan för att senare kunna sälja egendomen med vinst. 

Detta lyckades emellertid först nio år efter köpet. Det sägs att hans tre döttrar, Lydia, Selma och Fanny, ska ha haft en roll i försäljningen. Det fanns nämligen två spekulanter på gruvorna, dels några engelsmän, dels det belgiska bolaget Vieille Montagne. Döttrarna fann att de engelska besökarna var så tråkiga, och skulle därför ha bönat och påverkat fadern att sälja gruvorna till "fransoserna", eftersom dessa var mycket trevligare.

Giftermål med en skild man

År 1878 gifte Fanny sig med grosshandlaren Per Emil Gerhard Röhl. Denne hade varit gift tidigare, men stuckit till Amerika och lämnat sin hustru. Hustrun stämde då Per Emil i hans frånvaro samt yrkade på äktenskapsskillnad. Så blev fallet och Fanny och Per Emil kunde gifta sig den 27 april 1878. Året efter föddes deras första son Leon.

Kvinnlig inmutare

Efter att Fannys far hade gjort konkurs, dog han utfattig år 1900. Han tycks dock ha efterlämnat sitt intresse för gruvverksamhet till Fanny. Efter faderns död började Fanny att inmuta möjliga gruvområden. I många år höll hon på med att inmuta och försöksvis bearbeta gruvor, i synnerhet zink- och blygruvor och framför allt i Dalarna.

Hennes verksamhet tycks ha uppskattats av bolaget Vieille Montagne, ty efter sin makes död 1923 fick hon en pension av bolaget. Hon dog 1931 vid 90 års ålder i Tranås.


Fanny Röhl, född Lundgren, i tre olika åldrar.

_________________


Detta är ett av 24 porträtt ur Jernkontorets porträttsamling som presenterades i Jernkontorets julkalender 2019. Klicka här för att se övriga 23 porträtt.
Porträttsamlingen består av en omfattande katalog skapad av industrihistorikern Carl Sahlin (1861–1943). Den innehåller cirka 7 000 personhistoriska uppgifter om personer med anknytning till järn- och stålindustrin, ofta med porträtt.