Ordlista: B

Bainit, strukturform i stål bestående av mycket finlaminär ferrit och cementit. Bildas genom omvandling av austenit i temperaturområdet mellan perlit- och martensitbildningstemperaturerna.

Balk, egentligen benämningen på ett bärande element i en konstruktion. Ofta kallar man en profilstång, som är avsedd att bli ett bärande element, för balk (t.ex. I-, U- och H-balk).

Band, en valsad stålprodukt med rektangulärt tvärsnitt. Ett band kan vara mer än två meter brett och är vanligen mycket långt (flera hundra meter) och levereras då i rullar. I vissa sammanhang (t.ex. i tulltaxan) definieras dock band som en produkt med en bredd av högst 600 mm.

Bergsmän, ursprungligen jordägare (bönder) med privilegiet att bryta malm och ur denna framställa järn.

Bessemer, Henry, (se även T - Thomasprocessen). Engelsmannen Henry Bessemer (1813-1898) tog 1855 patent på en process (bessemerprocessen) för framställning av flytande stål ur tackjärn. Detta var den första av de s.k. götstålsprocesserna, vilka kom att revolutionera stålindustrin. Stål kunde nu masstillverkas och blev åtskilligt billigare.

Bessemerprocessen innebär att luft blåses genom smält tackjärn i en tippbar ugn (konverter) varvid huvuddelen av kolet i tackjärnet oxideras och lämnar smältan i form av koloxid (tackjärnet färskas till stål). Det flytande stålet kan därefter gjutas i s.k. götkokiller till göt för att därefter valsas eller smidas till önskad form.

Det var emellertid en svensk, Göran Fredrik Göransson (1819-1900) grundare av Sandvikens Jernverk, som var den förste som lyckades att praktiskt genomföra bessemerprocessen. Detta skedde vid Edskens bruk i Gästrikland år 1858. Bessemerprocessen har ersatts av andra processer. Numera används främst syrgasstålprocesser, som är en utveckling av bessemerprocessen. Den sista bessemerugnen i Sverige togs ur bruk på 1960-talet.

Betning, process för borttagande av järnoxid från varmvalsat stål genom behandling med syra, i allmänhet svavelsyra eller saltsyra.

Billets, gjutna eller valsade (i speciella fall smidda) mellanprodukter (ämnen) av stål med kvadratiskt (eller nästan kvadratiskt) tvärsnitt. Kvadratens sida är i allmänhet 90-160 mm. Längden är vanligen 5-9 m. Billets, som ibland kallas fyrkantämnen, är utgångsmaterialet vid valsning av långa produkter (stång, profiler, tråd och rör). Andra typer av ämnen är slabs och blooms.

Blooms, gjutna eller valsade (i vissa fall smidda) mellanprodukter av stål (ämnen) med rektangulärt tvärsnitt. Bredden är dock högst dubbla tjockleken. Blooms kan vara utgångsmaterial vid valsning av både platta och långa produkter.

Brinell, Johan August (1849–1925) metallurg och stålexpert, verksam bl.a. vid Jernkontoret. Brinell gjorde omfattande undersökningar av stålets kristallina omvandlingar och utarbetade en metod för mätning av metallers hårdhet (Brinellhårdhet).

Brottgräns (betecknas Rm) den dragspänning vid vilken ett material brister. Brottgränsen för stål ligger i allmänhet mellan 200 och 1300 MPa.

Bruk, ursprungligen industri där man förädlade råvaror, t.ex. malm eller skog. Många av de svenska järnverken var tidigare delar av bruksrörelser, där man förutom tillverkning av stål och skogsprodukter också hade elkraftproduktion och bedrev jordbruksrörelse. Ordet levde länge kvar i många företagsnamn (t.ex. Fagersta Bruks Aktiebolag, AB Garphytte Bruk). I dag återfinns ordet i företagsnamnen Surahammars Bruks AB och Skyllbergs Bruks AB. Det senare företaget bedriver vid sidan av stålförädling bland annat jord- och skogsbruksrörelse samt kraftproduktion och kan sägas vara ett bruk i den ursprungliga betydelsen. Ordet kan ibland också stå för den ort, där ett bruk är lokaliserat.