Ordlista: K

Kaldo, en syrgasprocess för färskning av tackjärn till stål som numera kommit ur bruk. Kaldoprocessen påminner i många avseenden om LD-processen men skiljer sig från denna framför allt genom att reaktorn (ugnskroppen) roterade under färskningen. Processen utvecklades på 1950-talet av Bo Kalling vid Domnarvets Järnverk.

Kallbearbetning, plastisk bearbetning av stål vid rumstemperatur. Platta produkter kallvalsas, långa produkter kalldrages.

Kokill, gjutform i vilken det flytande stålet hälls för att stelna. Vid stränggjutning utgörs kokillen av vattenkyld koppar, vid götgjutning av gjutjärn.

Koks, stenkol som torrdestillerats. Koks används inom stålindustrin som reduktionsmedel, framför allt i masugnar (för omvandlingen av järnoxider till järn).

Koksverk, anläggning för omvandling av stenkol till koks genom torrdestillation (uppvärmning utan lufttillförsel).

Kol, grundämnet C, nr 6 i det periodiska systemet och med atomvikten 12,01. Kol är det vanligaste legeringsämnet i stål och har grundläggande betydelse för stålets egenskaper. Kol är också benämningen på i naturen förekommande eller av människan framställda koncentrat (t.ex. stenkol, träkol).

Kol- och stålunionen (EKSG; Europeiska Kol- och StålGemenskapen) den första av de tre gemenskaper som tillsammans bildar EG, de Europeiska Gemenskaperna. EG är i sin tur en av de tre "pelare" – och den i särklass viktigaste – som bildar EU, den Europeiska Unionen. Inom stålindustrin används vanligen den franska förkortningen för Kol- och stålunionen, CECA (Communauté Européenne du Charbon et de l'Acier) helt enkelt därför att förkortningen är lättuttalad.

Kolstål, i stort sett detsamma som handelsstål eller olegerat stål. Kol är det vanligaste legeringsämnet i stål, ja det är så vanligt, att man inte räknar det till de "riktiga" legeringsämnena. Det är antagligen därför kolstål blivit synonymt med olegerat stål.

Konstruktionsstål, stål avsett för konstruktioner som svetsas, t.ex. master, lyftkranar och tankar. De viktigaste egenskaperna är hållfasthet och svetsbarhet.

Kontinuerlig gjutning, "oavbruten" gjutning, dvs gjutning i en sträng eller ett band som rör sig från kokillen och förlängs samtidigt som flytande stål hela tiden fylls på i övre delen av kokillen. Stränggjutning är en kontinuerlig gjutprocess för framställning av ämnen.

Kontraktion, den procentuella minskningen av tvärsnittsarean vid brottstället på en provstav. Betecknas Z.

Konverter, reaktor eller "behållare" för konvertering (omvandling) av smält metall till en önskad kemisk sammansättning (som dock normalt inte är den slutliga sammansättningen). Exempel: syrgaskonverter, AOD-konverter.

Korrosion, angrepp på ett material genom kemisk, oftast elektrokemisk, reaktion med omgivande medium. Korrosion hos stål kallas vanligen rostning.

Korrosionshärdighet, förmågan att motstå korrosion.

Kristallgitter, regelbundet uppbyggt, tredimensionellt system av atomer som bildar kristallkorn.

Kullagerstål, låglegerat stål med ca 1 procent kol och ofta 1,5 procent krom, i första hand avsett för tillverkning av rullningslager. Stålet är också mycket lämpligt som ett enklare verktygsstål, t.ex. för träbearbetning, och är lätt att både bearbeta och härda.

Kulsinter, det korrekta, men numera sällan använda svenska ordet för "pellets".